När Linus Nirbrant och Jeppe Löfgrens motivation att fortsätta med death metal-bandet A CANOROUS QUINTET försvann, lämnade de inte musiken för att bli IT-konsulter eller något annat duktigt, utan valde att satsa på deras andra band, GUIDANCE OF SIN. Färre repningar och fler fyllor, där har ni största skillnaden banden emellan.

I A CANAROUS QUINTETs värld var det death metal, nitar och mörker som återspeglades, både på skiva och på scen. Nu är dessa attribut utbytta mot Whiskyflaskor, cigaretter och horntecken. Får man lov att fråga bandets ena gitarrist Linus, vad som är coolast, vara ond eller full?
— Att vara full så klart svarar Linus snabbt. Vår trummis repar aldrig nykter, det har hänt att han har varit så pass berusad att vi inte har kunnat genomföra repningen. När vi repar på lördagsförmiddagar är han alltid bakfull, alternativt mer eller mindre full efter nattens härjningar. Dessutom tar han alltid bilen i det tillståndet…
Att GUIDANCE OF SIN är mer rock n’ roll är helt uppenbart efter att ”6106” fått rotera några varv i stereon. Death metal-sång och tung musik med svängiga melodier i bästa MOTÖRHEAD och MONSTER MAGNET-manér är vad som serveras. Att digga till eller förakta, enligt Linus själv har både positiv och negativ respons antecknats av ”6106”, att jämföra med A CANAROUS QUINTET som strök folk medhårs.
Förutom Linus och Jeppe består bandet utav Tobbe Sillman på trumplågeri, Lars-Erik (coolt förnamn!) Limnell på bas och Leini på sång. Kontrakterade till danska Mighty Music har de fått ut en skiva, ”Soulseducer”, baserad på demo-låtar samt den riktiga debuten ”6106”. En vinylsjua har italienska Nocturnal Music släppt och tydligen är fler sådana på gång. Trots att Mighty Music inte är något stort bolag har de resurser och kontakter som räcker långt. Att ägaren Michael Andersen till vardags jobbar på danska MNW är knappast en nackdel för banden på bolaget.
— De hade inte råd att ge oss mer än tio dagar i Sunlightstudion berättar Linus. Vi ville ha fler, efter kompromissande med Tomas Skogsberg & Co fick vi dock tretton dagar i studion. Helst ville vi ha tre veckor i studion, vilket borde kunna fixas genom att spela in i en billigare lokal. Nere i Danmark finns en studio som Mighty Music brukar låta sina band spela in i. Den är förhållandevis billig och har ett kanonljud, enligt många Nordens bästa studio.
Jag kan bara hålla med, ni som hört INIQUITYs ljud på senaste plattan vet vad vi snackar om. Tungt, rent och brutalt. Nackdelen med att ligga på Mighty Music är att bolaget bara existerat i två år och inte är så etablerat ute på marknaden. Hur ligger det då till på spelningsfronten?
— Vi har nyligen lirat två spelningar med AMON AMARTH (där för övrigt forne GUIDANCE OF SIN och A CANAROUS QUINTET-trummisen Fredrik Andersson huserar) och har snackat med dem om att försöka lira tillsammans runt om i Sverige. Vi får väl se hur det blir med det. Vi hade planer på att spela i Danmark i samma veva, men PANTERA skulle lira samtidigt så vi lade ner de planerna. Inga turnéer är bokade för tillfället, men vi jagar spelningar. I slutet av Augusti skall vi lira i Danmark tillsammans med några av de övriga Mighty Music-banden. Michael (Mighty Music-bossen) verkar slå på stort på den spelningen.
— Den spelning vi gjorde i Helsingborg var en ren katastrof. Jag och Jeppe hade kopplat våra förstärkartoppar med glappande sladdar. Först lade min gitarr av och sedan Jeppes. Jag tror inte att vi grejade en hel låt med två gitarrer. Leini blev till slut less och avbröt giget när två låtar återstod. Vi måste komma tillbaka dit igen och göra ett bättre gig.

NÄRA DÖDEN

När Linus berättar om sitt GUIDANCE OF SIN tänker jag på ett band som dricker sig packade på repningarna. Säkerligen är replokalens väggar täckta utav utvikningsbrudar och MÖTLEY CRUE posters.
— När vi höll på med A CANAROUS QUINTET repade vi tre gånger i veckan, med full disciplin. Man blev nästan mördad om man inte dök upp på en repning. Nu repar vi en gång i veckan och det går bra, jag förstås inte varför man skall nöta samma riff flera gånger i veckan. Nu har vi lirat på våra instrument så pass länge, att vi klarar av att endast repa en gång i veckan och få det att sitta tight. Jag gör de flesta låtarna hemma och visar för de andra sedan. Leini brukar bestämma hur många gånger varje riff skall spelas, hans sångarrangemang måste ju passa in. Jeppe har gjort en del grejer, jag tar med dem hem och lägger ihop med halvfärdiga låtar som jag gjort. Oftast är mina låtar till nittioprocent klara när jag tar med dem till replokalen.
Vad hittar de övriga medlemmarna från A CANAROUS QUINTET på nuförtiden? Har ni någon kontakt med dem?
— Sångaren håller på med ett projekt som heter OCTOBER TIDE med folk från KATATONIA, det låter bra faktiskt. Sedan så är han fast medlem i SINS OF OMISSION, sedan deras sångare numera koncentrerar sig på gitarrspelandet. Gitarristen vet jag inte vad han håller på med. Han har haft en del black metal-projekt som inte låtit som värst bra… Han jobbar väldigt mycket tror jag. Någon återförening av bandet kommer nog aldrig att ske, även om vi snackat om det när vi träffats fulla på krogen. Fredrik har fått en del klagomål från besvikna fans, men dessvärre så är de för sent ute.
Jaha ja, kanske kommer bandet att uppnå någon form utav kultstatus. Efterfrågan av T-shirts verkar tydligen vara stor. Jag minns bandet som ungt och hungrigt när jag såg dem för första och enda gången i Stockholm våren 1997. Nu, tre år senare är sagan slut och bandet har endast två fullängdare att skriva in i historieböckerna.
— Vi tröttnade på bandet suckar Linus. Det var strul inom bandet, dock inga jätte allvarliga. Utomlands blev vi alltid bemötta som ett nytt band i den melodiösa death metal-genren, trots att vi hållit på längst. Det var tröttsamt. Dessutom så blev vår första fullängdare försenad ett år på grund utav skivbolaget No Fashion. Jag vill helst att bandet skulle utvecklas och skriva låtar som var ”mer rakt på” och mer thrash metal-aktiga. Det blev väldigt mycket kompromisser eftersom bandet hade tre låtskrivare som skrev på olika sätt. Allt blev så splittrat.

VINYLER OCH BILDSKIVOR

Samtidigt som Linus rattade en demo åt ett band dök idén upp att testa bandets nya sättning. Efter ”Soul Seducer” lämnade Fredrik Andersson bandet och ersattes av Tobbe Sillman, och basisten Lars Erik Limnell rekryterades. Linus hade kontakter med Nocturnal Records, som var villiga att släppa en 7″ i 1000 exemplar. Enligt honom själv gjorde de ett jobb över all förväntan, flerfärgstryck var inget som bandet hade räknat med. Nästa projekt är att försöka trycka en bildvinyl, för att kunna hängas upp bredvid Linus idolers dito. Även fanzine-världen är ett beprövat område för mitt intervjuoffer. Spellbound hette hans egna metaltidning, som bara kom ut i ett nummer.
Avslutningsvis, man kan ju inte låta bli att fråga vad ”6106” står för. Är det någonting speciellt bakom dessa siffror?
— Det är Leini som grubblat fram dessa siffror, det är han som skriver alla texter. Eftersom vi fått den frågan några gånger, har vi frågat Leini vad det betyder. Det skall i alla fall innebära dagen då alla dör, då alla fel som mänskligheten skapat upptäcks. Han har väl läst det i någon av hans obskyra böcker. Det är en ganska omfattande grej, när vi frågade Leini tog det en hel repning att reda ut begreppen men vi förstod nog inte allt ändå. Leini är fruktansvärt insatt i det ockulta trots att han inte utövar någon satanism själv, han gillar att läsa om det. Han kan säkert idiotförklara vilken fjortissatanist som helst. Alla utomstående tycker väl att det borde stå 666 istället på plattan, skämtar Linus avslutningsvis, innan han tittar på klockan och inser att han börjar jobba snart.
Medan han åker iväg för att slava en fredagseftermiddag lägger jag på luren och slappar en stund i fåtöljen. Borde man inte sätta på ”6106”? Jodå, så får det bli. Rock n’roll!