Theatre of Tragedy
”S/t”
Digi-cd
(Masssacre Rec)

Snacka om känslofylld musik, snacka om själslig musik, snacka om Theatre of Tragedy!!! Norges My dying bride, när det gäller ”genren”: Vackert, mäktigt, känsla.
Med såna här grupper kommer du så nära en symfoni orkester du bara kan, när det gäller ett band. Precis som deras demo, ger de mig ännu starkare känslor av att jag ”är” född i fel århundrade. Om det ändå vore så…
Låten eller stycket ”…a Distance there is…” visar upp ett musikskapande tillägnat de själva skulle jag vilja uttrycka mig, väldigt mörkt och vackert med nästan enbart piano och kvinnlig sång. Raymond och Liv’s sång är ett! Obrytbara såsom deras kärlek…
Trummorna känns så rätt att en harmonisk vision speglar över dem. Det finns inget dåligt med denna skiva. Jag skriver det som om jag aldrig skrivit något så självklart tidigare. Norge kommer nog att få en ny framsida i musik, den framsidan heter Theatre of Tragedy, och inget blänker så klart som de denna höst. Doom/death/goth? Jo, det är en liten del av alla ingredienser de består av. Jag avslutar med att citera ett urdrag från en av deras texter: ”My supreme happiness is lost.”