Johan Lange: YAMAHA CS5, AKAI S1000, ROLAND CMU 810, PIANO, FENDER BASSMAN. Kristoffer Grip: SHURE SM57, SM58, BOSS DD3. Peter Fristedt: STUDER B67, REVOX A77, REVOX B77, NAGRAIII, NACRA IS, WINDPEDAL, PHASER, PITCH, AMPEX 456, AKAI S1000KB HD, ROLAND 707, ROLAND 626, VESTA KOZO DELAY, STUDER 169 MIXING DESK, ANCHOR MONITORS.
Influences: Joy Division, Suicide, Bowie, Robert Wyatt, The Doors, Jefferson Airplane, Mania D, Skinny Puppy, Klinik, International Harvester, Cabaret Voltaire, Throbbing Gristle, Thomas Leer, Blue For Two, Fläskkvartetten.

Så här presenterar sig bandet på sin Myspace-sida. Inget snack — elektronisk apparatur, skrytsam “maskinpark” och “tunga” influenser som satt sin prägel på musikhistorien. Jag är dock förundrad över att de inte nämner Kraftwerk som en av sina stora inspirationskällor. Likaså DAF och Clock DVA, som känns relevanta i sammanhanget influenser. Stockholmsbandet Agent Side Grinder får helt enkelt berätta var de står.

Berätta kort om er.
Johan: Jag spelar synthar och programmerar trummaskinerna. Har spelat i olika pop/elektroniska band tidigare och ska även släppa en soloskiva snart.
Peter: Jag är uppvuxen på Ekerö och kom vid 14 års ålder i kontakt med rullbandspelare och en radiostudio via en cool vikarie på musiklektionerna som berättade om en syra-tripp och det fyrakanaliga ljudsystem som Pink Floyd använde vid deras gig på konserthuset på 70-talet. Jag fick även mycket spännande inspiration ur boken “Spion Elektronik”.
Kristoffer: Jag växte upp i ett gult sjuvåningshus i Kista (innan de byggde tornet) och flyttade sedan till Göteborg när jag var tolv. Det föddes tidigt en längtan efter något annat och det här med flera hemstäder har skapat en märklig rotlöshet som helt klart starkt har påverkat mitt skrivande.
När började Agent Side Grinder ta form — hur utvecklades ni?
Johan: Peter och jag träffades under en skivinspelning runt 2004 och började sen experimentera fram låtar på synth, trummaskin och bandloopar. I början väldigt minimala låtar med simpla beats och basgångar. Efterhand mer komplexa låtstrukturer. Pusselbitarna föll på plats när Kristoffer joinade bandet med sin personliga stil och karisma.
Peter: Ja, helt klart! När Kristoffer joinade bandet hittade vi formen ganska omgående, han är en man som ser de stora sammanhangen i skuggan av den febriga känsla som tenderar att genomsyra vår musik.
Kristoffer: Jag kom med när mitt ex mer eller mindre hittade på att jag var grym och jag fick komma och improvisera till bandloopar, jag hade aldrig tagit en ton innan…
Om jag förstått det rätt så är er hemstad Stockholm och Sverige ganska torrt sett till hur ni blir mottagna som band. Ni är ett kontinentalt band som gör mycket mer väsen av er nere på kontinenten icke sant?
Johan: Vi har fått en del uppmärksamhet för våra spelningar på svensk mark bl.a. på Klubb TMPL och Landet m.m. Men det stora intresset finns helt klart i Holland, Belgien, Tyskland och även delar av USA.
Peter: Jag tror att mycket beror på att här i Sverige är coldwave-scenen obefintlig. I Europa är den scenen väldigt stor, så vi har fått mycket fans på kontinenten. Här hemma är vår publik ganska blandad vilket är väldigt roligt det också.
Jag har hört talas om era kultförklarade spelningar i södra Holland — hur är publiken där jämfört med här hemma? Hur är era livespelningar generellt? Hur blir ni mottagna av publiken?
Kristoffer: Dedikerat, när vi spelade i Bryssel satt där fem gother från Rotterdam på solstolar och drack saft vid scenen, ditflugna enkom för oss!
Johan: Vi försöker skapa en hypnotiserande stämning och försätta både publiken och oss själva i trans. Publiken är dessutom ofta mycket entusiastisk över vår maskinpark, bestående av rullbandsspelare, gamla analogsynthar, trummaskiner, gasmätare, vindpedaler m.m.
Peter: Emo-pandor drömmer om Kristoffer! Den spelning som har varit mäktigast hittills var vår spelning i Amsterdam — vi hade så få låtar att vi helt enkelt bara körde järnet och bröt mot alla musikaliska regler för att dra ut på tiden. Som i en film kom ägaren av vårt skivbolag Enfant Terrible fram och frågade om vi ville signa på för hans bolag. Vilket vi också gjorde i samma veva.
Vad tycker ni om Berlin?
Peter: Jag är ofta i Berlin och har många vänner där. Det ÄR en väldigt trevlig stad och jag tycker att det är märkligt att så många svenskar åker till Berlin för att kolla upp electronica-scenen. Det måste vara någon typ av trend… Det är väl egentligen samma sak som under det tidiga 90-talet när alla skulle till London.
Johan: Jag är ett stort fan av Berlin som stad och ser fram emot våra framtida spelningar där.
Berätta kort om ert skivbolag i Holland. Era vinylskivor går visst åt som smör. När kommer nästa skiva?
Johan: Skivbolaget heter Enfant Terrible och är baserat i Utrecht. Ett litet bolag, men med hängivna lyssnare och ett närmast sektliknande nätverk.
Peter: Det finns väl några vinylsjuor kvar plus ett gäng av Hex-samligen vi är med på. Halva upplagan av det kommande albumet med oss är redan förhandsbokad. Martijn som driver labeln är en riktig eldsjäl som har byggt upp ett stort nätverk av butiker och fans världen över. Riktigt imponerande!
Jag är lite fundersam över att ni inte nämner inspirationskällor som Kraftwerk, DAF och Clock DVA, som känns som ganska tydliga injektioner i er ljudbild — kan det vara så att de inte har så stor plats i era hjärtan?
Johan: Jag är enormt stor beundrare av både Kraftwerk och DAF. Jag inspireras framför allt av Kraftwerks melodier och DAFs riffglädje och sound. Vi har som sagt väldigt spretiga influenser, men har alla en gemensam kärlek till tidig industrisynth, Joy Division, Bowie och Suicide.
Peter: Jag har en extremt bred musiksmak och vi försöker göra musik som speglar en känsla, ett samhällsklimat. DAF och Kraftwerk har alltid funnits där, men artister som Horace Andy och låtar som ‘Wild is the wind’ betyder mycket mer för mig i musikskapandet.
Kristoffer: ASG har aldrig handlat om att låta som andra och även om banden du nämner är grymma så får man nog snarare leta på andra håll för att hitta de verkliga influenserna. Jag växte upp men två väldigt musikintresserade bröder som lyssnade på techno, space-rock och Jesus & Mary Chain i en salig blandning och nånstans där i mitten har jag fortfarande min starkaste inspiration. Jag hade en period från 11 till 13 då jag enbart lyssnade på Bo Hansson, Ozric Tentacles och The Orb. Efter att jag fick en MD med Suicide och The Gun Club vid 14 har dock inte mycket varit sig likt. Jag letade tidigt efter kärnan i musiken snarare än manér och genrer och nu är det allt från Jussi Björling till Autechre och Pansonic som gäller.
Slutligen, vad händer härnäst och i framtiden?
Johan: Vår debut-LP släpps i januari, den följs av olika gig runtom i Sverige och Europa. Jag själv bor i Miami just nu, men ASG är under denna tid förstärkta av Alex på bas och Henrik Sunbring på synthar/effekter.
Peter: Vi kommer också att börja arbeta på ett nytt album under nästa höst/vinter.