”David Åhlén grew up as the son of a Baptist minister and started singing in his father’s church at the age of three. Initially, he had a great interest in becoming a classical violinist and studied violin from the age of four through age 18.”

Detta är ett kort inledande citat från Namurs hemsida. Detta var mycket riktigt också startskottet för Namur som artist.
Namur har som band spelat sedan 1998. Idag är Namur ett soloprojekt som David Åhlén driver själv.
Namur har så här långt släppt singeln Dangerous (2001), albumen Cherub Dust (2001) och Conquer Me (2003) som är senaste albumet på Crying Bob records.
David har nyligen varit på USA-turné och filar på sitt kommande album som i skrivande stund kallas Brighter Than the Sun.

Berätta kort om essensen i din musik?
— Essensen är soft nutida electronica och postrock med en känsla av stillhet och vackert melankoliskt vemod, svarar David.
— Det finns ett vemod i det musikaliska uttrycket. Mina texter har mycket substans och innehåller mina personliga reflektioner om världen. Sångerna på albumet Cherub Dust har lite apokalyptiska teman inspirerade av gamla testamentet. Medan texterna på albumet Conquer Me är mer uppbyggda som böner. Jag är troende kristen och tron på Jesus har präglat mitt liv väldigt starkt. Det finns en genomgående religiös mystik i Namurs musik som uttrycks i böner. Bönen är viktig för mig, det är både ett samtal med Gud och en inre monolog. När jag spelar för livepublik blir bönen en dialog med publiken.

Namur har gjort många livespelningar senaste året, vilket har gjort att musiken har utvecklats åt det mer rockiga hållet och blivit mer extrovert lättsam.

Vilka är dina musikaliska och referenser?
— Jag brukar lyssna mycket på PJ Harvey, Björk, The The, Massive Attack och Nick Cave And The Bad Seeds.
— Nick Cave har influerats mycket av Bibelns gamla testamente i sina låttexter. Det gamla testamentet genomsyras ju av en totalitär respekt för Gud och förmedlar väldigt starka mustiga mentala bilder. Jag vill liksom Nick Cave inte bara plagiera bibeltexter, utan istället applicera dem till den tid vi lever i och göra personliga reflektioner. Bibeltexterna har varit en stor del av mitt liv, därför är det naturligt att jag använder mig av det språket. Det finns även mycket bra svensk electronica. Jag gillar t ex Sophie Rimheden och ett gäng till innovativa musiker.

Finner du att det är någon mening med att förmedla mystiken från gamla testamentet i denna ytliga tidsperiod av dokusåpor?
— Det är många som söker sig tillbaks till de gamla religiösa bibliska källorna. Anders Widmark har spelat in en jazzplatta med inspiration från psalmer. Woven Hand är också ett band som lånar bibliska referat. Den kristna tron och Gud kan handla om de apokalyptiska domedagsprofetior som finns i gamla testamentet. Men sångtexterna i Namurs musik baserar sig på personliga tankar, drömmar och längtan som alla människor bär inom sig.

Vilken är den häftigaste spelningen hittills?
— Det var riktigt roligt att spela på Debaser som vi gjorde nyligen, en suverän spelning med mycket publik. Jag har nyligen gjort en två veckors turné genom Nordamerika då Namur tillsammans med två andra band var förband till Blindside.
— Namur turnerade även i Tyskland i våras. Jag hoppas på en Skandinavien turné i år.

Vad har du för framtidsdrömmar?
— Jag håller på att spela in ett nytt album, arbetstiteln på albumet är ”Brighter than the sun” och plattan kommer förmodligen att släppas under våren.
— Albumet kommer att bli mer gitarrbaserat än tidigare. På de tidigare albumen har jag emellanåt använt mig av analoga syntar frän 70- och 80-talet. Alla dessa sköna retroljud med analoga instrument har gett en ytterligare dimension åt musiken för mig. Men nu vill jag testa att bygga ljudlandskap med mer organiska instrument.
— Jag har även planer på att hyra någon kyrka i Örebro och spela in delar av albumet där. Det går att använda kyrkorummet på så många olika sätt för att framhäva nyanserna i musiken. Drömmen, som kanske inte ligger så långt borta, är att få gå loss på den stora orgeln.

www.namur.nu