En av 1996 års stora musikaliska händelser var för mig DayBehavior och deras debutalbum Adored. En grupp och en skiva som med sina spröda melodier och sitt stilla vemod intog en del av mitt hjärta och beslutade sig för att ockupera den delen för all framtid. Nu, åtta år senare, är DayBehavior tillbaka med uppföljaren Have You Ever Touched A Dream och frågorna är förstås många; Vad hände egentligen efter den kritikerrosade debuten?
Hur kommer det sig att vi har fått vänta så länge på en uppföljare? Tar gruppen fortfarande avstamp i det tidiga 80-talets elektroniska musik? Jag har lyft luren, slagit deras nummer och talat med Carl och Paulinda, duon som utgör DayBehavior, för att försöka räta ut åtminstone några av alla frågetecken.

När ni släppte ert debutalbum såg musikklimatet i Sverige lite annorlunda ut mot vad det gör idag. Året var 1996 och det var inte vanligt för ett band att så uppenbart som ni gjorde flirta med det tidiga 80-talet. Tydligast var era influenser på singlarna där ni lät coverversioner av See You (Depeche Mode) och Tour De France (Kraftwerk) utgöra b-sidorna. De senaste åren har det däremot snarare varit mer en regel än ett undantag att, såväl inom design- och modebranschen som inom musikvärlden, hämta inspiration från 80-talet.
Carl: Ja, men det festliga är att redan när vi var runt bland skivbolagen inför vårat första album så fick vi höra att vi låg rätt i tiden för att 80-talet varpå väg tillbaka. Det hade vi ingen aning om då. Å andra sidan tog det ju också flera år innan det verkligen inträffade.
Paulinda: Det ska bli väldigt spännande att se vad det här mynnar ut i. Kanske är det över om några år och 60-talet är här igen, men jag hoppas verkligen att ännu fler skaffar sig massa elektronisk utrustning och börjar experimentera. Jag vill se fler band i stil med The Knife som jag tycker är fantastiska.

Upplever ni att de senaste årens retro-electronica har påverkat ert musikskrivande på något sätt?
Carl: Nja, det är svårt att säga. Egentligen har jag inte lyssnat så mycket på den nya vågen av 80-talsinfluerade band. Jag har helt enkelt inte haft något behov av att ta dem till mig eftersom jag är uppfödd på originalen. Samtidigt tycker jag att det är kul att musikstilar utvecklas, förändras och kommer tillbaka. Det sätt på vilket 80-talsvågen kanske ändå har påverkat oss är att den har tillåtit oss att behålla lekfullheten i vårt musikskapande. Vi har nog släppt igenom vissa idéer som vi kanske annars skulle ha lämnat på skissbordet.

Debuten fick ett lysande mottagande och i princip genomgående mycket fina recensioner såväl i Sverige som utomlands. Sedan blev det plötsligt tyst om er. Vad var det egentligen som hände?
Carl: Vi hade egentligen ett andra album klart redan någon gång runt 1997-98, men kände oss inte riktigt nöjda med det. Tyvärr fanns det då inga pengar att gå in i studion på nytt varför vi la det hela på is. Under tiden hann vårat svenska bolag (N.O.N.S.) gå i konkurs och vårat brittiska bolag (som var en underetikett till Virgin) lägga ner sin verksamhet. Tyvärr var det inte mycket vi kunde göra…

På den tiden hade DayBehavior en tredje medlem, Tommy Arell.
Carl: Ja, men Tommy bor idag i Thailand där han också äger en bar. Kanske tröttnade han lite på musiken när allt kom av sig.
Paulinda: Men han är ändå delaktig i vårt nya album. Vi har använt oss mycket av det material som skrevs för det album som vi aldrig hann ge ut.
Carl: Dessutom hade han många idéer kring själva produktionen som vi i slutändan också har använt oss av. Så man kan säga att han även är med-producent.
Paulinda: När Tommy flyttade till Thailand kändes det inte naturligt för mig och Carl att fortsätta med DayBehavior. Tommy var en fantastisk låtskrivare och väldigt drivande i bandet. Vi tre fungerade jättebra tillsammans. Det tog några år innan jag och Carl kände att vi kunde tänka oss att fortsätta på egen hand. När sedan A Different Drum, som numera är vårat amerikanska bolag, tog kontakt med oss och frågade om vi hade något material som de fick släppa så kände vi att det var dags…

Vad har ni annars haft för er de senaste åren? Har ni varit inblandade i några andra projekt?
Carl: Förutom att skriva eget material så har jag haft en hel del beställningsjobb. Det har handlat om allt från specialskriven musik för multimedia och reklam till filmmusik och remixer. Bland annat har jag gjort remixer åt Bobby, Filter 2.0 och Real Life, 80-talsbandet som gjorde hiten Send Me An Angel.
Paulinda: Just nu jobbar jag som bartender och officiellt har jag inte hållit på med musik sedan förra albumet. Men jag har alltid skrivit låtar och texter för mig själv. Jag ska nog ta tag i det där mer nu…

Ni är väldigt duktiga på att skapa atmosfärer och drömska ljudbilder så man märker att ni är intresserade av själva elektroniken och ljudskapandet.
Carl: Ja, absolut. Jag har en egen studio och i den använder jag ofta datorer och mjukvara istället för traditionella effekter och syntar. Det är enkelt och det sparar utrymme. Samtidigt går det inte komma ifrån att traditionella effekter ofta låter bättre och större än de som räknas fram i datorn. När det gäller syntar så tycker jag det är kul med riktiga gamla analoga syntar. Alla rattar och reglage… En stor del av vårat nya album är inspelat med analog utrustning.

Vad har ni för planer inför framtiden?
Paulinda: Det hade varit roligt att få åka till USA och spela. Vi har börjat få fantastisk respons därifrån. Tyvärr är A Different Drum ett ganska litet bolag så jag tror nog att det måste lossna ordentligt innan de vågar ta över oss.
Carl: Annars kommer vi nog att ta det ganska lugnt med livespelningar även om vi tänker köra en del klubbgig. Sedan hade det ju förvisso varit väldigt kul om vi breakade den här gången… Men det är inget vi vågar hoppas på… Vi tycker helt enkelt det är kul att bara få hålla på med musiken och det känns väldigt bra att vara tillbaka!

DayBehavior består idag av Carl Hammar och Paulinda Crescentini. De är aktuella med sitt andra album Have You Ever Touched A Dream.