2000-2001 var ett bra år för den svenska electronicascenen. Pluxus blev erkända hos poppubliken, Andreas Tilliander blev med albumet Ljud grammisnominerad i klassen bästa dans. Mokira blev omskrivet och Komp hamnade på flera årsbästalistor. Men efter det har det varit ganska tyst och intresset har svalnat. I alla fall i media.
Andreas Tilliander finns alltid där någonstans i periferin med olika projekt och under ett par olika artistnamn. Fredrik Trensare har pratat med Andreas.

I och med sina skivsläpp, har Andreas Tilliander blivit en väl anlitad och omtalad mastrare. 2002 släpptes uppföljaren Elit. Jag undrar hur Elit mottagits i jämförelse med Ljud.
— Jag är nöjd med mottagandet så här långt. Skivan har dock inte mottagits lika fint av ”övrig media” som Ljud trots att Elit har tydligare popreferenser. När jag gjorde Ljud fanns det väldigt få skivor som lät så, men när Elit kom hade scenen nästan blivit överexploaterad, i alla fall om man får tro media.

Och tydliga popreferenser finns. Det är mer rena ljud, mindre knaster, sprak och brus. Jay Jay Johanson gästar på låten Rescue Me Now och Fu Dog rappar över trasiga beats på Duplicity. Och mastringsjobben ökar. Även det goda ryktet.

Du nämns ofta i samband med mastringar. Hur tycker du själv att det påverkar ditt arbete?
— Eftersom jag inte på något sätt ansträngt mig för att få mastringsjobb är det naturligtvis jättebra att jag nämns i de sammanhangen. Jag har sett recensioner och pressreleaser där det nämns att jag står för mastringen, och det är ju inget som brukar nämnas i vanliga fall så det känns speciellt.

Hur är det att mastra andras skivor gentemot dina egna?
— Jag har mest problem med att mastra min egen musik, antagligen för att jag då har jobbat med inspelningarna i ett antal veckor/månader. Man har liksom vant sig vid hur materialet låter och det blir svårare att hitta ”felen” i ljudbilden då. Egentligen skulle det varit skönt om någon utanför Repeatle-fabriken (Repeatle är namnet på Andreas skivbolag/Red.) mastrade mina egna släpp. Men hur skulle det se ut om jag enbart mastrade andras material?

Vad många inte känner till är att det är en hel del resande i världen för en så minimalistisk artist som Tilliander trots allt är. När jag träffade honom senast var han precis hemkommen från USA och Kanada. Några dagar senare var det dags att åka till Spanien.

Du har precis kommit hem från USA och Kanada. Hur var läget där, och hur mår electronicascenen där?
— I New York var allt som vanligt; ingen electronica utanför Other musics väggar. Däremot spenderade jag en vecka i Montreal och scenen där är verkligen enorm. Jag blev bjuden på Deadbeat/Scott’s bröllop, men tackade nej eftersom jag kände på mig att jag inte skulle känna några. Efteråt fick jag höra att bland gästerna märktes Akufen, Tim Hecker, Mike Shannon, Jon Berry m fl.
— Jag ska tillbaka till staterna i höst och turnera med bolaget Beta Bodega och jag hoppas och tror att det kommer bli bra.

Mokira är ett annat projekt Andreas har. Albumet Plee blev rejält uppmärksammat och omtyckt hos många. Nyligen släpptes en singel på iDEAL recordings, och ett nytt album, med titeln Album, är på väg.

Hur tror du att Album kommer ta sig gentemot Plee?
— Album är en sammanställning av låtar som jag jobbat med lite då och då de senaste två åren och skivan skiljer sig ganska mycket från de övriga Mokira-släppen. Den mest uppenbara skillnaden är att jag tagit bort alla rytmer och ersatt de med ännu fler ljudmattor. Eftersom skivan släpps på ett mindre bolag än Plee (Mille Plateaux) så kommer den nog inte att synas lika mycket.

Nedan följer tio raka frågor med tio lika raka svar:

Namn?
— Berndt Andreas Tilliander

Födelseår?
— 1977

Födelseort?
— Hässleholm

Boendeort?
— Hässelby, förort till Stockholm.

Vad har influerat dig mest inom musiken?
— Antagligen Lee Perry, Autechre, Joy Division, Depeche Mode, The Smiths, My Bloody Valentine

Vem skulle du aldrig tveka att jobba med?
— Aaliyah.

Favoritmastringsjobb?
— Jag gillar White Mind med Harlem.

Vilka är alla dina projekt (pseudonymer)?
— Mokira, Lowfour, Rechord, Komp samt Skitus och Minimalistic Sweden där jag är medmusikant.

Dina topp 5 album genom tiderna. Dina egna och andras?
— Det är omöjligt att lista favoritskivor för man glömmer och ändrar sig hela tiden. Här är ett litet försök i alla fall.
Egna: Lowfour — World Industries, Andreas Tilliander — Elit, Andreas Tilliander — Ljud, Mokira — Cliphop, Mokira — Plee.
Och andras: My Bloody Valentine — Loveless, Rhythm & Sound — Rhythm & Sound, The Smiths — The Queen Is Dead, Suicide — Suicide, Dead Prez — Let’s Get Free

Hur lät din allra första låt?
— Den första helt färdiga låten lät som Nitzer Ebb och D.A.F. Det var i alla fall så bandet jag spelade med ville att det skulle låta. Det är över tio år sedan nu, så det är okey. Förövrigt gillar jag fortfarande de banden väldigt mycket.