Det var några år sedan nu. I kölvattnet av Refused och hardcorescenen drogs en hel del uppmärksamhet till Umeås musikliv. Men allt var inte hardcore och aggressivitet. Där fanns också plats för vemod och popmusik, t ex i skivbolaget North Of No South’s stall.

Ett av de bättre Ume-banden var också ett av de som fick minst uppmärksamhet (och när de väl recenserades i en stor dagstidning förväxlades deras namn konsekvent med Carpe Wade).
Långsamma, melankoliska och lågmälda låtar inspelade på en simpel 8-kanalers bandspelare togs inte emot med öppna armar, helt enkelt. Men det spelar inte så stor roll för mig, Carpet People var ändå ett av de bättre och mest sympatiska banden i ”Ume-vågen”.
Det har varit tyst om dem ett tag nu, men för en tid sedan dök det upp rykten om en ny skiva.
Jag kontaktade dem för att höra hur det låg till.

Det var några år sedan ert andra album Assemble & Plug kom ut och det har varit relativt lyst från er sedan dess. Hur kommer det sig?
— Dels tar allting rätt lång tid för oss och ambitionerna har mest kretsat kring komposition och inte så mycket kring att komma ut. Vi har aldrig varit så utåtriktade, varken med skivsläpp eller konserter, så vi har haft det ganska bra i replokalen.

Vad har ni gjort under tiden sedan Assemble & Plug?
— Vi har skrivit och skrivit om och skrivit om en hel massa låtar. Några ströspelningar i Umeå har vi gjort och ett inspelningsprojekt på Sveriges Radio Västerbotten. Individuellt har vi ägnat oss åt studier och förvärvsarbete.

Ert förra skivbolag NONS (North Of No South) genomgick ju en del förändringar (bl a sammanslagning med MNW) häromåret. Hur påverkade det er?
— Det som påverkat mest är nog att NONS/MNW inte legat på och efterlyst nytt material, vilket nog påverkat vårt tempo negativt. Nu väljer vi ett mindre skivbolag att jobba med, vilket känns naturligt och rätt. Om vi hade en intensivare verksamhet med turnéer och annat sånt som hör till jakten på berömmelse hade naturligtvis ett större skivbolag passat bättre.

Jag har förstått att det är ett nytt album på gång. När kommer det ut och hur kommer det att låta?
— Albumet kommer i vår, på Chalksounds. Det kommer att handla om lågintensiv rock uppbyggd framför allt på akustiska instrument. Väldigt sparsamt med trummor och elgitarrer.

Hur har ni utvecklats?
— Vi har ytterligare renodlat uttrycket, och sökandet efter vad som är minsta nödvändiga beståndsdelar i respektive låtar. Arrangemangsmässigt har vi nog utvecklats mycket. Dvs. arrangemangen ska fortfarande låta ”enkla”, men vi har utvecklat vårt uttryck och det som låter ”enkelt” kommer förhoppningsvis att bjuda på lite överraskningar när man lyssnar lite närmare.

Det har pratats en del om er inspelningsteknik. Att ni spelade in hela debuten Volley U Make på en enkel bandspelare. Men jag förstod att vissa låtar på Assemble & Plug var inspelade i studio. Hur har inspelningsprocessen sett ut för det nya albumet?
— Vi startade med att spela in i ett hus vid havet utanför Umeå och har sedan fortsatt i vår studio i ett gammalt nedlagt sinnessjukhus. Vi arbetar extremt långsamt, några timmar varje vecka, och det händer mer än en gång att vi skrotar originalinspelningen och börjar om från början.
— Vi har inte repeterat in så mycket av det som hamnar på skivan. Snarare testat olika vägar att arrangera och det arbetet har fortsatt under inspelningen. Vi har förövrigt uppgraderat inspelningsutrustningen något från 8-kanalers rullband till Mac och Logic Audio. Den gamla bandaren började rosta ihop och våra replokals-grannar skaffade lite teknik som vi använder.

På de två första albumen (och kanske tydligast på Assemble & Plug) har det varit väldigt personliga texter. Finns det något särskilt tema kring texterna på det nya albumet?
— Kommande skivan, More Bad Weather Coming Out of the Rain, kommer att bestå av ett löst sammanhållet textmaterial som kretsar kring uppbrott och vägbeskrivningar. Man kanske kan säga en typ av personlig programförklaring på hur man bränner broar, inklusive en färdbeskrivning till och från brofästet. Texterna kretsar helt enkelt kring mina personliga betraktelser, gjorda så att säga på vägen in och vägen ut, komprimerat till ett antal låtar på en CD. Om man sen som lyssnare hör på texten eller struntar i den är upp till var och en. Texter finns hur som helst och jag tror att om de känns viktiga för mig kanske de kan göra det även för andra, utifrån deras egen tolkning och situation.

Är ni fortfarande samma bandmedlemmar (Anders Hellman, Patrik Öberg och Robert Norsten)?
— Japp. Vi trivs bra som trio, men försöker kalla in extramusiker i samband med konserter.

Ni är verkar vara hembygden trogna. Har det någonsin funnits funderingar på att kanske flytta på sig, för att kunna nå ut till fler personer mad er musik? Eller tycker ni att det går lika bra därifrån ni befinner er nu?
— Inga flyttplaner. Tror inte det skulle bli så mycket Carpet People om vi alla bodde i tredjehandslägenheter i olika ytterområden i Stockholm. Förmodligen skulle vi ha stora problem med replokal. Å andra sidan: om vi mot förmodan skulle hålla ihop projektet i Stockholm skulle vi nog spela ute mer.

Det har nästan varit lite mytbildning kring Carpet People. Ni är bandet från där det är vinter mer än halva året och ni skriver bara låtar under den mörka delen av året, har det sagts. Hur ser ni på det?
— Hmm, vi har nog inte märkt av någon mytbildning i någon större utsträckning. Vad gäller låtskrivande och vinterhalvår kan man kanske uttrycka det enligt följande: Musik skapas i tanken utan större anknytning till årstider. Om man har för avsikt att spela in musiken kommer man förr eller senare till en tidpunkt då musiken måste från tanke till något som förefaller tydligt för de personer som ska spela in eller lyssna till den. Omvandlandet av tanke till något som andra kan ”ta på” och förstå tar tid. Det verkar som om den tiden och det lugnet oftast infinner sig under vinterhalvåret.