De flesta känner nog redan till att The Mopeds jobbat bakom Eggstone och att bröderna Jens och Petter Lindgård medverkat som blåsare i diverse sammanhang. De flesta känner nog också till att de släppte ett hyllat album för några år sedan… nu är de tillbaka!

Hur känns det att släppa nytt album?
— Skönt, äntligen!

I jämförelse med ert förra album, The Hills Are Alive Again, hur tycker ni att det utvecklats och hur har ni själva upplevt tiden efter det?
— Det finns ett större djup i alla texter. Vissa på The Hills… var väldigt snabbt gjorda vilket vi också gillar, men eftersom tiden fanns gjorde vi andra texter denna gången.

Ni förknippas ju gärna med Eggstone — som deras blåsare är det inte lite tramsigt, ni har ju eget band!?
— Att vi förknippas med Tambourine och Eggs är mest av praktiska skäl tror jag. Beröringspunkterna finns där, men vi är väldigt olika som band. Live spelar Jens och jag med Eggstone och Patrik (Bartosch) spelar med oss nu för det mesta, så det kanske kan sprida en viss förvirring. Många säger dock att The Mopeds har ett helt eget sound vilket känns väldigt kul.

Vem är den där Dina ni sjunger om på albumet?
— Dina är dödsgudinnan Diana som med sina pilar sprider ond, bråd död. Låten handlar om döden eller att vara tillbaka från döden.

Hur känns det att ligga på ett danskt bolag?
— Det är sku dejligt!

Det verkar som att andan som fanns på Vibrafon också finns på ert danska bolag Crunchy Frog.
— Lite så är det. Vi jobbar tätt ihop och blir det framgång delar vi rättvist. Det är enda sättet att göra okommersiell musik på.

Vad händer härnäst?
— Vi gigar så mycket vi kan och ska även börja spela in nästa skiva. Dr Kosmos ska proddas klart och så åker Jens och jag på Kalasturnén med Robert Jelinek (The Creeps).

Kika gärna in på: www.themopeds.com