GENE
Revelations
(Polydor/Polygram, 547 119-2)

Gene börjar växa ifrån sin allra tyngsta mantel från arvegodset The Smiths. Sångaren Martin Rossiters darriga Morrissey-influerade stämma dominerar fortfarande ljudbilden och många kanske älskar den, andra retar sig på den.
I längden känns Revelations utdragen och tyvärr alltför långrandig, detta trots ett par finfina hits som sig bör i Genes fall.
Gene framstår dock, hur man än vrider och vänder på steken, som ett klassiskt britpopband en bit bakom giganterna Blur, Pulp och Oasis.

Betyg: 3/5 (cool)