DAKOTA SUITE
Songs For a Barbed Wire Fence
(Glitterhouse/MNW Ilr, GRCD 455)

Chris Hooson är stora delar av Dakota Suite från brittiska Leeds. All text och musik kretsar kring hans person och hans dystra upplevelser. Songs For A Barbed Wire Fence är mycket riktigt också ett dokument över hans svartaste period i livet. Nu har han delvis blivit räddad av Johanna, sin käresta som han tillägnar orden; ”Not merely because I love you, but because you saved me from death”.
Denna platta besitter en tyngd och ett tungsinne utan många likheter i rockvärlden. Kan tänka mig att sentida kollegor som Mark Kozelek från Red House Painters, eller Robin Proper-Sheppard bakom Sophia gränsar till denna svarta sorg. Men om Mark sjunger om djup smärta i sitt hjärta och Robin om saknaden av sin döde vän så vill Chris Hooson i Dakota Suite enbart överleva sin ångest. Han vill klara vardagen. Själv har han sagt; ”I had spent 6 weeks in 1997 wanting to die. I had been through a lot of trauma with people close to me dying and also my mother had cancer and looked like she might not make it, I was writing material which reflected my pain at that time. Originally I wanted to call the record Bereavement and loss (smärtsam förlust fritt översatt /Red.) as all the songs are about bereavement or loss”.
Jag kan inte annat än förstående och medlidande vagga med i den mollstämda och motsägelsefullt vackra One For The Shoeshine Man med ett ödsligt piano, lätt percussion, en ensam trombon och en stämning som bara vill få en att falla i gråt.
Vilket öde, vilket dokument över en personlig tragedi!

Betyg: 3/5 (cool)