CHA CHA COHEN
Cha Cha Cohen
(Chemikal Underground/Border, CHEM 032)

Glasgowbaserade Chemikal Underground-etiketten, som vi behandlade i förra numret av ettnollett, fortsätter att övertyga oss om att i Skottland händer minsann intressanta saker. Förutom flaggskeppen på etiketten; Arab Strap — som nu å andra sidan lämnat bolaget för ett större mer kommersiellt skivbolag under namnet Go Beat! — och Mogwai, återfinns en liten skara unga och nyfikna band i kölvattnet efter dessa.
Cha Cha Cohen är antagligen det mest experimentella, OCH det mest vågade bandet bolaget släppt på skiva hittills. Gruppens förkärlek till experimenterande med musikstilar och olika avarter i genren gör dem till något utöver det vardagliga i musikvärlden. Jag har personligen svårt att ta till mig sångerskans nasala, Courtney Love-aktiga röst. Den sabbar mycket. Musiken går dock ett steg längre och soundet är vågat. Några doser Beck-fasoner, Hammondorgel, rasslande tamburiner, funkig bas och distade gitarrer med mera gör dem till ett avigt band — ett svårt band. Och detta är i alla fall inget som faller på läppen i mitt hem. De skulle passa bättre på ett bolag som Ninja Tune. Men, och det måste understrykas! Jag respekterar Chemikal Underground så pass att jag inte avfärdar Cha Cha Cohen helt. Jag ger dem gärna en chans till.
Likt ettnollett-aktuella kollektivet Gus Gus, är de många i bandet och det hörs tydligt, nästan tydligare än i Gus Gus — här finns mer kaos och vansinne. Cha Cha Cohen borde vara en roligare upplevelse live.
Leonard Cohen är INTE släkt med bandet!

Betyg: 2/5 (vänta nu!)