Ett popband med ett artistnamn som just Piggy In The Middle kan verka omöjligt att förstå sig på. Frågeställningen lyder — Varför heter dom så? Vad betyder det? Vad vill dom? Emellanåt kan det bli lite problem med uppfattningen om hur detta band egentligen låter och vad dom egentligen vill. Ett mål har de dock gemensamt — de ska gå hem hos popfansen både i Asien och Skandinavien — ja, hela världen. Då börjar man att fråga sig hur det låter. Är det radiopop — skvalpop — indiepop — retropop — mainstream — middle of the road? Etiketter är lättare att placera på syltburkar och saftflaskor i detta fall.

Sanningen är dock den att Piggy In The Middle har utvecklat sina musikaliska kunskaper på musikakademin i Västerås, det var där de träffades, alla i gruppen. De två frontfigurerna, Gustav Hielm och Björn Yttling talar vitt och brett om musikaliska influenser. Det är heller ingen lätt uppgift att passa in bandet i något fack, vilket jag tycker känns skönt. Det är inget ”dittan och dattan” om vad som gäller, vilka kläder man ska ha på sig, vilken pose som är häftigast. I detta fall märker man också att de inte har blivit manipulerade av de stora städernas trend-känsliga liv. Jätteskönt! Vi snackar inte om senaste Chemical Brothers, inte om Olle Ljungström, inte heller om den hetaste videon på ZTV eller så. Det bara är. Bandet släpper sitt debutalbum i April, och det blir något vi popmänniskor gillar. Det lovar både bandet och jag själv. Förhandslyssningen på deras kommande album säger mycket om bandet. Man hör att de är skolade. Att de kan utnyttja sina instrument till fullo. I popmyllan hör vi xylofoner, gurkor, maraccas, flöjter, stråkar, blås i alla former (med god hjälp från vänner). Det är helgjutet och mycket skickligt framfört. En uppmaning bara — byt gruppnamn!