EARTHLING
Radar
(EMI)
(CD)

Earthling har utmålats som det nya bandet i Bristollänken som började med Massive Attack och fortsatte med Portishead och Tricky. Men om Massive Attack bygger sin musik på gamla dubrytmer som de tagit in i 90-talet, Portishead gör någon slags lojt soundtrack till en 40-talsfilm och Tricky experimenterar lika mycket med droger som med sin musik, då gör Earthling något mycket enklare. I grunden är det bara enkel hip hop, men tack vare de ”billiga” keyboardslingorna, vibrafonklinket och små utflippade ljudpålägg finns substansen där ändå. Stundtals bjuder Earthling på lika utflippade triphop-rytmer som Tricky kan åstadkomma, stundtals ligger de väldigt nära den dubbiga ljudbild Massive Attack hade på Blue Lines, stundtals påminner de en hel del om Portisheads dova atmosfär och stundtals är det ganska vanlig loj hip hop med vinylknaster och medvetet dålig ljudkvalitet. Men för det mesta sammanför de alltihop i en trögflytande smet som är rättså enkel, men ändå helt egen. Rapparen Mau skriver dessutom väldigt egna texter, som ofta inte är helt glada. På singeln 1st Transmission letar Mau efter sin identitet. Han rabblar upp en massa kända personer som han alla någon gång har känt sig som och i refrängen maler han raderna ”I know who I am, I’m not who you think I am”. Planet Of The Apes handlar om en liten tjej som blivit sexuellt utnyttjad av en farfar medan hon själv bara vill titta på kultserien ”Apornas Planet”. Bakom rader som ”The living ain’t easy when you’re living in hell” finns hela tiden en mörk keyboardslinga, en långsam basgång och några slöa, knarkiga trumbeats. Mörkret är kompakt och följande låt, By Means Of Beams, skulle lika gärna kunnat ligga på Portisheads Dummy. Fast i längden gillar jag nog Earthling ännu bättre. De vågar experimentera, men följer ändå en rak musikalisk linje.