När poptrion Cinnamon vid ett tillfälle gjorde en radiointervju visade det sig att reportern i fråga inte visste vad namnet betyder. Etter att ha fått förklaringen var reportern än mer oförstående, ”vadå kamel?”. EttNollEtt vet förstås bättre. Cinnamon är Engelska för kanel och inget annat. Men vi beslöt ändå att stämma träff med gruppen, det vill säga sångerskan Frida och gitarristerna Jiri och Björn för att reda ut begreppen.

— Tanken var väl att namnet gärna får väcka vissa associationer, säger Frida. Till något som är mjukt, kvinnligt och vackert.
— Egentligen så började det med ett förslag om att vi skulle heta Ginger (ingefära), säger Jiri. Det var så vi kom in på det här med kryddor. En orsak till att vi valde gruppnamnet var att vi gillar kaneltuggummin, en annan var Nell Young’s låt Cinnamon Girl.

Det har gått en tid sedan gruppen döptes. Skivkontrakt fick gruppen redan 1993, komplikationer har emellertid gjort att skivdebuten fått skjutas upp ett antal gånger.
— Vi är ett band som förföljts av dåliga odds, säger Jiri en aning bistert. Vi har fått många käppar i hjulet och har fått kämpa för att komma någon vart. Vi hann avverka tre producenter innan vi insåg att det var lika bra att vi höll även i den biten själva, säger Jiri och skakar på huvudet. Vi fick dras med idioter som tror att dom har bra koll på popmusik och hur det ska låta ljudmässigt och sen bara kopplar på ”P3-filtret”. Vi spelade helt enkelt in plattan i Fridas 32-kvadratslägenhet istället så det blev som vi själva ville. Vi fick ro att skapa rätt stämning och känsla.

Cinnamon har alltsedan våren med sin radiovänliga musik fått en del utrymme i etern. Hur mycket är det ingen som riktigt vet.
— Jag lyssnar inte på radio, säger Jiri. Det spelas alldeles för mycket Phil Collins och Bryan Adams för min smak. Det är med blandade känslor jag hör att vi spelas på radion, det är så lätt att man spelar sönder låtar. Jag menar, Edwyn Collins A Girl Like You var ju jättebra när den först dök upp. Nu tycks den redan vara överexponerad.

Embryot till Cinnamon föddes redan för fem år sedan när Jiri började spela ihop med Krister och Magnus (trummor respektive bas med Cinnamon live och i studion. Detta var förövrigt den första grupp som Jiri spelade i). Sångerska på den tiden var en flickvän till Björn. Björn engagerades så småningom och efter att Jiri och Frida blivit ett par fick Frida ta över mikrofonen.
— Krister och Magnus är inte bara inhyrda musiker, säger Björn. Dom är viktiga inte minst när vi spelar live. De fungerar även som ”spirits” för gruppen. Magnus är 35 år och betydligt äldre än de övriga, men det förhindrar inte att han bidrar med inspiration genom sin gedigna kännedom om Postcard-pop och gamla obskyra Japanska vinylplattor.

Officiellt står Cinnamon enhetligt för låtarna. Men i praktiken är de företrädelsevis Jiri och Frida som utan någon formell uppdelning arbetar fram råmaterialet både vad det gällde musik och text.
— Björn brukar sedan kolla in vad vi har gjort och lägga till nya ackord på sin gitarr, säger Frida. Vi bollar med idéer och de bästa uppslagen vinner.

Ingen av medlemmarna förnekar emellertid att det oftast är Jiri som lyckas driva igenom sina idéer. Det är tydligt att han är bandets motor, även i intervjusituationer. Novak är efternamnet och mycket riktigt så visar det sig att han kommer från Tjeckoslovakien. Med tanke på att han bara har bott åtta år i Sverige så har han en förvånansvärt liten brytning i sin svenska.
— Vi hade tänkt att han kan bli en ny Cornelis Wreeswiijk säger Björn och skrattar.
— Jag är redan på god väg, kontrar Jiri snabbt och klappar sig på magen. Fläsket lägger sig.

Flickvännen Frida Diesen ger Cinnamon en distinkt prägel med sin flickaktiga röst och sitt utspel på scenen. När jag frågar henne om denna oskuldsfullhet är en image så reagerar hon på ett sätt som om man så önskar tydliggör det orimliga i saken. Hon blir bara förlägen.
— Människor tror alltid att jag är yngre än vad jag egentligen är, säger Frida, fast jag är 21 år. Att för den skull se mig som en lolita tycker jag är att gå lite för långt.

Cinnamon har mot sin vilja jämförts med Cardigans. Bland många olikheter är bandet till ytan ett inte lika ”stylat” band. Koncept saknas dock inte.
— Jag tror att man vinner på att vara den man är, säger Frida. Vårt koncept utgår från musiken. Det ska vara en subtil, klassisk popstil som är tilltalande där enkelheten är det kännetecknande.

Det är mycket om och men i musikbranschen. För Cinnamons del har det talats om att turnera i USA. Amerikanska skivbolagsrepresentanter har redan synat bandet.
— Ingenting är klart, säger Jiri, det hänger helt och hållet på om vi får den ”deal” med Island records som det just nu pågår förhandlingar om. Det är bara att vänta och se vad som händer, säger Jiri och tuggar vidare på sitt tuggummi.

Jag glömde fråga, kanske var det med kanelsmak (tuggummit alltså).