ALEXIS
The Frames
(Clown 001)

Ystadsbandet Alexis förvaltar gitarrpoppen in i 90-talet och det finns vissa ambitioner till att detta kan bli någonting riktigt bra i framtiden.
Inledande ”My secret world” går i ett klassiskt poptempo med stompiga Smiths-trummor à la ”Real around the fountain”. Bristen ligger hos sångaren Mårten Cervin som inte klarar sin engelska språklyrik alltför bra. Jag tycker mig finna bra melodier och av demokassettens sex låtar är de två sista bäst, både gällande sången och ljudkvalitén.
Sista låten ”The Red museum” är melankolisk, lugn och vacker i all sin enkelhet (platsar som demo-favorit), gärna mer sånt! Nytt material år på gång och vi väntar med spänning på vad bandet skall åstadkomma härnäst.

0411-555 468

Nicke

PLUTO
Pluto

Malmöbandet Pluto hette tidigare Bob, men bytte namn eftersom Stockholms Bob Hund hade ett alltför likt namn. Pluto fortsätter dock på temat hundar.
Pluto var ju Disneyvovven som var familjen Musse Piggs olycksdrabbade husdjur. Pluto är ju också en planet i vårt solsystem, men det visste ju alla. Däremot så är det inte många som känner till popbandet Pluto. Malmös svar på The Jam — rentav ett knäppt sådant. Så mycket Jam återspeglas inte på deras två-låtars kassett även om jag vet att gruppen är influerad av just detta band.
”Hey mathematics” låter som en rätt ordinär fartfylld rocklåt. Stort sound, snabbt och taktfast, men inte mer. Jag har hört enligt rykten att de ska vara mycket tajta live och det tror jag. Förmodligen så är de också roligare att uppleva livs levande på scen.
Andra spåret andas mer mogenhet, de varvar ner lite och ger plats för själva melodin, ”Homesick” känns närmare, relaterande till 80-talet, men ändå mer direkt inpå än föregående. Jag tror att de kan bättre än så här!

Nicke

STARLET
Winona forever

Precis som titeln antyder är detta en trelåtarshyllning till den amerikanska skådespelerskan Winona Ryder. Kristianstadsbandet får till en ganska OK Razorcuts-pop (om någon minns dom) i inledande ”Boom boom love”, men produktionen är av alldeles för tafflig karaktär.
I sånginsatserna märks också tydliga brister vilket ju tyvärr är alltför flitigt förekommande när det handlar om svenska popband på demostadiet. God kvinnosmak verkar de ju ha i alla fall.

Starlet c/o Jonas Färm,
Skogsv 5a,
291 34 Kristianstad

Jacke

EMPIRE
Drums and base guaranteed

Bakom namnet Empire döljer sig den något blyge och tillbakadragne Stockholmskillen Ludvig Karlsson. Hans tvålåtarsdemo bjuder lyssnaren på en sagolik blandning av Breakbeats, Jungle och Bossanova. En slags techno för cocktailpartyn alltså.
Jag blir förvånad över den goda ljudkvalitén med tanke på att alltsammans är inspelat på en 4-kanalers Portastudio i hemmet! Med en riktig studio blir materialet garanterat bättre, men med Ludvigs idérikedom och originalitet borde något skivbolag nappa inom en snar framtid.
Nytt material sägs vara på gång och det lär resultera i ytterliggare en demokassett. Undertecknad hoppas innerligt att det blir den sista, för Empire är definitivt moget för ett skivkontrakt. Pitch Control eller Stakka Bo’s Beverage Records (undertikett på Stockholm Records) borde passa bra i dessa sammanhang.

Ludvig Karlsson,
Havregatan 2,
118 59 STOCKHOLM.

Jacke

BRUCE
Cute fruit

Bruce Lee, Bruce Springsteen eller Bockarna Bruse??? Vem vet förutom Bruce med vänner??
Stockholmsbandet Bruce har förpackat sin demo-kassett i ett snyggt kondomliknande konvolut med bilder i flera färger. Riktigt påkostat är det. Bruce skrämmer dock upp mig vid anblicken av själva kassetten och ännu mer när jag läser igenom det medföljande infobladet. De påstår att demon är inspelad under abstrakta former i en replokal i Bagarmossen (förort till Stockholm). De säger också att de fråntar sig allt ansvar för eventuella klagomål och hot. Jaha, ska det vara roligt eller vaddå? Med ett så flott konvolut så kunde de väl ha jobbat lite mer på innehållet.
Ljudkvalitén är under all kritik och låtmaterialet kan liknas vid snabbmat. Influenser är sannolikt McDonalds, Bobby Gillespie, våldsfilmer, Jim Morrisson, Stone Roses, indiekläder, Beavis & Butthead… allt som är tufft när man är tonåring!

Nicke

David Silver

DAVID SILVER
Vacum days

Bakom detta namn döljer sig medlemmar från det numera nedlagda bandet Poodle som bland annat medverkade på samlingsskivan ”Snapology” för ett par år sedan. Nu är Västerviksbandet splittrat till en duo med Mattias Ulmner och Erik Hellström. De har bakat ihop en knepig smet variant av grunge, lo-fi och indie-pop.
Det är ganska svårt att dra likhetstecken med några musikaliska kollegor och det ser jag som ett positivt tecken. Det låter dock mer USA än England och man anar vissa drag åt det som Beck, Ween och exempelvis Pavement pysslar med. Andra låten ”Use for cars” är en trevlig ”billåt”. Bäst är låten ”Sugarspots” som har en mycket tilltalande basgång och det blir riktigt skoj speciellt när de använder en Melodica i sättningen.
Det mest utpräglade med denna demokassett är den dominerande känslan av att de vill mer än vad vad de klarar av. Det blir nog mer av detta projekt i framtiden och man kan ju hoppas att det blir ett något mer genomtänkt resultat nästa gång de släpper sig på demokassett.

Mattias Ulmner,
Emmylundsvägen 3:234,
171 60 SOLNA

Nicke

Celeste… pralinpop!

CELESTE
That’s why we lovers always lose
(Records from the cookie nose tower/kassett till försäljning)

Ännu en utgåva från Marcus Törncrantz lilla bolag. Han har tidigare släppt de ljuvliga samlingskassetterna; Grimsby Fishmarket 4-Norrkoeping 0 och Second Half. Turen har nu kommit till föredetta Mary Go round-medlemmen Jonas Manns nya projekt Celeste. Kassetten som innehåller fyra låtar är ingen vanlig demo utan finns till salu för 40 kr (se skivlistan).
Celestes musik skulle kunna rubriceras inom kategorin ”brittisk wimp-pop” med klara bossanova-influenser. Väldigt osvenskt alltså. Det känns som om Celeste är i en helt annan division än andra så kallade demoband.
Ljudkvalitén är god och Jonas Manns sångröst håller hög klass, speciellt Morrissey-falsetten på den utmärkta ”Bedside manner”. Den något mer jazziga ”A simple sensation” påminner en del om det numera nedlagda Walesiska popbandet The Hepburns som härjade på Cherry Red-etiketten i slutet av 80-talet. Det är ju trevligt att någon förvaltar Cherry Red-arvet på detta utmärkta sätt.

Jacke