Våra favoritvegetarianer är tillbaka i stor stil. Refused är med nysläppta skivan ”Everlasting” ute på turné igen och vi fick en pratstund med gruppens sångare Dennis Lyxén i Uppsala strax innan en spelning.
— Denna turné pågår under november och december och omfattar 24-25 spelningar i Sverige, 3 i Finland, en i Danmark samt 2-3 st i Norge. Mindjive är förband, inleder Dennis vår intervju med att säga. Det är rätt kompakt turnéschema men jämför med Adrenalineturnén tidigare i år: 18 spelningar på 18 dagar! Eller Europaturnén vi just avslutat (pågick under september/oktober) med 30 spelningar och två, tre dagar ledigt.
— Vi spelade överallt, hela Europa: Polen, Tyskland, Belgien, Tjeckien osv.
Hur var det att spela i Polen eller Tjeckien? Finns det någon hardcorerörelse där överhuvudtaget?
— Polen och Tjeckien var coolt, skrattar Dennis. Otroligt annorlunda, går knappt att beskriva. De visste knappt var hardcore är men de röj de ändå. Jävligt kul! Vi åkte med det amerikanska bandet 108. Troligen åker vi över till USA i sommar (1995) på turné.
Hur fixar du ett sådant kompakt spelschema som ni har på turnéerna, jag tänker ur rent fysisk synvinkel. Ni röjer ju rätt bra på scenen?!
— Ja, he, he det funkar enormt bra faktiskt. Vi har bra stämning inom bandet, vi bråkar aldrig och det är enormt viktigt att man funkar ihop och mår bra. Man blir aldrig less då. Vi peppar varandra mycket också. Man jobbar upp en schysst uthållighet när man röjer var och varannan kväll. Jo, jag glömde nämna att vi har varit på turné i Sverige och Norge i mars i år med ett annat Umeband som heter Abhinanda. Så man kan lugnt säga att vi hunnit med en del under bandets 3-åriga existens, och det är så det ska vara, säger Dennis.
Enligt Dennis kommer i snitt ca 100-300 personer/spelning. Norrland i allmänhet och Umeå i synnerhet drar betydligt fler. Segast är Stockholm och Göteborg. Refused försöker ordna spelningar utan åldersgräns och med ett lågt entrépris — allt för att så många som möjligt ska komma och framförallt för att de har flest fans i åldersgruppen under 18 år.
— Jag skulle väl säga att åldern på de som kommer på våra spelningar ligger mellan 15-25 år men i Umeå ser det annorlunda ut. Det kommer massor av ”småkids” från sjätte klass och uppåt i åldrarna. Det lägger man märke till. Jo, det är stor skillnad på att lira i Umeå eller Norrland i jämförelse med resten av Sverige. På denna turné tror jag att det är tre ställen med åldersgräns (18 års gräns) och det försöker vi helst undvika, vi missar mycket publik.
Hur stor är Straight edge-rörelsen runt om i Sverige? Hur kom ni in på denna livsstil?
— Vi träffar några vid varje spelning. Det finns kanske 100 i Umeå och 50-60 st i resten av landet kanske. Men det där är inte så märkvärdigt som en del vill ha det till och vi är ju inte så många.
— För mig personligen började det för ca 6 år sedan, genom punken och senare hardcoremusiken. Vi hade ett band innan Refused som hette Step Forward som höll på i slutet av 80-talet och, ja… egentligen var det faktiskt med ett band innan Step Forward som vi började halka in på Straight edge. Har du hört talas om ett amerikanskt straightband som heter Youth Of Today? Man kan säga att det var genom de som jag kom in på straight edge. Så helt suveränt band, så otroligt bra. När jag hörde deras platta första gången var det ”wooaaw!!!”.
Men är det inte mest bara en trend: inte dricka, inte bruka droger, käka vegetariskt och vara fri och fredlig?
— Trend?? Vete fan. Nä, det är bara för att folk… äh, en del kanske resonerar ”wow, det är coolt att vara straight edge!”. Men i Umeå är vi som sagt kanske 100 pers som kallar sig straight edge och för oss är det seriöst. Men okej, du kan ha rätt i att en del kanske inte kommer att vara straight edge om några år.
Kopplingen till Hare Krishna som en del vill göra gällande, hur ligger det till egentligen?
— Vi kopplas gärna ihop med dem av folk. Men det finns ingen riktig koppling. Vi gillar käket på Govindas (Hare Krishnas restauranger, red.anm.), vi tycker de är schyssta människor, trevliga. Vi respekterar dem och en del av vad deras läror säger tycker vi är bra. Men ingen i Refused är med i Hare Krishnarörelsen. Det har blivit lite ”hype” i media om det där men som sagt: Govindas gör världens godaste käk!, skrattar Dennis.
Varför hardcore fått sådant enormt fotfäste uppe i Umeå och Norrland tror Dennis beror på dels att han och en del till jobbat hårt för det i flera år och att det helt enkelt utvecklat sig som det ser ut idag.
— Men det kunde ha hänt var som helst tror jag. Det börjar hända grejer först nu, påpekar Dennis. Hardcore börjar bli stort nu men någon topp är det inte frågan om. Nä, nä. Hardcoresvängen har bara börjat. Möjligen kommer det att trappas ner om två år kanske. Nu händer det ju så enormt mycket hela tiden, nya band bildas osv. Bara i Umeå finns ca 15-20 hc-band PLUS ”vid-sidan-om-band”. När vi var på Europaturnén och sen kom hem — wips! — spelning med 6 nya kanonbra hc-band. Det händer grejer hela tiden. Otroligt! säger en mycket lyrisk Refusedsångare.
Dennis Lyxén driver också sedan ett år tillbaka det egna skivbolaget Desperate Fight tillsammans med José från Abhinanda. De har hitintills enbart släppt straight edgeband, bland annat Abhinandas mini-CD(slutsåld), Doughnuts mini-CD, Abhinandas fullängdare plus en samling med lokala hardcoreband. De har planer på att dra igång ett fanzine men det får avvakta då båda herrarna har fullt upp med sina respektive band för tillfället. Desperate Fight säljer ungefär 70% av sina skivor utomlands. Vad det gäller Refused så kommer We Bite Records att sprida skivorna i Europa och i USA kommer Refusedskivorna att finnas tillgängliga om ett halvår ungefär. Refused’s första singel låg på Burning Heart Records. Enligt Dennis har den sålt över 2000 exemplar och intresset för den är fortfarande stort. Nu ligger de dock på Startrec, d v s Fredda från CBR’s nya bolag.
— Fredda har bara oss så det är 100-procentig satsning från hans sida. Han är eld och lågor.
Nya CD:n är gruppen mycket nöjd med. I jämförelse med förra så är den mycket bättre enligt Dennis. Jag påpekar att den nya plattan har betydligt mer metalinfluenser än förra, något som Dennis inte håller med om.
— Mer metal? Nä,det tycker inte vi. Låter mer hardcore och mindre metal, he, he. Men okej, det är fler än du som påpekat att det låter mer metal nu. Det är inget medvetet drag från vår sida, vi kör på och det blir som det blir. Mer hardcore säger vi i bandet i alla fall! he, he, he. Fan, ingen i Refused lyssnar ju ens på metal! Vi sätter oss inte ner och tänker: ”nu ska vi låta som de och de bandet”. Vi blandar från allt möjligt och låter oss inte hämmas eller styras. Vi lyssnar på allt möjligt, utan gränser.
Hur kom det sig att Fred Estby från deathbandet Dismember är med och har mixat och producerat eran skiva?
— I samband med inspelningen av förra skivan lärde vi känna Fred. Han hängde runt nere i Sunlight studion och hjälpte Tomas Skogsberg. Nu när vi var där igen så var Tomas borta en dag och då hoppade Fred in och började ratta. Men Fred och Tomas har delat på jobbet kan man säga, berättar Dennis.
Varför blev det Sunlight studion?
— Vet faktiskt inte… Fredda på Startrec ringde och föreslog studion inför förra CD:n och så blev det så igen. Dessutom så kan jag säga att de ”kan” musiken vi spelar. I en del studios kanske inte hardcore är deras pryl direkt…
Vad har då Dennis för egna favoriter bland hardcoregrupperna. Något som kan rekommenderas, månne?
— Abhinandas fullängdare, den kan rekommenderas VARMT! När jag hörde den tänkte jag: ”jösses vad bra!!”. Och så Doughnuts förstås. De kommer att bli skitstora. Jävligt bra band. Det kommer band från Umeå, Luleå ja hela norrland hela tiden. Fireside och Randy är verkligen kanon.
— Det är ju så att norrlandsbanden håller ihop och hjälper varandra. Mycket kontakt sinsemellan. Jo, förresten. Jag måste nämna ett Umeband som heter Solitude. De ska i och för sig snart byta namn men de skall släppa en skiva på Desperate Fight De är väl 17 år i snitt och straight edge och mycket lovande. Av utländska band kan jag rekommendera Snapcase, Earth Crises och 108. 108 är ett av de bästa hardcorebanden alla kategorier.
Vill man ha tips på schyssta svenska hardcoresamlingar så rekommenderar Dennis följande CD:s: ”Hardcore for the masses” (Burning Heart), ”Northcore” och egenutgivna straight edgesamlingen.
— ”Northcore” har många coola låtar. Schysst samling, kommenterar Dennis sitt urval.
Intervjun lider mot sitt slut. Soundcheck har de genomfört och om någon timme skall de upp på scenen och röja i vanlig ordning. Vi avslutar med en Refused-playlist eller ”mest -spelade-i-turnébussen”-lista. Håll tillgodo.

  • Allt med BLACK SABBATH med Ozzy på sång
  • 4 första OZZY-plattorna
  • TRIO LLIGO Skitbra! Vi lyssnar hela tiden på dem.
  • CRANBERRIES
  • SMASHING PUMPKINS
  • STRIFE ”One truth” Fruktat härligt!
  • MIGHT MIGHTY BOSSTONES nya
  • ”Jo jävlar! Höll på att glömma nya SLAYER. Förjävla bra. De
    är kungarna!”