En ny upptäckt för mig i somras var Örebrobandet BLOOM, som numera är en nära bekantskap och ett band djupt rotat i min själ. Ett av de få svenska banden som lyckats bra med det. Bloom som numera blivit ett Stockholmsband är tre killar runt 22-23 som med förkärlek lyssnar på Engelsk och Amerikansk ny rå pop. Band värda att nämna i sammanhanget är My Bloody Valentine, Wedding Present och exempelvis Sonic Youth. Att förvalta eller snarare låna idéer, eller kanske ännu hellre mer förfinat säga att man influeras av en viss typ av musik, har i alla tider ansetts föredömligt. det som hänt i främst England de sista åren har också influerat många nya grupper som vi alla vet. Amerikansk musik har ju också med ett finger i spelet, men sett ur en annan vinkel måhända. Sammanbinder man de två ursprungsingredienserna i begreppen ROCK och POP och därtill lägger på en egen kraftfull idé lyckas man rätt bra. Begrundar man också tankarna om en stil eller kort och gott ett koncept så är man genast inne på något som i många fall fungerar utmärkt, ett intelligent drag i branschen som oftast ger bra resultat. Engelska grupper influeras av varandra i hög grad och sneglar på 60-talet, page frisyrer och stora tröjor med “snurrig i bollen”-tryck, distade gitarrer och en stor portion popklichéer och ibland kan man finna en gnutta humor… Amerikanska grupper gör ungefär likadant… Sverige och svenska grupper ligger någonstans i hörnet av denna värld, ihopklämda och lite skrämda. Men nu börjar det att dyka upp en hel del löften och mindre förhoppningar. Jag tycker att Bloom passar in rätt bra just där, typiskt svenska och typiskt nyfikna. Kanske allra främst mycket intresserade av det de håller på med. Se upp för bandets bidrag till samlings-CD’n “Life’s a joke” och den just nu pågående tolvtumssingeln som släpps genom World Fluid Records/Delicious Goldfish Records någon gång i vår.

Frontmannen Per-Evert Carlsson blottar sig i en kort intervju för Ett Noll Ett…
Nu är vi på det klara med att bandet är influerade av engelskspråkig musik, hur ser då bandet på situationen bland nya grupper:
— Många band är som bäst i början, medan några få blir bättre och bättre. Många skulle må bra av att tänka efter om det de gör är så bra egentligen. Det finns inget värre än att komma hem till folk och hitta helt tragiska skivsamlingar. Egentligen behöver man bara ett tiotal skivor, resten kan man sälja…
Finns där några favoriter från begynnelsen på 60-talet och fram till idag?
— Grunden i vår musik finns från Velvet Undergrounds “Sunday morning”, till Magnus Ugglas “Sommartid” den första versionen, TAD’s “Cooking with gas” till My Bloody Valentines “Moon song”.
Det slår en direkt att just My Bloody Valentine ligger mycket nära bandets sound och att influenserna är hämtade från dom likaså bitar från Sonic Youth och nya Moose som bandmedlemmarna inte hört överhuvudtaget. De instrumentala fragmenten och uppbyggnaden av musiken är nära besläktad. Wedding Present som vi nämnt tidigare är också på många sätt en källa där ljudbilden framträder klart. Mycket tack vare Steve Albinis inhopp i producentstolen och den tyngd som han fört med sig till Wedding Present. Och på tal om begreppet pop hur ser bandet på det?
— Pop behöver kraft och mystik för att fungera. Vi hämtar mycket inspiration från kraftband som just nämnda Sonic Youth och exempelvis TAD. Mystik är väl Pale Saints bäst på… Vi jobbar rätt mycket på att få en erotisk känsla och stämning över vårt sound och våra texter,en viktig detalj i sammanhanget.
Skulle ni kunna tänka er att satsa på musik på heltid?
— O, ja! Vi skulle då absolut inte ha någonting emot att ha det som dom i Pixies eller My Bloody Valentine, det vill säga så länge man inte drabbas av någon fysisk åkomma.
Berätta mer om er bakgrund, hur föddes Bloom?
— Vi började att repa ihop sommaren 1990 sen Marcus kom tillbaka efter ett antal år i USA. Rätt snart så satt allting på sin plats och vi var bildade som en grupp.
Sett till ert sound igen så fascineras jag över er kombination av det softade och mjuka till det råa och i det närmaste brutala soundet som framstår i främst trummorna och gitarren, i korthet hur fungerar era kompositioner?
— Vi tar en bra melodi, sänker tempot, trycker på kraftpedalerna för bas och gitarr och låter trumljudet dyka upp så hårt som möjligt på baspukan. Vi är däremot mycket noggranna och grejar, donar och ändrar trumkomp, bas och gitarrspel fram och tillbaka tills det fungerar.
Och även där finner man många likheter med de grupper vi talat om tidigare?
— Ja det stämmer, men vi är något mer jordnära än My Bloody Valentine. Vi är inte lika polerade som dom — det gnisslar lite mer om oss. Sen vill vi ju också att sångtexterna ska höras mer tydligt, komma fram mer centralt. Vad gäller Wedding Present så är vi inte lika uppenbart humoristiska som dom. Deras texter handlar ju mest om personliga tragedier, vilket vi i och för sig gillar. Stackars Gedge, han måste ha haft det jobbigt. Hur som helst så är ju Wedding Present och My Bloody Valentine våra favoritband, de håller allt.
Hur ser ni på musiken här hemma och exempelvis Hultsfredsfestivalen?
— Det är roligt att det kommer fram så många nya band, men tyvärr så är det inte många av dessa som ger några direkta kickar. Framförallt så brister det i låtmaterial och sångare. Det ska i alla fall bli spännande att höra alla dessa nya band på samlings-CD’n “Life’s a joke” som du jobbar med. Kan bli kul! Annars så är ju tydligen det som säljer det som marknadsförs kraftigt och det är ju i och för sig inte så konstigt för i allmänhet är ju folk bra dumma. Hursomhelst ska det nog gå att ta sig fram även med stilen i behåll. Vi får se hur långt vi kan nå. Vi var också på Hultsfredsfestivalen och jag (Per-Evert), ramlade förresten på sångaren i Ride. En mycket trevlig person och konserten var ju rätt bra, men jag vet inte om deras skivor håller speciellt länge i mitt tycke.
Tycker ni att ni fungerar bra som trio eller har ni planer på att utöka?
— Vi får spela högt och kraftfullt live, då saknar nog ingen en andra gitarr. Så, nej vi har inga planer på att utöka just nu i alla fall. Om så blir,så måste det vara en god vän i så fall och det har vi inte många av.
Vad händer härnäst?
— Vi jobbar på vår tolva som släpps eventuellt i vår, så alla kan ju ta sina gamla ångestskivor till någon second-hand-butik och släppa in lite ljus istället. Det blir fint till våren…
En angenäm avslutning på intervjun, ett tillägg är att Bloom medverkar på den aktuella samlings-CD’n. “Life’s a joke” släppt på Delicious Goldfish Records/Rainbow Music.