Kan någon tänka sig ett nypsykedeliskt 60-talsinfluerat rockband från Sundsvall?? En ganska udda företeelse i landet överhuvudtaget. Just i Sundsvall finns i alla fall singeldebuterande THE SHADES OF ORANGE som för en tid sedan släppte den utmärkta singeln ”Coming out” (Eikka Bikers gigs & gags).
Direkt efter utgivningen av singeln så spelades den på riksradions ”Bommen” och ”Inferno” vid ett par tillfällen därefter har reaktionerna varit över förväntan…
Det har till och med funnits hopp om att medverka på TV’s ”Listan” efter en ”bubblare”…
Det goda mottagandet är också vad jag personligen anser klart befogat, ”Coming out” är en av de bästa debutsinglarna från Sverige som jag har hört under åren, man får leta noga om man ska hitta något lika slagkraftigt i min samling… The Shades Of Orange blandar det sena 60-talet tunga psykedeliska rock med 70-talets wah-wah till 80-talets modernare gitarrock. Arvid Linds gitarr vräker på utmanande i bakgrunden, Maria Ojalas orgel puttrar tillfredsställande och sångaren Ronny Pale (som förstås inte heter så annars) vräker på med sin starka sång, kombinationen blir fullständig…
I Sundsvall har bandet figurerat på stans rockklubbar och bjudit sin trogna publik på det bästa stan har just nu i rocksvängen, CROMPOJKARNA med Mats Hammerman (tidigare i Vacum) är väl det enda nämnvärda bandet där just nu tillsammans med The Shades Of Orange.
I lokalpressen har kritiken varit genomgående bra och ryktet är gott i hemstaden för bandet. Sångaren Ronny Pale har i flera sammanhang jämförts med Jim Morrison i The Doors och andra storheter som Nick Cave (Birthday Party/Bad Seeds).
Genom en liten lapp på rockklubben Pipelines anslagstavla blev bandet bildat. På lappen stod det ”Gitarrist söker band att spela med”, det var Ronny pale, Daniel Westin och Magnus Renström som tillsammans såg lappen och hajade till.
De gjorde slag i saken och ringde upp gitarristen Arvid Lind, det var alltså han som satte upp lappen… ett tag senare så var The Shades Of Orange fött.
Grabbarna repade en kväll men tyckte att någonting saknades och man kom på att Magnus tjej faktiskt spelade piano. De hade en orgel och tyckte att det var värt att prova… efter den stunden är även Maria Ojala fast medlem i bandet. Det var över ett år sedan och under året så har de bland annat avverkat två framgångsrika och bejublade spelningar i Östersund på folkfesten ”Storsjöyran” tillsammans med KOROVA MILKBAR från Stockholm, där brakade kravallstaketet ihop…
Och nu har vi dom alltså här i ETT NOLL ETT för exponering.. och som många av er kan se så följer det med en singel med bandet i tidningen, förövrigt deras debutsingel. De lyckligaste får också singeln pressad i fyrfärgsomslag och en specialutgiven dekal på köpet, ni som har lite mindre tur (egentligen inte!!!) får singeln med det svartvita omslaget. De första 300 köparna får ETT NOLL ETT med bandets singel så håll hårt om godbiten…

THE SHADES OF ORANGE är helt och fullt ett intressant koncept, om vi nu ska tala i sådana termer, det är i alla fall ett band som har hittat sin stil efter flera års spelande i diverse Sundsvallsband. Och hur medlemmarna hittade varandra har vi redan rett ut, den kanske mest verksamme personen i det här sammanhanget är bandets manager Erik Nilsson som har slitit hårt med utgivningen av deras singel och han har även knutit många kontakter med omvärlden för att singeln överhuvudtaget ska nå ut till massmedia mm. För att nå till en publik utanför hemstaden så bör det ju givetvis finnas en person som håller i den biten och helst då en icke medlem som i det här fallet.
På frågan om hur det har gått med singeln svarar dom:
— 800 exemplar gick som smort och av 500 extrabeställda är det bara 200 kvar av nu. Beställningarna haglar in från hela landet.
Personligen så anser jag att det är en av de bästa svenska debutsinglarna som släppts under de senaste åren, den låter kanske inte heller så speciellt ”svensk”, ni har ett ganska internationellt sound?
— Det finns då inte ett svenskt instrument i gruppen och det är nog som du säger men ingen av oss har medvetet gått in för att låta varken svenskt eller osvenskt, Maria är från Finland.
Hur tror ni att ni skulle bli mottagna i England eller USA om ni fick ut er singel lite bättre?
— England skulle nog gå halvhyfsat, Amerikanarna är så slätstrukna i hela sin personlighet så av dom räknar man väl inte med vare sig det ena eller det andra.
Ni har ju så att säga ”den rätta looken”, vad skulle hända an en plötslig framgång kom över er?
— Vi har då för tillfället inga som helst planer på att ändra vår ”look” inte heller på grund av någon framgång. Fast alla ändrar sig ju hela tiden lite oavsett framgångar.
Vad tycker ni annars om musiken som väller över oss idag?
— Det produceras en hel del bra numera men merparten är rätt pissigt faktiskt, antagligen till följd av ekonomiska intressen.
Och det senaste från England då ”Hype” eller vad det nu kallas?
— ”Hype” är ingen musikvåg, ingen i bandet vet vad det är och det är väl inget att diskutera om då… Lars Nylin på Slitz anser att såna som du borde känna till sånt… inga åsikter om det alltså…
Var finns då era starkaste influenser?
— Genomgående sent 60-tal, nytt Engelskt i stora drag och sen så har alla sina inbördes favoriter naturligtvis…
Några exempel på favoriter från 60-talet?
— The Doors, Cream, Music Machine kort och gott så var 60-talet en härlig tidsepok med stiliga kläder och en skön atmosfär..
Men ni är ju själva uppväxta på 70-talet, gav det er något?
— Inte så mycket förutom att själva intresset för musik byggdes upp just under den tiden.
…vem minns inte de utsvängda brallerna, breda som satan och fula som satan åsså det här med polotröjerna, paljetter, mellan-ölet, glamrocken åsså de högklackade bootsen, yeeeeeeeaaaaaaah!!! Men för att återgå till 60-talet igen, ni verkar trivas bra i hippa kläder och paisley, vad har utseendet för betydelse för er?
— 60-talet är det bästa som har hänt musikhistoriskt och när det gäller kläder så klär sig väl alla känslomässigt, det gör till och med A-lagarna…
En fest med er hur ser då den ut?
— Stimmigt… och Ronny har haft en förmåga att bryta löst hängande lemmar vid dessa tillfällen, resulterat i en rullstolsbunden turné i våras. En arm och ett ben i gips, brutna vid två olika tillfällen… onykter…
Har ni funderat på en rockvideo (utan rullstolar!!!)??
— Ja!!! Magnus får visa upp sig på sin Triumph-motorcykel!
Vad anser ni annars om det här med massmedia?
— Va!?? Massmedia!! Vad ska man tycka med ett tidningsutbud på 2600 olika tidskrifter, ett dussin TV-kanaler och radio? Det kan man nog tycka det mesta om…
Vad tycker ni då om läget på skivfronten ute i landet?
— Det släpps alldeles för många skivor med okända band!
Hur ter sig då livet i en stad som Sundsvall?
— Utbudet är ju inte enormt direkt, det finns 1 rockklubb en ren rockklubb… och en stampub vilket gör att man får roa sig för egen maskin ofta, vilket inte sällan är mycket angenämare än att ha alla nöjen framdukade framför sig, som i Stockholm…
Det sägs att Sveriges skitigaste luft finns i Sundsvall, har ni känt av något på den fronten?
— Daniel och Magnus ”lider” av astma och Ronny har inte fått sitt efternamn på skoj, Pale! (blek). Dessutom skulle vi nog vilja påstå att Stockholm är bra mycket skitigare så vi förstår inte hur dom mäter…
Vad tycker ni annars om Stockholm?
— Både hyfsat och avskyvärt, det är stressigt och så… varför flytta till Stockholm? Trenderna har vänt, det finns inga större chanser för grupper i Stockholm för att bli stora. Tvärtom! Vilka band är från Stockholm nuförtiden som är nåt att ha???
Håller med där… Stockholm har blivit ett avsomnat träsk för rockband numera, det finns mängder av band men inget ”sting” i banden, det finns bara ett par undantag.
Vad har då den norrlänska livsstilen gett er?
— Den norrlänska livsstilen har gett en hel del. Titta på Skåningarna… skillnaden är faktiskt inte bara fördomar!
Några andra aktiviteter förutom bandet?
— En gemensam nämnare är skivor, i övrigt är fritidssysselsättningarna ganska ostrukturerade förutom att Maria håller på med allehanda skapande verksamhet, konst och så…
Berätta lite om er låt ”Coming out”
— Det är en av de första låtarna som gjordes av oss, inget nytt material där men låten är omarbetad mer än en gång och den har växt fram med tiden.
Spelningar?
— Jo tack det vill vi ha! Fyra år har vi avverkat bland annat på Storsjöyran i östersund. Hultsfred lockar naturligtvis… men ”Stockholmsjävlarna” gillar tydligen inte oss, i alla fall inte arrangörerna… när det gäller gage… det får väl bli gratisspelningar då kanske…
Jag arrangerar gärna, bara vi kommer igång med Delicious Goldfish-klubben här i Stockholm så ska det bli fart på allt och alla… Hur ska en idealisk spelning se ut?
— Främst hur publiken gör när de visar sin uppskattning är en viktig grej. Hur publiken visar sin uppskattning finns det väl varianter på, men en sympatisk gest från publiken på den omtalade ”Storsjöyran” var att rasera kravallstängslet, härlig stämning.

Till sist så kan man påpeka att skivplaner inför framtiden ligger nära tillhands inför den kommande samlings-LP-n med svenska independentgrupper kallad ”Life is a joke” från Delicious Goldfish records/Rainbow Music, det kommer det att bli tal om mer framöver.

Kontakta bandet på adressen:
Erik Nilsson
Köpmangatan 23 B
852 31 Sundsvall
Tel: 060-15 27 23

Sättningen består av:
Ronny Pale – sång
Daniel Vestin – trummor
Magnus Renström – bas
Maria Ojala – orgel
Arvid Lind – gitarr