Jag tog cykeln och begav mig till andra sidan i Halmstad. Till den östra delen… till ”ghettot” Andersberg. Efter tre trappor kommer jag upp till en lägenhet överfylld av gitarrer, förstärkare och inspelningsgrejer och annat bråte. Skivor ligger i travar på golvet…
Jag tas emot av Micke och Jocke, dom sitter och kollar på MTV, samtidigt pågår VM-finalen i fotboll men det skiter dom i. Jag blir bjuden på fika och dom slänger på en kassett med deras senaste inspelning. 7 låtar som ska släppas på en 4-låtars-tolva och en singel.
Jag märker genast hur mer kompetent det låter om dom jämfört med tidigare inspelningar. Tidigare taffligheter är bortjobbade och Johan Wiebergs röst har tillförts mer övertygelse. Man kan inte direkt säga att han sjunger vackert men till deras musik kommer hans sång helt till sin rätt.
Skivorna tänker de ge ut på helt egen bekostnad, dels för att kunna ha bättre koll på utgivningen och dels för att de inte har något större förtroende för svenska skivbolag. En uppfattning som delas av flera… kanske ska de ta hjälp av bolaget Hot Stuff med distributionen, det är inte klart ännu, Chickenbrain records tycker de också verkar vara ett sjysst bolag. De skulle kunna tänka sig att ge ut sina plattor på vilket bolag som helst egentligen, utom Radium…
En annan institution i ”musikmaffian” sam också ogillas är tidningen Sound Affects, hos kritikerna där har bandet kommit rejält i onåd och fått en demokassett brutalt sågad.
Jocke Knutsson som är gitarrist i bandet kommer från allra första början från Gislaved mitt i mörkaste Småland (gummidäck å sånt ni vet…) och det var på en resa till London vid nyåret 1987/88 som han träffade Micke Petersson, basist i bandet. De kom snart underfund med att de gillade samma sorts musik och hade samma inställning till ”branschen”.
Planer på att bilda ett band tog form… Den nye gitarristen Micke Nilsson har också dykt upp till intervjun, men låter de andra sköta snacket. Sångaren Johan kommer inte alls… fått fukt i förgasaren på motorcykeln… Han kom med 1988 i Oktober och sen var sättningen komplett… En sångare som fått utstå mycket kritik för att han liknar en viss Andrew Eldrich (Sisters OF Mercy) både till utseende och sångröst. En sak som inte gör saken bättre är att han har scenriggen på sig privat i övrigt också… det har gjort honom känd som ”han med cowboyhatten och skinnbrallorna” bland stadens invånare. Just det där med imagen de kör hårt med har fått snacket att gå, men vad kan man vänta sig annat när man kör med läder, boots, trasiga jeansjackor, långt hår och fula pilotbrillor med spegelglas. Annars så satsar de inget på att slå igenom i Halmstad, det är för dom helt likgiltigt, de hatar Halmstad. Här är publikens smak väldigt smal och man möts genast med misstänksamhet om man inte kör de gamla vanliga Status Quo och ZZ-Top-låtarna… men inte ens våra kära gossar i Gyllene Tider var populära i sin egen hemstad när de var som störst, så vem bryr sig…???
En spelning med Joe & The Boys From Above har ändå gjorts, främst för att en kompis skulle få tillfälle att videofilma och en utsänd journalist från Hallandsposten var även på spelningen och skrev dagen därpå en lång artikel om Jocke Knutssons solglasögon (med spegelglas!!!).
Andra spelställen har varit Stadt Hamburg i Malmö, Errolls i Göteborg och Cityhallen i Stockholm… ett annat är bilutställningshallen i Gislaved, dit brukar det komma 5000 pers, något för Hallandsposten att skriva om. Sålunda dricker jag ur mitt kaffe och får låna en platta med deras största idoler. Förutom hårt diggande av The Mission, Led Zeppelin och Faith No More så är det Sparks som gäller (minns väl??) grabbarna visar stolt sin samling Sparks-singlar och jag tar hem och lyssnar på ”A woofer i tweeters clothing”… en god sak!