I Frankrike återfinns två utmärkta nya larmande rockband, det första är LES SHAKING DOLLS med singeln “Teenagers go nuts” (Black & Noir). Det roliga med detta band är den hurtfriska blandningen av Ramones och Doors. Ja, hur går detta nu ihop?? Säg det, manglet på låten “Teenagers go nuts” är kort och gott bastant och i gröten av allt gitarrslaktande, trumbuller och den nasala primalskrikssången så finns orgeln!!! och här kommer alltså Doors in… lite långsökt tycker man… Man skulle kunna föreställa sig The Creeps i en jam-session med exempelvis KSMB (Kurt Sune Med Berits). En gjuten singel…
Det gjuts också ordentligt på DIRTY HANDS “Gimme love” (Black & Noir), det skummar på ordentligt i öronen och sångaren låter som John Lydon och den referensen är inte alltför dålig. Det är nästan lite nostalgiskt… skrikande gitarrer och mycket fuzz plus distortion… samtidigt tungt och laddat.
“Suicide” på andra sidan av singeln lugnar själen en aning med voodootrummande rytmer, men titeln säger annat… Nick Cave är nog aspirant på det här och jag gillar det…
Black & Noir records, 4 rue Valdemaine, 49100 ANGERS, FRANKRIKE)

Finnar kan också POP! Det bevisar THE INNERSPACEMEN på singeln “Reason”. De spelar skön och intelligent gitarrpop med ådran i Australiska band som Go-Betweens och Hoodoo Gurus.
Vänder man på denna debutsingel från Helsingforsbandet så möts man av en lugn och skimrande gitarr inledningsvis, senare går gruppen lös i en lysande baktaktsmelodi, och refrängen “to finally get what i deserve” sitter direkt! Hela låten klistrar sig fast och visst, detta band förtjänar (they deserve) god kritik… jag vädrar morgonluft och den e fräsch!
(The Innerspacemen, Vaasankatu 8B 26, 00500 HELSINGFORS, FINLAND)

GET Hip Records i USA fortsätter att spotta ut singlar med nya garagerockband, denna gång så riktar vi in oss på fyra nya alster från det stora landet i väst. Vi börjar med det bästa…

THE WICKED ONES från Oregon består av medlemmar från grupperna SURF TRIO och MIRACLE WORKERS (Se även LP recension), och de gör mycket av sin enkla sättning. På “The Devil in my pants” sätter de fart på 60-talets fräckaste källor från influenser i The Seeds, Chocolate Watchband och Music Machine, och att man bara får spela så här glatt och primitivt är det värt massor. Det är också som det sägs i pressreleasen tillsammans med singeln, att denna 3-spårs-EP bjuder på det perfekta beatet till dansen och festen med bärs på borden och det är rentav något som man kan bli förälskad till. De två andra låtarna är “Nightmares” och “The boy that time forgot”.

THE M-80’S fortsätter i samma led som Wicked Ones i låten “you’ve been told”. Man spänner på säkerhetsbältet och skenar iväg tillsammans med bandet i två snabba minuter. Det är hämningslös och vild 60-talspunk och vi har varit med om detta många gånger förr, inget sensationellt alltså. På “What i’m after” lugnar vi ner oss lite och sångaren Eddie Pierce har en sångröst som håller fast en i ett stadigt grepp, för att inte tala om när han hugger i munspelet från bakfickan och blåser igång låten på slutet… hey!

THEE EVOLUTION REVOLUTION är GITARRER!!! De två låtarna är på 5-6 minuter och den gemensamma nämnaren för dessa är mycket gitarrer och tunga trummor. Sången framförs av Seth och denne Seth har ordagrant KRAFT i sina stämband, djupt och råstarkt. Detta går inte minst fram i första låten “E/bone” som är tung och depressiv rock. Följande låt på andra sidan “Spreadin thin/tear me up” har samma recept i hela 6 minuter och 6 sekunder.

Sist av de fyra banden från Get Hip records är BIG CHIEF som har det roligaste och originellaste konceptet med utvik och ett färgglatt psykedeliskt omslag, dessutom så är singeln i grön vinyl, kul! Går man närmare in på bandets musik så är man genast på det klara med att hårdrock är grejen… och vill man krångla till det skulle man antingen kunna kalla det för “psykedelisk metall” eller rentav “garage acid funk”. Se upp för deras singel släppt på SUB POP!
(Get Hip/Skyclad, PO Box 666, Canonsburg, PA 15317 U.S.A.)

Mer Finskt kommer från MIXED-UP KIDS och “She kissed me” som verkar sympatisera en hel del med tankarna i den tidiga punken. Titelspåret körs igång av en lugn och stämningsfull gitarr som senare följs av refrängsången på 10 pers eller så med frasen: “She kissed me every morning…” sen släpper bandet lös i en rakryggad upptakt som ger liv i låten. Andra sidans “Not the best time” sparkar liv i singeln och associationerna sitter i traditionell rock/punk där Johnny Thunders är mest framträdande där. En hyfsad och rätt bra rocksingel… jag ser fram emot den kommande Mini-LP’n från bandet.
(Hooray records, c/o P. Ahokas, KP 9, 60800 ILMAJOKI, FINLAND)

Raka motsatsen till ovanstående singel hittar vi hos Västerbottningarna i THIS PERFECT DAY och singeln “Balcony love”. Två år efter debutsingeln “Songs about love & affection” har de alltså kommit tillbaka med en singel i samma kategorier som med debuten… det är fortfarande The Smiths som ljuder i mina öron när jag lyssnar på bandet. “Balcony love” och “Pants worn through” på andra sidan är två luddiga och sprattlande poplåtar som man gärna slår sig ner tillsammans med i den mjuka och behagliga fåtöljen och avnjuter tillsammans med sin nära vän eller kanske “den där” som man önskade att man höll om… Inget för headbangers alltså… eller…
(A WEST SIDE FABRICATION, Box 183, 931 22 SKELLEFTEÅ)

Kompisbandet till ovannämnda grupp är THE WANNADIES, också från Skellefteå. THE WANNADIES gör oemotståndlig pop och det känns väldigt skräddarsytt men dock inte anpassat. Bandet är ett av förra årets mest lovande fynd på popfronten. Singeln “Smile” med låten “The beast cures the lover” (A West Side Fabrication) som kom förra året gav många fina recensioner och mottagandet i massmedia var enbart positivt och visst var det väl förtjänt. Skivbolaget MNW snappade upp bandet och “My hometown” är debuten på bolaget inför den kommande LP’n i höst.
“My hometown” fortsätter ungefär där “The beast…” slutade, det är samma smeksamma gitarrpop som ömsom är sprattlande glad och samtidigt djupodlad och känslostark… snuttepop!!!

Från Göteborg kommer bandet med det något förvillande namnet ASHTRAY COCTAIL, och vad de skapat med sin nya singel “Two of us” är dock inget att fimpa i askkoppen. Här har nämligen Beatles-låten fått ett återupplivande med lugn och finstämd akustik. Tunt ock sprött med akustisk gitarr och mjuk sång… ett bra och välljudande koncept bestående av Kristian Kristiansen och Peter Kriisin. På B-sidan återfinns ännu en cover av James Taylor “Blossom” och även här ljuder det harmoniska…
(Info och bokning tel: 031/13 26 38 eller 20 152 27)

CHARTA 77 / It vibrates (Rainbow music)
Köpingsbandet Charta 77 förvaltar punkens fortlevnad in i 90-talet. “It vibrates” är en typisk punkslagdänga med det lilla extra på kanten, hur många gånger har vi hört detta förut?? Ja, säg det men vi saknar mer och kanske då av en ännu hållbarare kaliber. Trots allt detta är en snabb och fräck liten vinylbit med treackordspunk, stå på!