[DARLING] Robyn & Doktor Kosmos: robyn till kosmos – enkel biljett

Robyn vill inte vara Quentin Tarantino, däremot är rövslick något hon lärt sig uppskatta. Kosmos är halvvägs uppe i stjärnhimlen, men har fötterna kvar i proggjorden.

ROBYN: Kan inte du berätta vem du är egentligen?
UJE: Jag spelar med ett band som heter Dr Kosmos…
DARLING: Men du är ju Dr Kosmos!
UJE: Ja, jag är också Dr Kosmos. Vi är som tidiga Alice Cooper — ett band och en person i ett. Vi är ett ganska politiskt band som har funnits i fem, sex år och har gett ut fyra skivor.
ROBYN: Vad är det för slags musik?
UJE: Vi sjunger på svenska. Och musiken är ganska struttig pop.
DARLING: Men vadå sjunger på svenska? Jag har ju hört att ni är stora i USA!
UJE: Nja, vi har turnerat i USA… En skiva är på engelska. Den gjorde jag själv, ”Cocktail” heter den. Sen spelar jag alla slags klaviatur-instrument i Umeåbandet Komeda.
DARLING: Är du syntfanatiker?
UJE: Nej, det är jag faktiskt inte. Men det är många av mina fans som vill att jag ska vara det, som kommer fram och ska snacka synt-modeller. Men jag skiter ganska mycket i det där.
ROBYN: Vad skönt, för jag tycker det är så djävla trist med syntar.
UJE: På senaste tiden har jag nästan bara hållit på med Komeda, för det har gått så bra för dem på senaste. Vi kom precis hem från USA-turnén.
ROBYN: Var i USA turnerade ni?
UJE: Över hela. Det var ganska jobbigt. I Komedas fall har vi ju så lite pengar och då blir det så mycket bilåkande och snabba puckar. Det är en dag i varje stad. Det går liksom inte att sega och bo på hotell i några dagar och sen köra nästa spelning.
ROBYN: Det är samma sak för mig, men på ett annorlunda sätt eftersom jag har ett mega-skivbolag och pengar. Men jag reser också varje dag, samtidigt som man måste vara på ”standby” hela tiden när man är ledig, för att plötsligt vara tvungen att åka till andra sidan landet.
DARLING: Vilken är skillnaden mellan det amerikanska och det svenska samhället?
ROBYN: Första gången man åker till USA råkar man ut för en sjuk kulturchock. Vårt samhälle är ju uppbyggt på nästan samma sätt som det amerikanska så i början märker man inte skillnaderna, men man fattar inte varför man inte känner sig obekväm. Sen börjar man komma på hur människorna är och då börjar man även förstå skillnaderna lite.
UJE: Amerikanare är ju väldigt trevliga och sociala, men som svensk reagerar man på att de är ytliga.
DARLING: Är inte svenskar lika ytliga?
ROBYN: Nej. Det är fel att säga att alla amerikanare är dumma i huvudet, det finns skitsköna människor där också. Men tyvärr har de vuxit upp i ett samhälle där de sedan två månaders ålder matats med en massa skit: tv, snabbmat och synen på amerikanska drömmen och även om de hatar bilden av sig själva så genomsyrar den ändå samhället på ett sjukt sätt.
UJE: En av de viktigaste grejerna är att de är så bilorienterade. Jag tror att det är en förlängning av det amerikanska tänkandet: Att man ska klara sig själv, man tar fan inte en buss med hundra andra, utan man tar sin egen bil och bestämmer själv när man ska svänga och vart man ska åka.

DARLING: Jag kom på en sak som ni nog har gemensamt: Ni är nog båda uppväxta med proggföräldrar!
ROBYN: Har du också det?
UJE: Ja visst, det kan man väl säga att jag har. Men nästan alla medelklassföräldrar med akademisk bakgrund eller som var konstnärliga, som fick barn på 70-talet har en släng av progg. Det var inget man valde själv, utan det var bara tidens våg. Min pappa hade aldrig långt hår, min morsa stod såklart i vänsterpartiets bokhandel, det gjorde hon…
ROBYN: Ja precis, det beror ju på vad man tycker är proggigt… Mina föräldrar var ju inte heller riktigt flummiga och progg-proggiga. De var politiskt engagerade främst genom sin konst. De hade sin fria teatergrupp, men det flummade aldrig ut så mycket att det flippade ur, det var mer hårt arbete.
DARLING: Men är det inte ganska märkligt att hela vår generation som har växt upp med proggen ändå lever i ett ytligt samhälle?
UJE: Men kan det inte vara så här då: Proggen var ett mode. Det var en ytlig grej det med. Jag menar mahjongkläder och stora polisonger var ett mode precis som vilket mode som helst, även om det kopplades ihop med politiska åsikter. Till och med de politiska åsikterna kanske var ett mode och därför är det inte så konstigt att det inte har satt djupare spår än vad det har gjort.
ROBYN: Det var rotat i något bra men att det bara var en samtidsgrej…
UJE: Absolut. Det var samma sak när punken kom, massvis av modepunkare som köpte färdiga punkgrejer på H&M. Och det fanns färdiga flummarkit på 70-talet. Det behövde inte betyda någonting egentligen. Sen är det klart att det betydde någonting för några!
ROBYN: Det har ju satt djupa spår i vissa personer. Idag har det till exempel kommit fram många vänsterungar som gör sköna grejer och det tycker jag är lite mer ärligt. Nu är det inte så stor rörelse utan mer olika människor som gör bra grejer…
UJE: Det är så typiskt att när man väljer att uttrycka sina vänsteråsikter idag så gör man det inte i grupp. Utan man utgår mer från sig själv: Man tar lite 80-tal, lite ”tänk på dig själv”, lite 70-tal och slår ihop det till en 90-talsmix.
— 70-talets grupptänkande gick en aning överstyr. Det var jättemånga som tvingades in i kollektiv och mådde jättedåligt. Och tjejer tvingades ha fri sex med alla snuskiga gubbar för att det skulle vara så. Det var ett påtvingat ideal som många vantrivdes med.

DARLING: Tror ni på liv i rymden?
ROBYN: Ja, det tror jag. Men jag tror att det antagligen är någon mikroorganism i en gyttjepöl.
UJE: Jag tycker det känns ganska meningslöst att tro någonting överhuvudtaget. Vem bryr sig? Men det är många som har den där aliengrejen som religion. Själv är jag inte religiös.
ROBYN: Jag tycker att det är sjukt, och det gäller alla religioner, när något blir viktigare än en själv.
DARLING: Men så är det nästan i alla religioner, hela tiden: Man ska tänka mer på sina medmänniskor och sin Gud än sig själv.
ROBYN: Ja, men man måste kunna utmana sin religion också. Man kan inte bara underkasta sig den helt och hållet, dessutom måste man ha distans till det man tror på. Man behöver inte bara vara ett redskap åt någon annan.
DARLING: Men religioner går ju ut på att man ska vara ett redskap, jag som människa är inte alls viktig… Är det inte alltid viktigast hur man själv mår?
ROBYN: Nä. Eller jag tror att man oftast kan få sig själv att må bra genom att göra något för andra. Det är ju inte så att man ska ta en massa skit. Men generellt tror jag att man mår bättre när man är en del av någonting.
DARLING: Självklart vill man vara en del av allting, men det innebär ju också att man får en massa krav på sig själv, att man måste vara mycket godare mot alla andra, att man glömmer bort sig själv.
ROBYN: Absolut. Men det är ju upp till en själv. Det finns ingen religion som tycker att du ska tortera dig. Det är ju inte det det handlar om, man måste hitta en balans, men självklart måste man också kunna underkasta sig någon slags uppgift.
UJE: Ja, annars har man ju missförstått hela saken med att vara en social varelse. Visst kan man köra sitt eget race, men man måste samtidigt hitta en jämvikt mellan sig själv och sin omvärld.

UJE: Du pysslar ju med musik som svarta sysslar med… Jag tror att det var Quentin Tarantino som sa att han önskade att han föddes som neger. Gör du det också?
ROBYN: Nej. Jag tror att det är många som tycker att det jag gör är svart musik fast det egentligen inte är det, jag tycker inte att det finns någon musik som är svart. Det handlar egentligen bara om att ha känsla eller själ… Och det tycker jag att David Bowie har lika mycket som Aretha Franklin.
UJE: Att just svarta har sysslat med en viss sorts musik i USA, är det bara ett socialt fenomen eller finns det i den svarta kulturen? Varför är det inte fler vita som tar sig an soulen?
ROBYN: Det har jag faktiskt ingen aning om. Men de har ju haft en kultur där det har varit helt separerat mellan svarta och vita.
UJE: Känner du dig som en slags murbräcka? Tror du att du gör en insats som för raserna samman?
ROBYN: Jag hoppas det. Jag är influerad av svart musik, men ändå säger folk som en anklagelse: ”Men du gör ju svart musik, varför är du så vit.”
DARLING: Det måste vara ganska många som tror att du är ett stylat paket, som tror att du inte gör det du vill.
ROBYN: Det är det jättemånga som tror. Men jag har valt en nisch som är kommersiell. Det är inte så många tjejer inom genren som är kommersiella artister och skriver själva…
DARLING: Men hur orkar du vara din egen?
ROBYN: Jag har väl inget annat val.
UJE: Jag har visserligen ingen insikt i hur den stora bolagsvärlden fungerar, men i den undergroundskivbransch jag rör mig i, finns det en längtan efter personligheter. Skivbranschen är ganska sugen på någon som gör något annorlunda, för de har nog blivit lite skrämda av sin egen likriktning. Om det är någon som gör något eget så finns det alltid någon som vill exploatera det, men ändå försöka behålla det som är eget. Så schablonbilden av en skivdirektör på 50 bast som…
ROBYN: Men just den grejen att behålla sin egen identitet överhuvudtaget kanske inte är i förhållande till skivbolaget, utan till branschen, sina fans, sig själv och sina vänner. Och det är jättesvårt. För det märker jag! Det är skitjobbigt att komma hem till Stockholm efter att ha blivit hyllad i 10 månader, för då saknar man att folk säger att man är lite bra varje dag. Det är då man tänker: ”Men Gud vad har jag blivit för jobbig människa som vill ha rövslick hela tiden.”
UJE: Mmm. (paus) Många som sysslar med din svarta musik har ju valt att vara politiska…
ROBYN: … och många har valt att inte vara det.
UJE: Absolut, men har du haft såna funderingar någon gång?
ROBYN: Jag tror att jag är politisk på mitt eget sätt. Det är lätt att säga att när man är politisk så ska man vara radikalt dedikerad till någon slags tro, men man kan vara politisk på andra sätt och göra saker som man tror på eller kanske bara vara sig själv och så får världen sköta resten… Folk kanske blir provocerade eller glada… Hela grejen med ”Do you really want me?” blev folk väldigt irriterade på. Och det resulterade i en politiskt sak: Hela tjejgrejen och att folk tyckte att jag var kaxig. Sen när man får den responsen så måste man också ta ansvar för det och komma på själv vad man egentligen menade med de där orden…
UJE: Du menar att genom din blotta uppenbarelse som tjej som skriver låtar kan göra någonting för andra tjejer.
ROBYN: Ja.

DARLING: Vad är kärlek?
ROBYN: Kärlek är väl allt?
UJE: Vi pratade om religioner förut. Och man kan ha kärlek som religion. Under en kort stund kan allt i ens liv kretsa kring en person.
ROBYN: Men sen kan man titta på kärleken inte bara mellan kvinna-man, utan överhuvudtaget. Min lillasyster är kärlek för mig. Kärlek är det som alla konstant letar efter.
DARLING: Tror ni att folk alltid är kära på riktig.
UJE: Att de säger att de kära fast de ljuger? Man kan nog fejka kärlek om man känner för det, men jag förstår inte vitsen med det.
DARLING: Men hela samhället går ju ut på att man ska var två och att man ska vara kär. Och en del kanske vill vara med i hela den grejen så mycket att de fejkar att de är kära och är ihop med någon för att det ska vara så.
UJE: Du menar att det är en kvinno- eller mansroll som vi tvingas in i, att vara kär, precis som tjejer ska ha stora bröst så ska vi vara kära? Det kanske kan ligga något i det.
— Men är det inte vanligare att man är kär men att man jämför kärleken med bilden av kärlek och att man blir besviken. All kärlek som är beskriven i litteratur, filmer och musik beskrivs ju som ”yeah” och så är väldigt lite kärlek. Kärlek är inte alltid himlastormande och då tror jag att människor blir frustrerade och att kärleken kanske till och med tar slut på grund av att man inte tycker att man når till de höjder man vill nå.

Namn: Uje Brandelius aka Dr Kosmos
Förflutet: Som klaviaturspelande underbarn i Dr Kosmos och Komeda. Har även gjort en hel del radio.
Släkt med: Harry Brandelius (sångare som dina föräldrar känner till) och Pia Brandelius (på SVT:s nyheter)
Övrigt: Är ganska lik Bosse Löthen på P3.

Namn: Robin Carlsson aka Robyn
Förflutet: Som 16-årigt kaxigt, underbarn som debuterade med skivan: ”Robyn Is Here”. Har sen dess blivit stor i hela världen.
Skön tjej: tyckte Darling och satte henne på 15:e plats på bästa tjejlistan.
Övrigt: Finns som Date parfym.