Vi trodde väl egentligen inte att varken Mauro, Henrik, Tuva eller Sofia skulle vara några framtidsgurun. Men några av dem hade bisarrare teorier än vad vi trodde. Kanske inte så vetenskapligt, men väldigt roligt!

Henrik Schyffert manusförfattare, proffsrolig generationsikon och spelar i Whale, som släpper skivan ”4 Big Speakers” den 25 maj
Tuva Novotny skådespelerska, bl a ”Skilda Världar” och ”Tic Tac”
Sofia Lundquist molekylärbiolog
Mauro Scocco soulkung, skivbolagsboss och fd Ratata-medlem

DARLING: Vilken framtid är det vi vill ha?
HENRIK: Den där de säljer sushi som McDonalds och där folk pratar dåligt street-språk.
MAURO: Ett tidens tecken är den enorma teknikoptimism som finns just nu. Särskilt hos folk i min ålder som säger: ”i framtiden kommer all mat vara i pillerform vettu.” Det verkar vara en revival på ett sånt tänkande i och med internet. Folk kan komma och förklara för mig att: ”Nu går du och handlar på NK, men det behöver du inte göra, nu behöver du bara sätta dig framför datorn och klicka på det du ska ha”. Det finns en övertro på hur det ska bli och hur det ska förändra oss. Men varför skulle folk vilja äta mat i pillerform, lika lite som man vill köpa en Armani-kostym utan att prova den först.
DARLING: Vadå optimism och framtidstro? Är inte alla desillusionerade idag?
HENRIK: Det där går ju i cykler. För några år sen när man pratade om William Gibson och hela det kitet fanns det en otrolig framtidstro. Sen är det väl djävligt oinne att säga: ”Jag ser fram emot -99, det blir nog ett fräckt år”.
— Men det är häftigt att det mest framtidsfulla känns som någon slags retrofuturism: Man gillar det där med att käka piller och åka på semester till månen. Sånt som egentligen är femtiotalstänk.
DARLING: Det kanske är för att det är så ont om bra science fictionförfattare idag. Jag hörde ett radioprogram där de berättade att till exempel rymddräkten har utvecklats ur en science fictiontanke. Men de författarna var ju verksamma runt sekelskiftet.
HENRIK: Och hela nedräkningen till raketstarten hittade en tysk författare på år 1905, när han skrev om resan till månen. Sen snodde NASA det där för att göra en show av det hela. Det enda de egentligen behöver göra är: ”Är det bra väder? Sitter alla bra? Okej, då kör vi”.
MAURO: En av de intressantaste grejerna med den omedelbara framtiden, alltså 20 år framåt, är att vi kommer få revidera en massa ideal som sitter kvar sen 30- 40- 50- 60- 70-talet. Till exempel kärnfamiljen: att vi gifter oss och två människor lever tillsammans med tre barn hela livet. Inom de närmaste 20 åren kommer det bli lika naturligt att en man gifter sig vid 30 och skaffar barn, skiljer sig vid 42, skaffar kvinna nummer 2 som man också får några barn med, och i vissa väldigt virila fall, kvinna nummer 3 som man kanske också får barn med. Det kommer ske en normalisering av det som nu anses vara misslyckat. Jag tror bara att det är en tidsfråga innan det blir en allmän norm.

HENRIK: En annan grej med science fiction idag är att den är precis likadan som för 20 år sen, när ”Alien” kom.
MAURO: (skämtsamt) Alajen, det uttalas alajen.
HENRIK: Eeehh. I alla fall, de har exakt samma idéer om hur det ska vara. Innan det hade man ju ”Star Trek” där allting fungerade perfekt, de hade sina kroppsstrumpor och sköt varandra med häftpistoler. Utvecklingen efter det var ”Star Wars” där man var tvungen att slå på prylarna för att få dem att fungera och sen dess har det varit så. När man ser ”ny” science fiction film känns det som om de inte kommit på något nytt alls. Framtidsvisionen är exakt likadan som den var för 20 år sen.
DARLING: Science fiction har stagnerat.
HENRIK: Fullständigt, och det är nog en av de största krisfrågorna i Sverige idag.
DARLING: Aliens då? Kommer vi få träffa några aliens?
MAURO: Det känns som om vi inom vår livstid kommer få vara med om någon slags av kontakt. Jag har den där science fiction kanalen och där är det så många som berättar om möten att jag tycker att det vore konstigt om inget av det var sant. Vi har inte bara varandra.
HENRIK: Det kommer bli ett sånt antiklimax för det kommer att vara en räka.
MAURO: Jag pratar om riktigt liv alltså. Något i minst strävhårig tax storlek.
HENRIK: Nä, det kommer att bli en räka. Och de kommer inte landa i USA.
DARLING: Och de kommer att vara onda!
MAURO: Nä, det tror jag inte. De är här för att köpa upp hela Strandeds back-katalog.
HENRIK: You wish! Det där är rent Ratata önsketänkande.

DARLING: Kommer vi någonsin att nå svävarbilsamhället?
HENRIK: Absolut. Men jag tror att det kommer att vara tio stycken reklamare à la Bosse Rönnberg som har dem först och då blir det djävligt segt att ha en svävare. Det kommer aldrig vara en skön snubbe som skaffar svävare först, utan det blir någon pajas som åker runt.
DARLING: Blir det samma sak med beamern?
HENRIK: Absolut.
DARLING: Men när kan man beama sig?
SOFIA: Jag har läst en bok som heter ”The physics of Star Trek” där ett antal forskare analyserar alla fantastiska grejer i serien. Där kom de fram till att för att beama en människa, lagra informationen och flytta atomerna och informationen till ett annat ställe krävs energin motsvarande den i 100 stycken 1-megatons vätebomber. På något sätt vill man ju veta lite mer fakta innan man tror på saker som beamning. Så att man vet om det är genomförbart eller ej.
DARLING: Tror du att man aldrig kommer kunna beama sig? Man behöver ju inte beama hela kroppen, man kan ju beama hjärnvågorna som man skulle ha just då.
SOFIA: Men då kommer man in på frågan: Vad är en människa? Vad är en själ? Kan man transportera en själ?
DARLING: Vad är en själ då?
SOFIA: För att kunna säga det måste man upplösa en människa och sätta ihop den igen någon annanstans, och sen kolla om det fortfarande är samma människa. Tyvärr är det det enda sättet att helt kunna kolla om själen följer med i transporten.
DARLING: Det där är någonting för science fictionförfattarna för fysikerna kommer bara att tro att det inte går, medan författarna kommer att komma runt det där.

DARLING: Bekvämlighet — en del av framtiden! De flesta uppfinningar uppstår väl på grund av ett bekvämlighetsbehov?
MAURO: Ja, men det slår mig nu när det ringer här, att en del grejer som börjar som en bekvämlighet kan visa sig bli något väldigt jobbigt. Mobiltelefonen är en sån grej som rätt snart kommer anses vara lika cool som jättestora axelvaddar. Idag skäms jag när det ringer på krogen medan det var helt annorlunda för något år sen då det var status att prata i mobil. Vi hade en idé om vad som var bekvämlighet men som djävligt snabbt förändrades till något outhärdligt.
DARLING: Men samtidigt är det bekvämt med kommunikationen.
HENRIK: Ja, men hur nådd kan man bli? Det måste ju finnas något slags nåddtak och jag tycker att vi närmar oss det mer och mer. Det får ju finnas någon gräns… Jag menar: en del folk har hemtelefonummer, mobilnummer, fax, sökarnummer, SMS-nummer… Min pappa är sådan och jag måste hitta på någonting att säga till honom för han är så lättnådd — jag vet bara inte vad jag ska säga.
MAURO: Folk som är för lättnådda blir man ju skeptisk mot.
HENRIK: Ja verkligen: ”Ring när som helst, 24 timmar om dygnet, jag är alltid här.”

HENRIK: Det häftiga är att hitta alternativa användningsområden. Nästan alla utomhuskläder är till exempel designade för NASA eller armén från början, men sen började man använda dem som vanliga kläder för att det var tufft. NASA har ju kommit på allt. Kommer ni ihåg den där rymdpennan som man kunde skriva upp och ner med och i duschen? Så djävla bra: ”Ja älskling jag kommer, jag ska bara skriva klart”.
— Tänk er kikarutvecklingen utan ett försvar! Den hade ju knappt funnits.
DARLING: Engångskläder då?
HENRIK: Det fanns ju såna trosor med veckodagarna på. Och det var ju jättehärligt tills man fick hem en tjej på fredagen och det stod tisdag på dem.
DARLING: Tror du verkligen att hon var besatt av att följa veckan?
HENRIK: Men det var ju det som var hela idén. Ska man köpa dem ska man väl ändå göra det rätt?!
DARLING: Det gör man första veckan, sen kör man på snyggaste färg.
HENRIK: Jag är ledsen om jag verkar… Men tisdag på fredag, där drar jag en gräns.

DARLING: Musiken verkar ju gå åt helvete. Har melodierna tagit slut eller varför gör alla bara covers eller samplar gamla slingor?
MAURO: Jag tror att det är så olyckligt att det första man gjorde med gamla refränger tyvärr sålde rätt bra och det finns en fantasilöshet hos de flesta skivbolag. Om något har fungerat så gör man det tills folk spyr på det.
DARLING: Men ända tills nu har man ju utvecklat nya musikstilar: pop, rock, hiphop, techno…
MAURO: Nytt är ju relativt. Det finns ju grejer nu som är nya, som engelska DJ:s som tar Jamaica grejer och blandar dem med någonting… Det blir ju lite så, blanda och ge och sen kommer man på, när man tittar i backspegeln att ”Oj, det där var revolutionerande, det där hade inte någon gjort och det blev en vattendelare.” Det är ju inte så att någon kommer upp med en ny sättning toner eller instrument: ”Ja ni vet, det är här en didelido”.
DARLING: Men varför kan man inte göra det?
MAURO: Klart man kan, men musik är ju en kulturell grej som bygger på något slags igenkännande. Om den bara är knasig, så tänker man ”Ja det här var knasigt”. Men det är knappast något man går och köper. Jag tror att det nya är en långsam process av att man blandar det nya och det gamla.
TUVA: Exakt så tror jag att framtiden blir; att man använder det som har gjorts förut i större mängd och sätter ihop det på nya sätt.
HENRIK: Så har man alltid gjort… Det fanns en radiostation som hette ”Bandit” och när de var bra spelade de Breeders, Iggy Pop och Roni Size. Det var otroligt tuffa i typ 16 dagar, sen fick de in lyssnarsiffrorna. Då slog de helt tvärtom och spelade bara Creedence Clearwater. Så man kan vara hur nyskapande man vill, men det finns en elementär verklighet som man inte kommer ifrån.

DARLING: Men vad finns det för framtidsgrejer då?
MAURO: Babben Larsson.
DARLING: Vad har Babben med framtiden att göra?
MAURO: Om tio år kommer vi ha en Babben Larsson revival i det här landet. Det kommer avtäckas monument.
HENRIK: Netscape hade på sin sida en länk till de första websidorna, som kom för 5-6 år sen. Då kunde man gå till deras arkiv och garva åt nåt som hände -93, typ blinktext, och tycka att det var länge sen.
MAURO: Jag kommer ihåg när CD:n kom, då hade Ratatas andra skiva och Abba release-party samtidigt. Marie Ledin hade med sig den där lilla plastbiten, det här var sent på kvällen och hon skulle visa ”framtiden”, vilket var rätt häftigt att vara med om, att någon har hållit i en uppfinning som faktiskt blir framtiden. Plötsligt säger hon: ”Det bästa med den här är att den är helt oförstörbar.” Så slänger hon ner skivan mitt framför Abbornas Lotter och börjar gå åt den där CD:n med sina högklackade skor. Den lät ju inget vidare efter det.

DARLING: Vi pratade om uppfinningar häromveckan; Sen 60-talet har vi inte kommit på en enda stor uppfinning. Det är ganska skrämmande.
MAURO: Samplern!
HENRIK: Ja, samplern är ju en jätteviktig uppfinning.
DARLING: Jag pratade med min farmor som undrade hur vi ungdomar hinner med all den nya tekniken. Jag tyckte att det var hon som inte borde ha hunnit med. Hon är 90 år och har varit med om radion, tv:n, kameran…
MAURO: Ja, en människa som har levt i 90 år måste ju vara helt sinnesförvirrad från att ha fötts in i bondesamhälle… Det måste ju ha varit sinnessjukt: Här kommer en sak som heter radio, tv, telefon…
DARLING: Men uppfinningarna kommer ju inte: Bam! Nu är den här! Svävarbilen. Ta mikrovågsugnen, blev ni chockade när den kom?
HENRIK: Ja, jag var 18 år och det var någonting som kokade mat på tre minuter. Det var en fantastisk uppfinning.
DARLING: Finns det fler såna?
HENRIK: Dagen-efter-pillret. Hela Dollygrejen, det klonade fåret.
DARLING: Vad tycker ni om idén att alla ska ha en klonad människa som går omkring och är ens personliga reservbank?
SOFIA: Ja teoretiskt sätt är det väl möjligt.
DARLING: Det är väl praktiskt taget genomförbart idag?
SOFIA: Ja nästan. Problemet är att när man säger klona så tror folk att det blir en identisk kopia och det blir det ju inte riktigt. Man måste ju dels utgå från samma genetiska material och det kan de ju ta från sig själv, men sen har man hela uppväxtmiljön som ska räknas in…
MAURO: Vem fan skulle vara intresserad? Bara för något är möjligt så behöver inte det betyda att folk jobbar ihjäl sig för att göra det.
SOFIA: Grejen skulle vara att man ska ha en organreserv som man kan använda när man själv börjar paja ihop.
MAURO: Det säger sig självt att det kommer uppfattas som djävligt olustigt när den här andra individen som är en annan person…: ”Ja tack då Anders, vi behöver njurarna nu, det var trevligt så länge det varade” Jag ser en potentiell krigsmöjlighet mellan kopiorna och originalen.

DARLING: Vad kommer det att finnas för kändisar i framtiden? Förut har man ju sagt att i framtiden kommer alla få 15 minuter, men nu är vi redan där. I framtiden från och med nu kommer man få en minut då eller vadå?
HENRIK: ”Robinson” är ett utmärkt exempel på det där, det är ju helt ofattbart.
MAURO: Men kommer inte folk att börja inse att: ”Vad ska man ha alla dessa kändisar till som inte ens har gjort skivor som folk har älskat i alla år”. Varför ska folk som har strypt en djungelbäver på en öde ö bli kända? Jag undrar om det inte blir ett bakslag på hela den grejen.
HENRIK: Jag hoppas på det. Säger vi som jobbar i tv-branschen och är rädda för competition.
MAURO: Ja just det. ”Men folk som har gjort skivor under många år som många har tyckt om” kanske är…
HENRIK: Hahahaha.

DARLING: Människorna då. Kommer vi att se likadana ut? Kommer vi att tappa blindtarmen?
MAURO: Blir vi av med Lennie Norman?
DARLING: Mänsklighetens blindtarm? Har du något personligt agg mot Lennie?
MAURO: Nej, nej, absolut inte!
HENRIK: Han är ett borgerligt alternativ till Claes Malmberg.
MAURO: Det är därför ”Måndagsklubben” är en sån succé.
HENRIK: Att du var en sån stå upp fanatiker? Värsta Norra Brunn kollen.
MAURO: Det är något roligt med allihopa de där, men inte som de själva hade tänkt sig riktigt.