Sparzanza
s/t
CD
Egen Prod.
***

Det är konstigt att Sparzanza ännu inte har rott hem ett skivkontrakt. De var ett av de allra första banden på den svenska stonerscenen och det de gör gör de bättre än de flesta. Jag är bara inte säker på att det de gör tilltalar mig så mycket. För att gå till botten med det hela plockade jag fram mina exemplar av Welcome to Meteorcity samt Sparzanzas första singel Wheeler Deeler från ’97 och spliten med LOWRIDER från ’98 och satte mig för att jämföra. Svaret jag kom fram till var att Sparzanza förmodligen aldrig har låtit så bra som de gör nu. I och med tillskottet av nya sångaren Fredrik Weileby låter de hungrigare och argare än tidigare, ljudet är tungt och tajtare än Dennis Lyxzéns byxor. Dock blir det lite för mycket yeaah och woohooh emellanåt och jag saknar en del av det tunga flummandet från tidigare. Men jag får precis vad jag önskar i avslutande Angel of Vengeance, tungt flumgung av högsta klass som inte ens alla yeaah i världen skulle kunna förstöra för mig (även om gudarna ska veta att Sparzanza verkligen tycks försöka). Nog fasen borde ett bolag fastna för det här?!