En tisdag i Alvesta, Refused skulle spela på pocorner. Alvesta, hade varit i Alvesta en gång förut. Det var då en kompis och jag inte hade något att göra så vi åkte ”toalett” till Alvesta, käkade pizza handlade i en second hand butik o åkte hem igen, så kul va det. Jo, i och för sig det var ganska kul… Men tja, nu var i Alvesta och skulle se REFUSED. Underbart. Spelningen gick bra förutom att det var otroligt varmt därinne, bastu varmt verkligen. Man behövde verkligen inte vara längst framme och röja för att svettas, jag tror att de rann endel om dem som bara stod o njöt längst bak. Men jag hade otroligt kul och det var jag väl antagligen inte ensam om att ha. Efter spelningen så var vi snabbt framme vid Dennis och frågade ifall han orkade med en intervju, det gjorde han kanske inte egentligen men ställde upp ändå. Schysst!!!
Så… vi tog fram vår röda bandspelare med tillhörande gula mick…
Förresten frågorna som vi ställde hade jag i all hast letat upp i huvudet i bussen på vägen dit, hade säkert kunnat ställa mer intressanta o intelligenta frågor, men såhär blev det…

Hur orkar ni hålla på med Refused?
Dennis: Typ… kompletta dårar. Eh… jag vet inte, det är väl rätt skönt att få ut lite sexuell ångest och frustration, som man måste få ut ur systemet. Sen är det ju så att vi valt detta som vårt jäkla jobb, man är ju tvungen att offra sig…

Vad är skillnaden med att spela i Sverige och något annat land?
Dennis: I Sverige vet ju folk för det mesta vilka vi är, bättre organiserat i Sverige. I USA visste ju inga vilka vi var, vi fick ingen mat, ingen stans att bo men det var jävligt kul, utmanande. Vi var verkligen tvungna att vara bäst oxå. Det är mycket mera punk, när man kommer till spelstället så är det ingen soundcheck, ingen som bryr sig och när spelningen börjar så står folk o hänger. Vi vart helt stressade, när vi sa AAA vi måste ha soundcheck så skratta de bara ut oss… Europa är okej, ungefär som Sverige. I Sverige kan vi bli lite för mycket kändisar och det känns lite segt. I Europa så bryr sig folk inte så jävla mycket om vilka vi är. Man slipper skriva autografer. Man spelar ju inte i ett punkband för rockglamouren, man dedikerar sig själv åt det. I USA och Europa blir man lixom inte nr 17 på expressen fredags rockstjärne lista eller nåt sånt.

Vad är det vackraste du vet?
Dennis: …hm… tja… Kristoffer vad är det vackraste du vet?
Kristoffer: En prunken (?) jävla mustasch… (undra om han syftar på Davids odling?)
hehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehe…
Dennis: Där ser ni… Men, att hänge sig åt någonting det är fan vackert! Om det är konst eller kärlek, musik eller skapande det är vackert. Tunnelbaneutloppet i Venace (?) Det är vackert, coolt.

Vad tyckte du om vänersrocken?
Dennis: Det var ganska bra. 2 band var skitbra, Frodus och Promise ring. Frodus var hur bra som helst. Sen va det ju Misfits, de var ganska bra. Sen va det nästan bara s k i i i t. De svenska banden i och för sig, Outstand o Nine. Men sen va det bara killar i tatueringar som har komplex för sin egen latenta (dolda) homosexualitet. De måste hävda sig och få folk att tycka om dem genom att skrämma dem. Ganska gräsligt. Men det var en bra festival. Och vår spelning var verkligen skitbra, jävulskt bra. Fast jag var skitnervös, gick omkring o sa, mellan Integrity o Misfits ingen kommer att vilja se oss, alla kommer att gå ut…
Jenny: Trodde du verkligen det?
Dennis: Ja visst, jag är kungen på att vara negativ på sådana saker. Efteråt kändes det däremot som att vi blåste bort alla andra band på festivalen. Är det fel att säga så, men det var så… jag har sett Misfits förut o då var det så jävla mycket bättre. Ja hade en sån dålig dag den dagen oxå, men efter spelningen blev jag glad. Fick skitstora blåmärken på knäna oxå.

Hur ser en vanlig dag ut för Refused?
Dennis: På turné så stiger vi upp mellan 7 och 13.00. Sitter i bilen ett tag, hänger på spelstället, spelar o åker o sover. Det är inte så mycket äventyr på en turné direkt, utan det är samma visa. Fast imorgon så ska vi ju till GBG o handla skivor.

Håller ni alltid sams ute på turné?
Dennis: …jo, det gör vi fan.
Jonas: Man kan ju inte leva tillsammans och alltid vara lycklig.
Dennis: Under de år som Jag o David turnerat så har vi aldrig bråkat, ALDRIG. Det händer väl att man säger, du är fan dum i huvudet o så blir det dålig stämning i en timma. Men vi har aldrig blivit förbannade på varandra. Typ när man kommer hem från USA så ringde David efter 20min, va gör du, jag kommer över en stund… Vi är 7st på turné… och det är ju inte så att man upptäcker varandras ovanor undertiden, utan vi känner ju varandra.

Framtiden för Refused?
Dennis: Vi ska väl spela lite spelningar fast ganska lite. Sen ska vi spela in en skiva i augusti (!). Sen vet jag ingenting. Jag ska väl inte hålla på med punkrock så jävla länge till, börjar bli gammal och sliten. Jag har ett mål i mitt liv och det är inte att spela i punkrock band. Jag ska bli lärare i politiskvetenskap (!). Nu har jag ju ett privilegium att få hålla på med det här, jag vet ju att jag inte kan lägga av nu och sen börja igen om 5år.

Vad tyckte du om demonstrationen i VBG?
Dennis: Vi kom ju precis då de började tala. Jag hörde inte så bra vad David sa, han stod ju så långt ifrån micken och skulle va cool. Jag läste hans tal efteråt och det ganska bra.
Lena: Han var rätt nervös va?
Dennis: Ja, det tror jag nog han vart. Men det var bra. Tomas från Umeå han var jävla hård som satan va läcker han va!!!: ”…ni fritar 25 kaniner men där slutar ert jävla engagemang…”

Jag läste att HC scenen i Umeå blivit sexistisk, har ni märkt nåt av det?
Dennis och Jonas: VA???? Vad har du fått det ifrån???? …va fan!?
Jenny: …jag läste det i nåt fanzine tror jag… det var nåt om att endel killar tog av sig o röjde nakna o då hade några tjejer gjort likadant och då hade killarna börjat titta snett på dem o så. Men det var helt fel eller???
Dennis: Ja. Helt fel. Först och främst, visst det är en massa killar som röjer nakna, tjejerna tar av sig på överkroppen o röjer i bh o så. Men jag tycker HC scenen är en av de minst sexistiska scenerna som finns. Och det är mest tjejer på spelningarna.
Jonas säger något som micken tyvärr inte vill lyssna på…
Dennis: Det är väl folk som inte vart där som säger sådana grejer…

Tror ni att det finns killar som inte vill ha tjejer på spelningarna?
Dennis: Jag vill ju att det ska komma skitmycket tjejer på spelningarna. De finns nog de som tycker att tjejer inte ska ha lika stor del av HC scenen, o de har ju inte fattat någonting. Men det går väl inte att göra så mycket åt, det är bara att visa dem…
Simon (en pojke som råkade vara där och lyssna öppnar nu munnen): Tjejer röjer väl inte lika mycket som killar!
Dennis: ÄH!! Vi har haft spelningar då vi sagt åt alla tjejer att komma fram o killarna får stå där bak, och det har vart lika mycket röj. Jag tror att tjejer drar sig lite för att dra sig in i röjet, det är svårare att vara tjej och bli tagen på allvar. Min flickvän spelar i Doughnuts och det är många som säger att de är bra för att vara ”tjejband”, inte för att de är ett punkband. Förbannat fånig term. Tjejer måste armbåga sig fram. Endel tjejer säger säger nämen jag kan ju inte spela gitarr, men det kan ju alla killar som spelar i band — not. Jag tycker Umeå kommit ganska långt men fortfarande är det för få tjejer som startar band, men det är jävligt mycket tjejer på spelningarna.

Varför har Doughnuts splittrats?
Dennis: De tyckte inte att det var kul längre. Trummisen och gitarristen kommer att lägga ner o Åsa oxå, hon målar o så. De andra är i två andra band. Sara och Jenny (ny basist) fortsätter alltså.

Jag hörde av en kompis att du skrivit för Rebell.
Dennis: Lite sant, en kompis till mig är med i RKU från Umeå. Jag tycker inte att de är så himla bra för jag är inte trotskist, jag tycker inte att deras idéer är så himla bra. Men de är ändå ett alternativ, vänsterorienterad ungdoms tidning. Som är värd att stödja ändå, bara därför. Och han frågade ifall han fick göra en intervju med mig, och sen höll vi bara på att dra ut på det. Ja sa, jo jag kanske… vi gör det sen, och tillslut så tog han bara en sak som jag hade skrivit lixom för mig själv och så översatte han det till svenska och sa att jag skrivit det för rebell vilket inte vart helt sant. Men jag gav han tillåtelse att använda den grejen. Så var det. Sen har jag skrivit till Direkt Aktion, skriver kolumner fast jag är lite lat. Missar ibland att skriva för jag har så mycket annat för mig. Jag är inte alls RKU:are jag är anarkist, de har en massa auktoritär kommunism som jag inte tycker särskilt bra om. Men det är ett forum för revolutionära ungdomar oxå, och jag säger inte att det är helt fel.

Ni får väl enheldel frågor om veganism och sXe… men vi tänkte ifall det är något ni vill tillägga om det.
Dennis: Det finns nån grej om att sXe:are inte får ha sex, det är ju bara blaj. I och för sig i USA träffade jag en massa kristna Hc kids som inte hade sex, men det var ju USA. Så det där tror jag är ganska mycket blaj. Det blir mycket tjafs om sXe och vegansim att det kommer att rädda världen, men det tror jag inte på. Jag tror att det är en bra grund att starta på, det är ju där det börjar. Folk blir jävligt nöjda med att vara sXe, men de gör inte så mycket mer, men det är ju då man ska börja göra saker.
Jonas: …det står ju alltid om ”veganbandet” Refused o veganerna, men sXe är en minst lika viktig sak, lika viktig kritik av kulturen som ungdomarna lever i. Sprit o hamburgar kulturen, så sXe är ett lika stort steg som veganism.
Dennis: Bra sagt Jonas. Jag gillar dig.

Vad gör ni på fritiden… skejtar?
Dennis: Jag har ett litet skivbolag, desperat fight som jag jobbar med. Har ett litet fanzine, handbook for revolutionaries. Den är klar!!! Jenny frågar om andra numret fast den ligger inlåst i ett hus i Motala, för vi spelade där i fredags o de skulle skicka den dit från tryckeriet, så jag kunde ta med 200 ex till vänersrocken o så fick jag det inte i fredags… men det är påväg… Annars så umgås jag med mina vänner, hela mitt liv går lixom ut på att jag ska vara punkare. Sen är jag det från att jag vaknar till det jag går i säng. Allt hör lixom i hop med att jag spelar i ett punkband. Ja, typ, revolutionär kille… ja det är det som mitt liv går ut på, förutom att kasta frisbee golf. Man har en frisbee o så kastar man i korgar precis som golf med 18 hål o par det är skitkul. Jag o killarna i Randy det är vi som står för frisbeegolf trenden i Sverige. Jag åker skateboard ibland, men jag är så gammal o skruttig, rädd för att slå mig o så. Inte lika kul som när jag var yngling. Jonas vad gör du på fritiden?
Jonas: Jag spelar i ett annat band… Scared, har släppt en mini cd på Desperate fight. Och jobbar på en skola som kamrat stödjare (!) på dagarna, fast nu är jag lixom ledig. Tja, umgås med kompisar o lagar mat!
Dennis: Jag lagar aldrig mat.

Vad är er favo mat?
Dennis: Favo mat? Falafel står väl kvar, det tycker jag om. Helt ärligt så är jag en sån kille som om någon bara gjorde en tablett som man kunde äta så skulle jag göra det istället. Jag är väldigt omatig av mig. Man måste ju äta för att överleva men jag tycker inte att mat är särskilt kul. Jonas vad tycker du om mat?
Jonas: Mat det är ju det roligaste som finns, laga mat, äta mat, läsa kokböcker det är det bästa. Det är du som inte fattat nåt, tänk dig grillad pesto marinerad aubergine med bakad potatis till, det finns inget bättre sätt att spendera en helg.
Dennis: …ja… hehe.
Kristoffer: Är det karaokekväll här inne eller, hehehehe.
Antar att han syftar på vår ursnygga röd-gula barnbandspelare ”my first sony” med mick till, vi är faktiskt stolta över den HEHEHEHEHE 🙂 HEHEHEHEHEE

Sen fortsätter en liten diskussion om vårt fanzine och Dennis fanzine. Han tycker att man lätt handlar i ett fack, att alla zines är typ likadana. Hans nästa nummer av Handbook for rev… ska ha ett tema, Shell. Allt ska handla om just Shell. Ganska kul grej faktiskt tycker jag, trean ska bara handla om sex.

Dennis: …jag vill att folk ska se det som ett konstnärligt uttryck. För om man börjar läsa fanzine så finns det så mycket jävulskt intressanta och coola zines som folk aldrig upptäcker för att det inte är nog coola HC foton.
Sen fortsätter vi att babbla lite om vad vi ska ha i vårt zine… och jag nämner att jag ska ha med lite självbiografiska grejer…
Dennis: …Mer egna tankar och idéer i fanzine, jag läste ett fanzine som var så förbannat bra för några månader sen. Det handlade om en tjej som skrev en dagbok. Hon hade vart ute och rest en hel sommar, och den handlade om hennes resa ”on the road”, det var hur intressant och bra som helst. Ett sånt zine slår ju en intervju med Ignite. Man måste få in mer personliga grejer och att använda det som ett skapande uttryck. Och inte bara göra det för att man ska göra ett fanzine. Vad vill jag visa av mig lixom…

Simon: För folkstyre behövs det utbildning för det eller tar människan sitt eget ansvar om man bara ger de möjlighet till det.
Dennis: Politisk analys vill du ha alltså. Helt allvarligt så vet jag inte, men jag vill gärna tro att folk tar sitt eget ansvar. Man har ju sett gruvstrejkerna på 70-talet i England, att fan folk tog sitt eget ansvar. Det har ju hänt där det varit revolution att folk har styrt upp det själva. Det har ju aldrig varit akademikerna, och de som satt o skrev all politisk litteratur som gjorde revolutionerna utan de var ju bara där och försökte hålla lite styr på folket. Men det är ju oftast folket själva som tagit saken i egna händer. På nåt sätt hoppas jag att folk skulle styra upp saker och ting själva. Men samtidigt tror jag att det behövs folk som kan hjälpa och stötta och komma med idéer, folk som är lixom mer politisk utbildade. Jag skulle ju inte kunna störta chefen på fabriken och sköta fabriken för jag har fan ingen aning om hur man gör. Då behövs det nån som har lite koll. Eller tror du det?
Simon: Man får göra sina egna misstag och så får alla ta del av erfarenheterna och löser man det på bästa vis. Kanske inte produktionsmässigt men för allas välmående.
Dennis: Man får lixom lära sig efter hand. Jag tror att i en revolutions situation tror jag inte alls att det skulle bli så som teoretiker har tänkt sig. För att den mänskliga viljan är alldeles för svår att tämja på nåt sätt. Men jag vill fan ha revolution ändå.

Nu ställer en pojke till som suttit med hela tiden och lyssnat en fråga…
CP: Hur hade du tänkt dig revolutionen, våldsam eller… Hur tror du att folket upplöser sig och hur vill du ha det i slutet? Jag är oxå en gammal anarkist så jag tror ju på att de små kollektiven i landet såhär syndikalistiskt ordnat.
Dennis: Japp! Det är ju det jag tror. Sen huruvida revolutionen kommer att vara våldsam eller inte… det känns ju inte som om en massa rika människor kommer säga såhär: äh det såklart vi ger folket deras produktionsmedel för nu är de missnöjda. Och så låter vi de ta hand om sig själva. Så, jag vet inte. Svårt att spekulera i det, men troligast är väl att man tar tag i bössan eller nåt… hehehe.
Sorgligt men sant, jag hoppas att det inte blir så. Men det känns som om det vore den enda utvägen.

Nu kommer vår kära vän Jenny H att ställa en fråga…
Jenny H: Endel kompisar till mig säger att ni har ballat ut totalt, att ni super som fan och så. Är det sant och hur känns det?
Dennis: Hehehe… för det första så är det ingen av oss som dricker och inte gjort under Refused tiden. Vi hade en basist förut som drack, men han sluta… Vår turné ledare dricker däremot, och då är det en massa folk som fått för sig att de såg en Refused kille dricka öl. Och då är det alltid Andreas som glider runt med öl och skapar dåligt rykte. Det känns som om folk har lätt för att peka ut det dåliga hos människor. Tomas Di Leva sa en gång till mig att ”har man vita kläder på sig så syns fläckarna mycket bättre”. De ideal vi står för står vi stenhårt för. Vi skulle aldrig ha med en kille i bandet som drack.
Jenny H: Bra.
Dennis: Sådana där rykten är ju ganska roliga, som, fan de spelade och sen var de och söp med Svart snö… och slog sönder en massa grejer. Det blir ju mest lite kul. och de är på kändis fester och sniffar kokain… va fan. Man får ta det med en klackspark.

Simon: Är Tomas Di Leva bluff?
Dennis: Tomas är fan helt på allvar. Han är inte helt utflippad som han är på teve när man hänger med honom. För han blir verkligen Di Leva när kamerorna går på. Samtidigt är han ju killen som säger galna saker precis hela tiden. Han är killen som man önskar att alla kunde få vara med en dag. Han är fan kung, vi var med han i fyra dar och det var hur kul som helst. Han gled in i replokalen och sa ”det händer att jag styr och ställer lite grann” och sen började han att styra och ställa, typ gör si gör så och vi hängde bara med för han hade en massa bra idéer. Han är verkligen helt galen, men på ett jävligt sunt sätt, han är verkligen sig själv. Men han blir väl lite mer Di Leva då kamerorna slår på, men han är enastående. Han är killen som säger grejer som ”du spelar c och du slår på g, då blir det som om man står på stranden och vinkar av noaks ark”.

Här bryter Lena av och vill prata om ett ämne som hon gillar rätt starkt, nämligen att skejta…
Men hon känner att hon och andra tjejer inte riktigt får plats bland alla killar som skejtar i Växjö. Många säger åt henne att tjejer inte kan och sånt. Dock har hon en killkompis som verkligen tycker att hon ska komma ner till rampen och pröva, men Lena klarar inte riktigt av trycket från majoriteten som inte vill ha henne där.
Dennis: Jag har några tjejkompisar som skejtar och de tycker jag bäst om att skejta med. För de trackar inte mig ifall jag är dålig. Att inte tjejer kan skejta är bara en fånig machogrej. Jag har skejtat i tio år, nu kanske jag skejtar några gånger per år med min brorsa som är skitbra. Det är kul men jag blir bara sämre och sämre.

Nu börjar Dennis bli orolig för tiden och vi ber honom att säga några sista ord…
Dennis: Nån som hört ett band som heter RedSkins? Soul-pop-punk från 84… Dom sa ”Take no heroes only inspiration” det tycker jag är bra.

Okej, där stängdes bandspelaren av och vi gick ut till Lenas stackars pappa som suttit och väntat på oss i en timma… Lämnade Alvesta bakom oss och glada över den tid vi fick med en del av Refused.