Claes-Göran Hederström, vem är det? frågade man sig i början av 1957. Det var då Claes-Göran var en av medlemmarna i en sånggrupp som inte lyckades något vidare.
Men 1957 blev ändå året då det hände något litet med Claes-Göran. Han blev soloartist i bakgrunden av Mona Wessman och Nina Lizell, hade bra röst och var en av dem ”som kunde bli något, kanske”.
Det blev han 1968! Han fick en av låtarna, Peter Himmelstrands ”Det börjar verka kärlek, bann mej”, att ställa upp med i den svenska uttagningen till Melodie Grand Prix Eurovisionsschlagertävlingen) i London. Och det blev Classe, 23 år, som fick åka till London! Segern i Sverige var klar, och när det verkligen gällde, vid finalomgången i London, ställde herr Hederström upp med samma säkerhet som på hemmaplan. Nej, han vann ju inte, som vi vet, men han var långt ifrån de sista platserna, och bilder spreds över världen av ”den unge” snygge svensken”.
Claes-Göran Hederström fick ett drömgenombrott! Från utlandet kom flera anbud, och ”Banne mej” har gjorts på flera språk. Men det var ändå här hemma som Classe utnyttjade popularitetsvågen. Succén med skivan gav honom en nätt inkomst på över hundra tusen kronor, med Mona Wessman och Nina Lizell reste han på en folkparksturné som hade alla förutsättningar att bli årets mest publikdragande. Och blev det! Efter internationellt mönster startade TV i september en TV-serie med en artist som bärande namn. Naturligtvis blev det Claes-Göran Hederström. Vad serien fick för namn? ”Banne mej”, så klart!
Flera skivor med Classe under 1968 var ”Så här börjar kärlek” (med Mona Wessman) och ”Så var det med det”. Han har i höst jobbat ”på krog” med Mona och Lenne Broberg och är fulltecknad så gott som hela 1969.
Claes-Göran Hederström är 188 cm lång, 75 kg tung och har blå-grå ögon. Om någon är intresserad…
2024-02-19 kl. 11:22
Spännande att som småtös på sommarlov i halländska Bua 1968 få följa med moster in på Väröbacka Värdshus och se snygge Claes-Göran Hederström, Nina Lizell och Mona Wessman sjunga och små-showa på scenen. Jag fick hans autograf både i mitt medhavda klippalbum och – i tusch – på min handled.
2024-08-03 kl. 15:55
Men, så roligt!
Jag var också där på den konserten. Jag minns så väl att det var utomhus och artisterna satt i varsin regissörsstol med ryggarna vända mot publiken. På ryggstödet av tyg stod deras förnamn.
Konserten började och de reste sig , vände sig om och började sjunga.
Vi hade sommarstuga i Lingome och som nioåring var detta en stor upplevelse.
Det är så synd att husets historia inte är dokumenterad.
Igår åt jag lunch där och blev påmind om vår gemensamma konsertupplevelse.
Googlade nu och hittade detta. Kul!
M.v.h. Lena