DET FINNS NÅGONTING nästan serietidningsaktigt hos Stockholmskvartetten Pluxus. Som om dom inte helt och hållet fanns på riktigt. Som om dom kom från en annan värld. Någonstans bättre. En plats där djursynthar går i klinch med melodier snodda från animerade tjeckiska kortfilmer. Där handjagade amfetamin-basgångar balanserar på minimalistiska robotgrooves och fruktade filtersvepningar.
Med två fantastiska stora skivor i bagaget (och en inte oansenlig bunt med mindre utgåvor) samt en lista med spelningar längre än Vintergatan har dom landat i Stockholm och tillsammans med skivbolagsbossen Jonas Sevenius har dom skapat en egen version av verkligheten. Pluxus kommer från Pluxemburg till Världen med kärlek. Senast jag såg dom satt dom på en klippa på Ljusterö. Precis lika serietidningssnygga som alltid.