BILLY BRAGG
”Reaching To The Converted”
(LP, Cooking Vinyl)

Jag känner folk som inte bara lyssnar på Billy Bragg utan dessutom tycker att han är bra, trots att de inte röstar vänster om centerpartiet när det är dags att gå till vallokalen. Måste erkänna att jag haft lite svårt att få ihop detta, men efter att ha lyssnat på samlingen ”Reaching To The Converted” kan jag ha lite större förståelse för dem. För Billy Bragg är ju så mycket mer än en protestsångare med en akustisk gitarr och politiskt medvetna texter som främsta vapen. Bara fyra av de sjutton låtarna på albumet kan sägas vara politiska, resten har i mindre eller större utsträckning det outtömliga ämnet kärlek som tema. På de flesta backas Bragg dessutom upp av andra musiker; bland andra Cara Tivey, vars keyboardspelande ofta spelar en framträdande roll.
”Reaching To The Converted” är en samling med i första hand b-sidor från singlar släppta i England under perioden 1985-1997. Men att säga att det här är en skiva i första hand för redan frälsta Billy Bragg-fans skulle vara helt tel. Snarare är det väl nästan precis tvärtom en väldigt bra introduktion till Billy Bragg för den oinvigde — en mjukstart innan det kanske kan vara dags att ta sig an de mer politiska plattorna. Samtidigt är ”Reaching To The Converted” en skiva som måste vara perfekt även för Bragg-bitna. Säga vad man säga vill om Braggs låtar, men några singelhits i normal bemärkelse är det få som varit, och det måste rimligtvis vara fler än jag som i första hand köpt Bragg-album men legat tämligen lågt på singelsidan. Och här är det som sagt i första hand baksidor från diverse singlar, däribland fyra och en halv covers, som serveras. (Symptomatiskt nog så tillhör Smiths-covern ”Jeane” och Beatles ”She’s Leaving Home” två av de tre låtarna på skivan som jag är något tvekande inför…)
Förutom b-sidor får vi även ett par a-sidor; ”Accident Waiting To Happen” (Red Star Version), ”The Boy Done Good”, ”Days Like These” (U.K. Version) och ”She’s Leaving Home”. Beatles-låten ”She’s Leaving Home” gavs för övrigt ut som en dubbel a-sidessingel i ett välgörenhetsprojekt kallat Childline till stöd för en telefonlinje för utsatta barn i England. Singeln nådde nummer ett på Englands-listan, men det var inte Billy Braggs bidrag som spelades mest på radiostationerna, utan den andra sidan på singeln, ”With A Little Help From My Friends” av inga mindre än Wet Wet Wet… Brrrrrrrr. ”Reaching To The Converted” inleds dock med en tidigare outgiven låt, en alternativ version av ”Greetings To The New Brunette” som här fått namnet ”Shirley”. Den här versionen låter väldigt mycket Smiths, men det är kanske inte så förvånande med tanke på att Johnny Marr spelar samtliga instrument och dessutom har producerat låten tillsammans med Grant Showbiz. Och jag tycker nog faktiskt att den här versionen nästan är fullt i klass med originalet — vilket inte vill säga lite.
Egentligen är det bara avslutande ”I Don’t Need This Pressure Ron” som man både kan ha och mista, annars är den här skivan ett lysande bevis på att Braggs b-sidor varit allt annat än b-material. ”Scholarship Is The Enemy Of Romance” (b-sida från ”Days Like These”), ”Ontario, Quebec And Me” (från ”You Woke Up My Neighbourhood”) och ”Bad Penny” (från ”Sexuality”) är ju bättre låtar än de flesta andra låtskrivare bara skulle kunna drömma om att få ur sig. Och då har jag ändå inte nämnt min absoluta favorit bland b-sidelåtarna, den fantastiska halvcovern ”Walk Away Renee (Version)”. Kanske beror det på att jag är ovanligt svag för ”pratlåtar”, kanske för att också jag har haft lätt för att blöda näsblod, eller så är det den sista meningen som gör det: ”And then one day it happened — she cut her hair and I stopped loving her”.