THE WEDDING PRESENT
Bizarro
(RCA)
(52)

Den engelska musikpressen har muttrat när ’Bizarro’ kommit på tal, och bitvis håller jag med.
Gitarrberusningen, freak-öset och anti-humanismen är beståndsdelarna, sen finns det inte så mycket mer. Det saknas en musikalisk arkitektur, en struktur, med följd av att allt tragglas sönder. Men säkert imponerar ändå LPn på alla gitarr-utopi-fanatiker som inte blir utled på frenetiskt malande ackord.
Dave Gedges sång har inte riktigt hittat sin plats. Sånglektioner vore kanske ingen dum idé, för mestadels mumlar han bara fram att han ätit för mycket äppelpaj. Man kan förstås tolka det som ”vardags”-surrealism, uppblandat med försöken att bygga gigantiska slott. Tråkigt bara att dom valde sand som byggmaterial.
Det hela blir alltför tunt och outforskande. Kanske Wedding Present tagit lite för mycket intryck av den samlade engelska musikpressens jubel och satsat på att deras musikaliska fortsättning skulle komma av sig självt. Det har den alltså inte gjort. Och just det är kanske vad man efterlyser mest av allt; ett större allvar inför uppgiften. Största faran med lättköpta segrar är att de kan få en att tro på sin egen förträfflighet. Och om det finns en musikalisk framtid bortom allt beröm, så inte visar Wedding Present det på ’Bizarro’. I den meningen lever plattan upp till sin titel.