THE CREATURES
Boomerang
(Polydor)
(65)

Siouxsie och Budgie är säkert medvetna om att titeln på deras andra utflykt (på sex år) från Banshee-formatet, mycket väl kan vara en kinesisk ask. Träningsbumeranger lär komma tillbaka vid ett misslyckat kast och slår i värsta fall kastaren i nacken…
Creatures är liksom alla andra sidoprojekt för etablerade band en möjlighet att krypa ur en fastlåst form. Siouxsie och Budgie har valt att arbeta med mycket rytmer och framförallt Siouxsies mer teatraliska vokaltalanger får utrymme här. Melodierna går gärna i moll, med ett stänk av något spansk/asiatiskt över sig — nära debuten “Hong Kong garden” men idag långt ifrån Banshee-lands episka och tungfotade pop. Av texterna att döma, lever duon med en stark längtan bort från allt som kväver. Creatures är helt klart ett andningshål för dem. Däremot är det mer osäkert om ‘Boomerang’s musikaliska kvaliteter angår nån utanför denna sfär.
Personligen är jag erbarmligt trött på alla självbespeglande, nerköpta låtar om hur jävligt allt är. Var har det positiva tagit vägen, humorn, glimten i ögat? Fast det är klart, det ryms inte mycket till glimt i ett tårfyllt öga. Creatures-låten “Fury eyes” rör sig ändå mer i popland och med en lätthet som stöttas av en marimbadoftande omgivning. Här finns tröst och mod. Creatures kan alltså, men syftet med ‘Boomerang’ verkar vara något annat.
Sakkunniga säger att en riktig bumerang som missar sitt mål, försvinner ut i terrängen. Fast det beror förstås på vilket mål man har. Siouxsie och Budgie har kanske haft för avsikt att sticka hela tiden…