Ryktet föregick THE SHADES OF ORANGE och deras singeldebut “Coming out”. Och ryktet var inte överdrivet. Sundsvall gör sig återigen märkvärdigt. Nu med ett gäng tjugoåringar.

Denna gång blinkar Sundsvalls lampa på den musikaliska världskartan i takt med slingrig psychedlia baserad på wah-wah, hammond och maraccas.
Sådär som det liksom bara ska låta, framförallt om man är engelsk artist och haren avlägsen släkting i Manchester. Men når det har svenskt upphov, visar det kanske mer vakenhet än trendkänslighet.
— Jag vet inte riktigt, dom jämför oss med Stone Roses men vi lät såhär redan innan vi visste vilka dom var, försvarar sig basisten Magnus Renström.
Musiken är säkert utförd, har driv och envetenhet. Magnus, tillsammans med sambon Maria Ojala hammondorgel, Ronny Pale sång, Daniel Vestin trummor och Arvid Lind gitarr, har en god känsla för hypnotism. Och främst är det väl The Charlatans som borde känna sig rejält hotade. Och det bara efter ett års existens. Vad placerar de sig själva musikaliskt?
— Jag vet inte riktigt, svarar Magnus, men jag har ju mycket dragning mot psychedelian somt ex Pebbels, Hendrix, Cream och Jefferson Airplane. Gitarristen han lyssnar mycket på nytt, som Ride. Men soundet kom automatiskt.
— Charlatans har jag aldrig hört, Easys platta har jag bara sett och jag missar alltid Bommen. Det är sant.
Om nu singelframsidan är förträfflig, tillmäter jag kanske B-sidans “Leave me to die” än mer betydelse. Här handlar det om tyngre rock, lite åt Cave-hållet med gitarren ren och hotfull som en gång hos Birthday Party. Men det kanske märkliga med låten är att dynamiken är perfekt; instrumentering och sång har en oerhörd balans där det ena inte kan överleva utan det andra. Det blir två element som stöttar varann och kraftfullt når oanade höjder.
— Jag vet inte riktigt, svarar Magnus, den blev liksom sådär av slumpen.
Sannolikt är det här som The Shades Of Orange har möjlighet att påverka pennorna som skriver musikens historieböcker. Om inte annat för att hitta en musikalisk framtid när psychedelian återigen sparkas ut i kylan.
Brända Barns rakryggade rock andades samma löftesrika omständigheter, innan kraften tog slut i mitten av 80-talet. Mycket av den kraften och den musikaliska attityden återfinns alltså hos The Shades Of Orange. Hur storvulna är framtidsplanerna?
— Jag vet inte riktigt, svarar Magnus, jag tror vi kan få några spelningar i varje fall.
Dessa försagda norrlänningar…

(Singeln år utgiven på Eikka Baker’s och kan köpas för 30kr på pg 414 5882-9/Nilsson)