CONNY BLOMQUIST — Sång och Gitarr, ANDY CHRISTELL — Bas, FRANCO SANTUNIONE — Gitarr och NICLAS SIGEWALL — Trummor utgör ELECTRIC BOYS ett av Sveriges mest spännande band just nu. Alla känner till dem men hur många av er känner till hur det hela startade? Inte många? Jag tänkte väl det så frågan gick till CONNY BLOMQUIST.
Det började med mig och basisten ANDY. Vi har lirat tillsammans i olika band sedan vi var 14 bast. Vi har prövat på olika saker men har alltid slumpmässigt hamnat i samma band. För ungefär två år sedan träffade vi NICLAS. Det var en polare till mig som sa ”ni ska ha NICLAS på trummor, han ska ni ha”. Vi testade honom och det funkade så bra att det inte fanns någon tvivel. Han gjorde det vi ville. FRANCO spelade i samma band som NICLAS. Efter ett tag kom vi på att han också skulle passa in.
När fick du idén till ELECTRIC BOYS?
Det är ju alltid jag som har skrivit låtarna. För mig har idén funnits i huvudet hela tiden. Det är något som har växt fram. Själva namnet tog vi väl i samband med att vi släppte första singeln. Det var det första vi visade upp för folk under det namnet. Låten ”All Lips’N Hips” var ju inte ny. Den hade väl funnits i något år. Den passade inte in till den musik vi spelade tidigare men vi tyckte den var ball. Jag hade några funkprylar, sen när de andra kom med i bandet föll alla bitarna på plats.
Vad har du för musikaliska influenser?
Det är 70-tals Funk. Jag har inga speciella favoriter. Oftast är funkplattor väldigt ojämna. Det är några låtar som är bra. Jag brukar spela in blandade band med enbart bra låtar. På Rocksidan är ROLLING STONES och AC/DC stora favoriter. Av gitarrister är det JEFF BECK och JIM HENDRIX som gäller.
Hur vill du beskriva er Musik? Placerar du den i Hårdrocksfacket?
Jag tycker egentligen inte om det här med fack. Vad jag förstår så uppfattar folk det som Hårdrock som det går att dansa till, speciellt då yngre människor. Funk var ju före deras tid. De som växer upp idag vet knappt vad det är. Vi är ju långhåriga och det där stuket men jag känner mig inte som en Hårdrockare, snarare som en hippie. Hårdrock har en dum klang, det är oftast så pretentiöst. Att sitta hemma och öva skalor hela dagarna för att bli skitsnabb i fingrarna har ju inget med svänget från Funk eller Rock ’n Roll à la STONES att göra. Vi är ett Rock’n Roll band som är inspirerade av Funk. Själva soundet beror på att vi är de fyra personerna som vi är. Hur man spelar sitt eget instrument och vilket sound man har. Det är ju mina låtar. Från början lät det trummässigt lite snällare. Det var Funktrummor, lite coolare med mer sväng om man säger så. NICLAS stil är mer åt JOHN BONHAM hållet. FRANCOs gitarr är väldigt skränig och distad. Det tillsammans gör att det automatiskt blir mer åt Hårdrockshållet. För det mesta är det Funk i det från början, i grundtanken.
I Augusti 88 åkte ni med på den Svenska Monsters of Rock turnén. Hur mycket har den betytt för er?
Den turnén betydde ju rätt mycket för oss. Det var ju första chansen att få komma ut och lira. Det blev ett uppsving, folk fick ju reda på vilka vi var. Genomgående blev det bra recensioner för hela turnén. Det var bra reklam. Vi gjorde 13 spelningar tror jag. Att spela med TREAT och 220 VOLT var skitkul. De såg oss aldrig som ett förband även om vi spelade först varje gång. Vi fick göra soundcheck och använda vår egen utrustning. Det var aldrig frågan om att mixa bort oss. Det var tre band och vi råkade spela först.
Berätta lite om debut-Lp’n ”Funk-o-Metal Carpet Ride”
Vi höll på någon månad i Soundtradestudion i Solna och producerade själva. Vi hade inte tillgång till någon som vi hade tillräckligt förtroende för att lämna över låtarna i händerna på. Det finns inga Svenska snubbar som jag har hört som har gjort något liknande. Produktionen på en platta är såpass viktig att vi inte vågade chansa bort det. Vi hade en såpass klar uppfattning om hur det skulle låta på ett ungefär så vi bestämde oss för att prova själva. Det är i alla fall ärligt, vi får i alla fall ut en platta där vi har provat våra egna idéer var tanken. Senare kan man ju börja jobba med andra om det finns pengar. Det finns ju stora producenter som är bra som vi gärna skulle vilja jobba med. Det kostar ju för mycket pengar för att prova till en debut-Lp. Vi är nöjda med resultatet. Det funkade bra med tanke på vad det var, vår första skiva. Plattan är kul. Har hört den så mycket nu att jag inte sitter hemma och lyssnar på den själv. Det händer mycket. Jag tycker att vi har lyckats att stoppa in lite udda grejer och arrangerat det lite annorlunda. För att få det lite roligare så att det inte bara låter som den vanliga Hårdrock-massan som kommer vällande. Det tycker jag att vi har lyckats med.
Ni är nu ute på en egen sommarturné. Berätta!
Det är en turné som omfattar 56 spelningar, nästan enbart folkparker. Vilket självklart är kul eftersom det är där vi vill spela. Vi har fått bra mottagande av publiken. Det är mycket roligare nu än på Monsters of Rock på det viset. Då fick vi slå från underläge. När vi gick av scen kände vi att vi hade vunnit publiken men det tog en hel spelning innan de hajade. Vi hade ju ingen Lp ute då. Nu kan de flesta låtarna. Vi har gjort ungefär hälften av giggen. Det brukar vara mycket folk utan vid ett par tillfällen när vi har spelat tidigt. Folk har inte hunnit dit. Många missar det därför att de tror att det börjar senare. Publik liksom arrangörer har varit nöjda.
Hur låter ert nya material jämfört med det på Lp’n?
Det är ELECTRIC BOYS. Vi kommer väl bara att försöka variera oss hela tiden inom de ramar som vi tycker vi måste hålla oss inom. Där har vi en fördel för våra ramar är breda. Vi har blandat mycket på plattan. Jag tror att så länge svänget från Funken, rytmen, att det är jag som sjunger och samma sound finns så kan vi mixa ganska mycket med låtarna. Folk kommer ändå att känna igen att det är vi. Vi får se vad som kommer.
Det ryktas att ni ska göra en singel tillsammans med SVULLO. Är det sant?
Det är sant. Det kommer att bli en rapgrej med Hårdrocksriff, lite ELECTRIC BOYS men med mycket rap i. Det är min låt men det är jag och han som har goofat ihop den tillsammans. När han hörde ”All Lips’N Hips” uppe på POLYGRAM första gången sa han ”f-n det vore kul att göra något liknande”. PEO på POLYGRAM glömde sen bort det men råkade nämna det vid något tillfälle. Då sa jag ”är du dum? Varför har du inte sagt något?” Jag ringde upp honom och så började vi att umgås och goofa på låten. Den blir nog ball. Jag skulle tro att den släpps i höst, kanske redan i Augusti. Funkar det här och känns kul så finns det inget som hindrar att vi gör om det.
Era närmaste framtidsplaner är?
Till att börja med att göra klart turnén. Sen får vi se vad som händer i andra länder och vart plattan släpps. Inget är planerat om nästa Lp ännu. Vi tar en sak i taget. ”Halleluja! I’m on Fire” en av låtarna på Lp’n kommer att släppas på singel.
Har du något du vill tillägga?
Det enda jag kan komma på är att det känns rätt kul. Vi har ju aldrig brytt oss om vad folk har sagt. Har alltid trott på vad vi har gjort, på vår musik, Har spelat de låtarna för att det har varit kul. Det är det fortfarande. Det har visat sig att det har gått hem trots att oddsen säger att det inte skulle göra det i Sverige. Jag har hört några säga det och jag hoppas att det är fler än de som reagerar och vågar stå på sig. Det går faktiskt att spela Rock’n Roll och lite tyngre musik i Sverige om man ger sig f-n på det.
Lämna ett svar