Vi har tidigare haft en artikel om Willy King. Men den var så att säga “tunn”. Tack vare Lennart Johansson kan vi nu göra en bättre sådan. Se Rock & Roll Performers Magazine nr. 8.

Det hela började egentligen på GEPE skivbar eller Luxors radioaffär i centrala Skövde i slutet år 1956.
Här hade en ung Skultorpsbo köpt Elvisplattor. Hemma hade han sedan övat på gitarren samt praktiserat den scenstil han sett de stora idolerna ha. Snart började han känna sig färdig att ta Skaraborgspubliken med storm. I prästbetyget stod det Willy Knarström men artistnamnet blev Willy King.
Första framträdandet skedde i Skara Folkets Hus. Ackompanjerad av Cool Candys Orkester deltog han i en talangtävling.
Willy tog publiken med storm och även juryn. Segern blev mer eller mindre en ren knock-out. En rock’n roll sångare hade aldrig setts i de här bygderna tidigare.
Willys nästa steg blev att skaffa en kompgrupp. Denna bestod av Åke Alrik (pno), Åke Ågren (dms), Göran Anemo (sax) samt Claes Johansson (st.bs). Gitarrkompet svarade Willy själv för. Gruppnamnet blev The Kingsmen och med dessa turnerade Willy runt länet 1957–58. Sommaren ’58 spelade man på en utomhustillställning i Skövde Bolougnerpark. Willy framförde Elvislåtar som “King Creole”, “Jailhouse Rock” samt “Treat Me Nice”. Några tonårsdamer i publiken svimmade vilket fick lokalpressen dagen efter att ha rubriker som:
– “Var det sommarvärmen eller Skultorpscharmörens höftrullningar som fällde damerna?”
Dessa pressklipp blev inledningen till nästa fas i Willys karriär.
Någon skickade nämligen upp dessa till programledaren för Sveriges Radios dåtida enda ungdomsprogram, Timmen Tumba.
Man skulle denna höst starta en tävling där Sveriges Rock-Kung skulle koras och programledningen imponerades av Willys framgångar nere i Västergötland. Han inbjöds delta i tävlingen. Willy klarade sig ända fram till final. Där slogs han ut av Rock-Ragge från Stockholm. Slutlig vinnare blev Little Gerhard.

Men det blev utdelning på Stockholmsresan ändå. Producenten, musikern och skivbolagsägaren Simon Brehm uppmärksammade Willy och detta resulterade i en inspelning för skivbolaget Karusells räkning. Under denna fick dock inte Willy ha med sin egen kompgrupp utan där sköttes den musikaliska uppbackningen av Karl-Henrik Norins Orkester. Willy fick sjäIv välja fyra melodier vilka kom ut på en EP-platta 1959. Dessa var “Tom Dooley”, “I Got A Feeling”, “Forget Me Not” och “Rock-A-Billy”. “Tom Dooley” släpptes också ut som singel. Utan tvekan är detta den första grammofoninspelningen med rockmusik som spelades in med en artist från Västergötland. En liten pärla i sitt slag.
Som en följd av skivinspelningen kom Willy också att framträda utanför Sveriges gränser. Detta skedde på Borgbackens Nöjespark i Helsingfors. Ett engagemang som Simon Brehm ordnade genom sina kontakter i nöjesbranschen.
Willy flyttade dock inte till Stockholm och händelsernas centrum för att satsa på en karriär som rocksångare. Han valde att istället fortsätta framträda i Västergötland på skoldanser, folkparker och liknande tillställningar.
Några försäljningsresultat av sina grammofonskivor har han aldrig fått veta men inspelningsarvode på 400:- betalades ut. Därefter fick han någon tusenlapp, berättar han.
I början av 60-talet hade den internationella rock ‘n’ roll-vågen tappat farten. Även de svenska rocksångarna började dra fåtalig publik och Willy beslöt sig för att lägga gitarren på hyllan. Där fick den ligga i åtskilliga år med avbrott för sångliga insatser i den närmaste vänkretsen.
Men tre decennier senare har det börjat hända saker igen. Först framträdde Willy i Skövdes Folkets Park på en s.k. 50-tals fest. Den gången fanns Willys son Niklas med i kompgruppen.
På Pub Husaren framträdde Willy tillsammans med gruppen “Two Below Thirty” hösten 1990.
Så fortfarande får Willy då och då visa att han fortfarande kan leva upp till artistnamnet “The King”.
För även om han inte blev störst, så blev han i alla fall först… i Skaraborg!