Stockholmsbandet SKELETT har terroriserat sin omgivning ända sen 1991 och har inga planer på att sluta, fast de i stort sett aldrig repar.

Jag har stämt träff med Skelett på en billig stockholmskrog men när jag kommer dit visar det sig att endast sångaren Magnus Gyllenberg, basisten Nicke Svensson, gitarristen P.A. Blomqvist och det senaste tillskottet i bandet, Johan ”Båten” Bååth är på plats. Inte helt oväntat frågar jag resten av gänget var trummisen Dan Wall befinner sig.
M: Ööh, jag tror att han är i Örebro. Han är en bonnläpp som jobbar stenhårt på sin bonnläppsimage.
Nicke fyller i: Han är rädd för storstan, lyssnar på Eddie Meduza och bär skjorta.

I sin biografi kallar Henry Fiat’s Open Sore er för Urbanterrorister.
M: Henry Fiat är ett gäng feta gamla gubbar som inte vet vad de snackar om.
N: De är så gamla att de gick i parallellklass med Patrik Arve. Och med Astrid Lindgren.
M: Urbanterror? Jag vete fan om Danne är så jävla urban… Nä, men de är snälla, de är som farsor för oss.
N: Ja, gamla vita pappor.

Skelett har främst blivit kända för sina minst sagt kaotiska liveframträdanden. De påstår att de har lugnat ned sig den senaste tiden men till några av våra svenska fjällanläggningar är de inte välkomna längre. Jag ber bandet berätta om hur det gick till i Åre.
N: Det är en lång historia på 46 000 kronor. Danne kissade i TV:n så den blev liten och blå, det står faktiskt så i polisrapporten.
PA: Vi hade spelat i backen inför 2 500 personer, allt hade gått svinbra; helt enligt beräkningarna. Sedan, efter vi hade spelat klart, drack Danne Wall tio flaskor 7.2 öl, sen drack han en kvarting vodka, sen drack han en flaska California White och sen slog han sönder hela stället vi bodde på. Jag och Nicke gick iväg och satte oss på en pizzeria och drack bärs när vi märkte att det skulle barka ur. Mange stack också, men det var Danne och några av Skeletts kompisar som gick lös på inredningen. Det var hål i väggen och hål i alla fönster och hål i golvet och det var fan allt möjligt…
M: Och det var blod överallt för att Martin (roddare/kompis/öldrickare) hade skurit upp handen.
N: Ni var värre än Just D sa de som hade hotellet, men det är ju inte så jävla mycket att hänga i julgranen…
PA: Sen kom snuten på morgonen men då hade Danne smitit med en bil till Örebro.
Jag hörde att han var nedpackad i bagageluckan?
PA: Ja, han låg lågt kan man säga. Med ett sexpack.
N: Det var i alla fall en person som avrundade helgen med ett kontokortsbedrägeri…

Hur var spelningen i Gränsen då?
M: Vi levde ett rockstjärneliv, hade käk, flashiga pass, resa och allting. Vi gjorde kanske den sämsta spelningen något band har gjort i världshistorien. Vi har det på video och det är så dåligt. Det var en gigantisk snowboardtävling som Diesel anordnade för flera miljoner kronor som vi var satta att inviga. Vi hade just sparkat Danne efter lite bråk så vi hade med oss en trummis som inte hade spelat på åtta år och inte kunde hålla takten, och en basist med gipsad hand. Vem som helst i publiken fick komma upp och trumma, vi bytte trummis varje låt, det var bland annat en skidåkare med hårda pjäxor som trummade i en låt.
Nicke: Det bästa jag hört om den spelningen var att någon kopplade lös en tågvagn på vägen till Gränsen, släppte lös en katt och utlöste några brandsläckare. SJ fick bjuda alla andra resenärer på gratis lunch som kompensation för att de var tvungna att stanna och koppla på vagnen.

Förutom att härja i fjällen har Skelett spelat in sex låtar som ska släppas på två vinylsinglar på det lilla New York-bolaget 007, ägt av sångaren från The Mummies. När jag undrar hur det kommer sig att de inte har släppt mer under de sju år de funnits som band har Mange det självklara svaret:
M: Så fort vi får fett-trummisen att flytta till Stockholm ska vi börja repa, göra nya låtar, släppa fullängdare, spela överallt och ta över jorden. Vi måste bara ta oss samman. Skulle vi anstränga oss lite och repa så skulle vi ha ett kontrakt, men vi är inga replokal-freaks. Så det blir som det blir, kul spelningar som är lite jippon. Vilket trött band som helst kan ju få ett skivkontrakt om de anstränger sig så vi har ju kommit en bit genom att inte göra ett skit. En dag så kanske vi lägger i växeln och då jävlar!
PA: Vi har skaffat en replokal också, det är ett steg på vägen. Vår första egna replokal, förut har vi bara lånat andras.
N: Vi äkte ut från den senaste för killen som hade lokalen hade en signerad Ringo Starr cymbal som låg och såg rolig ut i replokalen. Så Danne kompade punk på den i en halvtimme så det blev bara skit kvar, och sen blev vi utslängda.
Men vad ska ni med en replokal till om ni aldrig repar?
PA: Det är en statuspryl.

Är det för lite rock’n’roll på svenska band?
PA: Alla kan ju inte vara Skelett, då skulle man ju inte kunna bo i Stockholm.
N: Det har ju blivit nån jävla sekt med att alla ska vara så rock’n’roll, du kan inte repa dig till rock’n’roll.
B: Det löjliga är att många av de som ska vara så jävla rock’n’roll är så försiktiga när det kommer till kritan.
M: Rock’n’roll är inte 666, lite snyggt ritade eldflammor och tuffa ord. Nu kanske jag chockerade halva Stockholms rockscen men så ligger det till.
N: Det finns alldeles för många band som imiterar the Hellacopters. Banden har funnits förut men nu har de bytt namn och satt järnkors runt halsen… Och sen har vi ju alla Dregen-kopior som Potatis-Dregen på Star Bar, han är en exakt blandning mellan Dregen och en potatis. Man skulle också kunna spränga bort hela Café String från Söder och bli av med tjugo Dregen-kopior på det sättet.