NEW BREED
Love For Poets
Emp/Border

Visst, visst, vi har hört det förut, men nu får vi allt höra det igen. Och — det håller faktiskt!
En del kanske skulle avfärda det hela som ett billigt plagiat på Alice In Chains eller liknande variant. Och det är ju i och för sig träffande, men pojkarna i New Breed tycker jag har hittat ett eget stuk mitt i all den här stackars ”grunge-eran”, som visserligen börjar kännas lite smått avlägsen.
Men trots allt detta kan jag faktiskt inte hjälpa att jag har en löjlig liten böjelse av denna förr så hypade musikstil. Jag kan inte hjälpa det, och jag är nog inte ensam.
Sångaren har en röst som är en helt schysst blandning av, just det… Scott Weiland och grunge-fadern Layne Stailey. Det kan inte bli bättre, fast som vi alla vet tröttnar man efter ett tag.
I helhet är dock skivan mycket bra, inget som direkt sticker ut utan den är mer jämn och bra utan att bli alltför tråkig. Det här blir en liten ”nostalgitripp” tillbaka till gamla ”Facelift” och ”Core”, helt klart.