De har gjort sig kända som tjejerna som samlar på manliga groupies, något som har provocerat framförallt killar.
Andra avfärdar dem som ännu ett av dessa ytliga, superhippa Linda Norrman-band.
Vilken DIN åsikt än är — lägg namnet SINDY KILLS ME på minnet!

På ett café i centrala Stockholm möter jag sångerskan Pija, för dagen i nyfärgat grönt hår, gitarristen Martina och en utomstående, Vera (spelar i Misdemeanor, se senare nummer av Akasha), som sitter med som moraliskt stöd (eller något). Mari, bandets basist, ska dyka upp senare berättar de.
Frånvarande är Therese, gitarr, och Hobbe, trummor. En stackars kille bland fyra tuffa tjejer — hur klarar han det?
— Han brukar säga att det är som att pissa med en kondom på, säger Martina. Nej, men han tycker väl att det är kul… jag vet inte, han säger inte så mycket.
Sindy Kills Me medverkar på nyutkomna ”Kittenish”, en samlingsplatta med bland andra Souls, Mindjive och Yvonne. Och de har fått erbjudande om eget skivkontrakt på Energy Records, men vet inte om de vill ha det (hör och häpna)!
— Vi vill inte ha skivkontrakt, vi vill bara spela ute, säger Pija.
Men folk har ju inte hört låtarna då, när ni spelar?
— Det brukar funka bra. Vi är ju ett liveband i första hand, menar hon.
Möjligheten finns dock att Sindy Kills Me, som spelar en blandning mellan pop, punk och trash, kommer att släppa någon singel så småningom, men ingenting är klart. På Sindy Kills Mes meritlista finns även ett liveframträdande i TV Stockholm. Det var det värsta Martina har varit med om i hela sitt liv, men Pija tyckte det var kul.

Är med i svängen

Dessutom är bandets medlemmar rätt mycket med i ”svängen” på andra sätt. Martina är frilansjournalist (”men skriv att jag är arbetslös”) och både hon och Therese har medverkat i TV-sammanhang. De ser ju ganska balla ut också. Jag frågar om utseendet och imagen är viktiga?
— Jag tror att de är det, säger Martina. Jag känner en viss tendens från skivbolag att ”här har vi ett paket: en karismatisk, blond (?, reds anm) sångerska, en rakad tjej…” Liksom, alla ser så annorlunda ut. Det är klart att det spelar roll, men vi tänker inte på det medvetet att ”nu ska vi lägga på lite extra rouge här”…
Bandnamnet har de hämtat från Jesus & Mary Chain-låten ”Taste Of Cindy”. C:t byttes mot ett S ”för det är mycket coolare”.
— Och så påminner det om Sindy-dockan, för jag var så brutalt ledsen när jag upptäckte att de hade bytt henne totalt, säger Pija. Hon hade bröst och midja, men nu har hon blivit smalare. Ser ut som en dålig kopia av Barbie. Det är fruktansvärt.
Jag hörde att ni hade en lista på 170 groupies.
— Den listan är lite större nu, men den är nedlagd, säger Martina. Vi var så pubertala så vi tyckte det var skitkul att skriva upp namn och adress till en massa pojkar. Sedan har vi insett att vi har fått så mycket skit för det där, så vi vill inte ha den nu. Framförallt är det killar som retar sig på den. Man får höra ”jasså, är du med i Sindy Kills Me, jag som trodde du var en trevlig tjej”.
Men jag har ändå träffat killar som blivit jätteimponerade över att Sindy Kills Me ska vara med i Akasha.
— Näe?? Vad kul!! Pija och Martina skiner upp.

Linda Norrman-band

Men däremot har en del sagt att ”det är ju ett sånt där Linda Norrman-band, jag hatar Linda Norrman”.
— Vi är väl ett Linda Norrman-band, för vi tycker om henne väldigt mycket, säger Martina.
— Hon gillade oss innan hon kände oss, instämmer Pija.
— Hon är en jättebra tjej. Folk blir så irriterade på henne, fortsätter Martina. Jag förstår att folk kan bli irriterade på en skribent, det är liksom nånting man får ta, men att skrika ”hora” efter henne ute på Hultfredsfestivalens område, det är ingen som förtjänar nånting sånt. Det är framförallt killar som gör så… Där har vi killar igen…
Är ni feminister?
— Alla är ju feminister i grund och botten, men man ska inte behöva säga det. Det är så självklart.
Men tjejer brukar ju ofta bete sig som rivaler mot varandra. Å ena sidan ska vi hålla ihop som systrar, men å andra sidan tittar många ändå snett på varandras framgångar. Har ni upplevt något sådant?
— Nej… det finns inget roligare än när tjejer röjer, säger Martina. Och när de kommer bakom scenen och pratar, det är tycker jag är jättekul.