ROSICRUCIAN
No Cause For Celebration
BLACK MARK

Jag spår ingen lysande framtid. Trashen har gått i ide och jag tror knappast den tittar fram till våren!
Bandet, som är Västeråsgrundat, har gett ut sitt andra album ”No Cause For Celebration” — ändå tycks de inte vilja släppa greppet om demojargången.
Musiken är fortfarande lite av ”FAN-VAD-JAG-ÄR-BALL-SOM-SPELAR-HÅRDROCK”-stuket. Ett sådant band går hem i plugget på högstadiet, men se där tar det stopp. Det bör byggas på lite originalitet på låtmaterialet för att nå till en, förhoppningsvis, äldre och bredare publik. Trots att Rosicrucian inte uppfyller alla kraven är de en god bit på väg.
Texterna framgår som ångestfyllda, självdepressiva lidelser som de uttrycker i tungbetonade melodier med varierande inslag av akustiska gitarrer och pianon, vilket jag givetvis ger ett plus i kanten för.
Grunddegen finnes ändock hos elgitarrer och trummor. Sången är således klassisk i trashsammanhang. Sammansättningen fullkomliggör det destruktiva soundet.
Annars lättlyssnat och välanpassat för normalbetyngda öron! Helt OK.