AT THE GATES
Terminal Spirit Disease
PEACEVILLE

Efter att den förra plattan, ”With Fear I Kiss The Burning Darkness”, föreföll som en smärre besvikelse, gör nu At The Gates en storslagen comeback och påvisar att de hör hemma i täten av den svenska Death Metal-eliten. ”Terminal Spirit Disease” är rent ut sagt så förbannat bra, att man nästan blir ledsen i ögat av beundran över hur At The Gates har lyckats med att sätta ihop sådan här excellent musik. Vilka låtar! Alla är givna MTV-hits!
De alldeles för intensiva riff-på-riff techno-arrangemangen och de förvirrande låtuppbyggnaderna som föregångaren bjöd på är borta. Här är det låtstrukturer av grövsta kaliber! Riffen flyter på som aldrig förr, stråkarna har hittat tillbaka igen och stämmorna är definitivt inte att leka med. Och något annat som tidigare har lyst med sin frånvaro, återfinner vi här: en hyfsat tung och fläskig produktion! Det är bara att gratulera.
Men. Så kommer vi då till det som leder till att ”Terminal Spirit Disease” inte kammar hem den allra högsta tänkbara potten.
Varför, varför, varför dessa tre onödiga livespår? Sex ypperliga nyskrivna studiolåtar är på tok för lite på en skiva som denna. Där sitter man med mersmak och får avlägsna dregeltrådarna med bultsax, och så blir det helt plötsligt live! Inger samma frustration som Hultsfredsyndromet — att enbart ha tillgång till en halv tandborstmugg vatten på morgonen, när man är redo att svälja flera badkar… Men, man kan ju inte få allt häri världen.