BRUCE DICKINSON
Balls To Picasso
(EMI)
####½

Att Herr Dickinson lämnade Iron Maiden efter många års trogen tjänst var nog ingen fröjd för deras x antal fans. En era dog inom hårdrocken, men frågan är hur länge ett band kan eller vill hålla på…
Med denna ”solodebut” visar Bruce Dickinson att han har mer att erbjuda med den starka röst han sitter inne med. Till skillnad från Tattoed Millionaire kliver han nu inte ner till ett lugnare stadie, bortsett från balladen och första singeln, Tears Of The Dragon, samt den lugnare Change Of Heart.
Musiken för dig till Iron Maiden trots allt, den typiska ”grabbhårdrocken” från 80-talet där även killar som Manowar och Helloween platsar in. Kanske låter det mycket likt på grund av hans personliga tongångar, men detta är ett Maiden som har fräschat upp sig och arbetat vidare på sitt sound. Resultatet är fantastiskt!
På favoritlistan ligger Cyclops, Gods Of War, Fire och Tears Of The Dragon. Lyssnar man riktigt noga har han fingrat både på funken, hardcoren och Seattle-vågen — men i tillräckligt små doser för att behålla ett eget sound och slippa anklagas för att följa trenderna.
Allt material är inte fullpott, men det är inte långt ifrån! Än kan ”gubben”!!