Jag var för första gången på Hultsfred i somras och jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det här. Det kanske inte är så mycket fokuserat på själva festivalen och artisterna men det spelar väl ingen roll. Här är i alla fall hela historien. Eller, det jag minns av den åtminstone.

Det var jag, Rimi-Peter och Ullis som bestämde oss för att sticka iväg till Hultsfred i somras. Egentligen skulle vi åka minibuss men det var så många som backade ur att vi bokade tågbiljetter istället. Jag och Ullis hade inte varit på festivalen tidigare, men det hade Peter så han lovade att vara vår guide i supandets läckra mecka. Senast jag var på festival var i Arvika ’97, så det började bli dags för en comeback kändes det som.
Tisdag. Jag och Ullis mötte upp Peter vid tågcentralen vid 22-tiden på tisdagen. Tåget skulle gå runt 22.30, men vi gick och satte oss i vagnen så fort tåget kom in till centralen. Jag minns att det var ett jävla slit med packningen som mest bestod av ölburkar av märket ”Kung”. Vi bestämde oss ganska tidigt, närmare bestämt runt 23-tiden att vi skulle lätta lite på bagaget och skåla för att vi var på väg. Peters öl hade legat i hans kyl flera dagar innan resan så jag och Ullis fick byta åt oss av hans kalla läckra Stockholm 7.2:or! Som många kanske vet så smakar inte Stockholm särskilt gott när dom är varma… Några timmar och flera flaskor senare hade Ullis däckat, men jag och Peter fortsatte hålla festandet igång. Ett litet minne jag kommer ihåg extra väl var att tåget stannade till i Gävle klockan 4 på morgonen och skulle tydligen stå där i kanske 40 minuter så jag och Peter tog och satt oss på en bänk på perrongen med bandspelaren på full volym och sjöng med i alla låtar vi kunde till dom övriga resenärernas förtvivlan. Det var några som stack huvudet från fönstren men ingen vågade säga nåt. Jag antar att Peter är känd och respekterad även i Gävle för sitt kunnande i Rimi-butiken och konsten att dricka 15 Stockholm på rad… hehe. Så småningom fortsatte i alla fall färden till Stockholm, där vi skulle byta tåg. Jag minns inte så mycket av det som hände där. Jag var nog för trött och sliten för att minnas. Vi tog oss i alla fall på tåget som skulle för oss vidare.
Onsdag. Det gick trögt att somna vill jag minnas eftersom det var ett helvete på tåget. Det var hett som satan i och man började må ganska dåligt. Det gjorde ju inte saken bättre att vagnen började bli full med folk. och vi satt inte på dom platser vi skulle ha egentligen. Ibland vill jag bara kräkas på folk. Vi fick i alla fall vara ifred. När vi kom fram till Nybo (eller vad det hette) skulle vi åka buss sista biten till festivalen. Det kändes som om resan aldrig skulle ta slut. När vi äntligen var framme vid tågstationen i Hultsfred så ville vi bara komma till området och slå upp det där jävla tältet. Vi kastade oss på det där lilla tåget som just skulle gå, betalade in oss vid grindarna och gick in för att leta efter någon vi från Östersund som man kunde smälla upp tältet brevid. Vi hade tur som träffade Pär som kom lunkandes mot utgången. Han berättade en lustig historia om hur han hade däckat någonstans, vaknat upp och märkt att han blivit bestulen. Han hjälpte till att bära och visade oss till ”pissdiket” där några andra Östersundare satt och drack. Peter och Ullis fick sätta upp tältet själva medan jag tittade på. Jag är inte så bra på sånt där… Fast jag hjälpte till på slutet och tryckte i ett par tältpinnar faktiskt. Vad skulle vi nu göra? Alla satt och söp runt omkring oss men vi mådde inte bra efter nattens äventyr. Vi gick åt istället vid nåt snabbmatsställe. Det var bland det äckligaste jag ätit. Först hade dom missat hela idén med ”snabbmat”. Det tog kanske 10-minuter innan jag fick min mat och då var jag ändå först i kön? Gubben visste inte hur kan skulle tillaga min falafel. Han lyckades till slut, men den smakade ofärdigt och äckligt så jag hivade hälften. Det var tydligen lika illa med Ullis och Peters mat. Den åkte också i buskarna. Vi gick tillbaka till tältet istället och satt oss utanför och pratade. Skulle vi vara nyktra ett helt dygn? Det går ju inte… Så vi högg in på våra smarriga Kung och blev på fyllan igen. Jag minns inga större detaljer från onsdagskvällen, förutom att jag och Peter gick omkring och krängde Human waste-7″or till folk.
Torsdag. När jag vaknade på torsdagsmorgonen kändes det konstigt. Min t-shirt satt klibbad mot överkroppen och även mina byxor kändes dyngsura. Jag tittade mig omkring för att kolla om jag hade somnat med en ölburk och spillt skiten över mig, men jag hittade ingen. När Ullis och Peter också vaknade och jag berättade om vad som hade hänt så beskyllde dom mig för att ha pissat på mig… Jag hade ingen förklaring själv, så jag måste ju ha gjort det. Haha. Sovsäcken, t-shirten och kalsongerna var asblöta så jag kastade allt på marken utanför tältet. Jag hade inga andra byxor på mig så jag fick ha på mig mina nerpissade brallor resten av festivalen. Duscha gjorde jag inte heller. Det är ju tur att fyllepiss är vattnigt och inte stinker så farligt och jag tänkte att brallorna säkert skulle torka i solen. Peter och jag bestämde oss för att åka ner på byn för att köpa frukost och starkvaror. Det gick åt en hel del öl både tisdagen och onsdagen. Ullis orkade inte följa med utan stannade kvar vid tältet. Vi handlade mackor, tartex, chips och massa annat och begav oss tillbaka till campingområdet efter att få stått i kön till bolaget i 45 minuter. Men det var det värt. Det är ju på torsdagskvällen som dom riktiga festligheterna börjar och då vill man ju vara rejält på lyset! Vi satte oss vi tältet och åt ett tag. Sen vet jag inte vad vi gjorde. Fan, timmarna bara försvinner. Plötsligt var det dags att supa igen och jag satt mest vid tältet den kvällen. Jag minns att jag såg slutet på Sedlighetsroteln på dagen och följde med Ullis för att se Limp bizkit på kvällen mest för skojs skull. Det var ganska underhållande. Lite Sahara hotnights tror jag. Jag minns inte hur kvällen slutade men jag tror att jag och Peter sålde skivor även denna kväll. Allt är en enda röra. Jag vaknade i alla fall på morgonen.
Fredag. Mådde väl inte så jäkla toppen, men jag började ju bli van. Jag och Peter körde en repris av torsdagen och tog tåget in till byn igen. Jag tror Ullis hängde med den här gången också. Samma skit där. När vi var tillbaka på området så satt vi oss i gräset. Köpte en Smålandsrulle och lyssnade på vad Jello Biafra hade att säga. Det var jävligt bra. Tänk att få pengar för att stå på en scen och kasta skit på allt och alla som man irriterar sig på. Det är lysande. Han hade mycket bra att säga också. Jag hade tänkt kolla på D.S.-13, men dom spelade så jävla tidigt och jag hade just sprättat en fin och kall öl så jag funderade vad som vägde mest… Ölen vägde mest. Jag har sett dom förut och får säkert fler tillfällen att göra det också. Kväll igen. Lyssnade på Komfort med Flax och drack Öl. Jag tror det var den här kvällen. Satt mest och laddade inför Soulfly som skulle spela senare på kvällen. När det var dags för Soulfly minns jag att Ullis hade blivit för full för sitt eget bästa så jag tillbringade större delen av den spelningen till att hålla henne på bena så att hon inte skulle bli ihjältrampad. Jag har för mig att det var en jävligt bra spelning. Max Cavalera är ju i en klass för sig. Dom lirade ju även gamla Sepultura hits som ”Arise” och ”Roots bloody roots” vilket gjorde mig ännu mer nöjd. Förutom supandet så var det ju mest för att se Soulfly som jag hade åkt till Hultsfred överhuvudtaget. Efter dom hade spelat så tror jag vi åt någonting. Om jag minns rätt tappade Ullis det mesta av sitt i marken. Jag minns inte om det var den här natten eller torsdagsnatten som Berra, jag och Joppe eldade kroppshår på väl valda ställen. När jag tänker efter så var det nog snarare på torsdagen kanske. Jag var lite besviken på den här kvällen i övrigt eftersom jag ägnade stor del av den att ta hand om Ullis. Somnade väl inte alltför sent tror jag.
Lördag. Sista dagen. Lite tråkigt kanske, men jag började nästan längta hem till skit-Östersund. Vi märkte att någon hade snott sovsäcken som jag hade pissat ner. Haha. Synden straffar sig själv, eller vad det heter. Jag hade ändå tänkte lämna den. Den här kvällen var det Iggy Pop och The Great deceiver som jag ville se. Det här börjar bli tjatigt, men även denna dag åkte vi in till byn för att handla. Det är ingen idé att skriva nåt om det. Hände som inget kul tror jag. Timmarna passerade och sen var det kväll igen. Supa och hela köret. Ja, ni vet. Jag och Ullis gick och såg Iggy Pop. Efter att han hade kört ”The passenger” och ”I wanna be your dog” så kände jag mig nöjd och ville gå tillbaka till tältet och dricka igen. Ullis hade inga invändningar. Jag tror inte att hon var så förtjust i Iggy Pop. Det började regna den här kvällen vilket inte var så jävla kul. Jag såg inga fler band på lördagen utan istället satt vi och kollade på när Matti skulle elda ner ett tält som några andra från Östersund lämnat efter sig. Jag tänkte se The Great deceiver som skulle spela runt 02.30, men det missade jag för att jag somnade i tältet efter att ha suttit där själv ett tag.
Söndag. På morgonen var det bara att packa och bege sig mot bussen som skulle gå ett par timmar. Vi tog våra sista kronor för att köpa nåt att äta på affären och satt oss i parken. Bussen kom till slut och hoppade på. Det dröjde inte länge förrän man somnade vill jag minnas. Resan hem kändes som en evighet har jag för mig. Jag orkar inte säga mer om det. För att sammanfatta festivalen så hade jag jävligt kul. Jag ska nog dit nästa år också, bara man fixar pengar så…