Han flinar lite och hurrar för Moskva, jobbar i Stockholm men bor i London. Michael Dee, 23, “spindeln i nätet” som kan ge ny svensk rockmusik internationell status.
Banden köar redan hos Jazz Robot Productions.

Han glider in i förrummet till swimming-poolen på skivbolaget Electras nybyggda kontor i norra delarna av Stockholm och från receptionen hörs kommentaren “Det luktar Michael Dee här”.
Han skjuter upp uniformsmössan i pannan och tänder ännu en Gitanes. Utan att vara tillkämpat intellektuell ger Michael Dee sina infallsvinklar och beskriver “de tre bottnarna” på debut-LP:n “Snälltåg till himlen”.

Från schlagerskatten

Den är rik på associationer och fungerar i modern tid trots att låtmaterialet är hämtat ur den svenska schlagerskatten.
— Jag har ändrat en del i texterna, säger Michael. Men nästan allt står för sig själv nu, 1983, vilket visar att vi måste vara rädda om “skatten”.
Först kom singeln “Hurra, hurra vad roligt det är i Moskva” (Karl Gerhard) och nu finns alltså debut-LP:n “Snälltåg till himlen” ute. Plattan spelades in under fyra veckor i Electras studio med John McGeoch som producent.
Men det är kanske inte där Michael Dee blir viktig för ny svensk rockmusik.
Till att börja med: lägg namnet Jazz Robot Productions på minnet. För om allt går som det ska kommer ni att se det namnet på många svenska plattor i framtiden.
Jazz Robot Productions är en producentpool, en sammanslutning av engelska producenter och tekniker.
Grundtanken är enkel: istället för att engelska producenter och tekniker ska flygas över till Sverige för dyra pengar så ska de svenska banden helt enkelt åka över till England själva. Det blir kanske både billigare och enklare.

Material slarvas bort

Jazz Robot Productions är Michaels idé. Han har både sett och hört hur nya svenska bands material slarvas bort i dåliga inhemska produktioner.
I England finns helt andra resurser vad det gäller studios och producenter. I botten är det fråga om en inställning till musiken och till arbetet; engelsmännen är proffs och arbetar på ett helt annat sätt än sina svenska kollegor.
— Vi ska kunna erbjuda ett färdigt paket. När bandet kommer till London trycker vi på knappen och produktionen är igång, berättar Michael Dee.
Jazz Robot Productions erbjuder en 24-kanals studio, producent, tekniker, utrustning och sovplatser.
— Svensk rockmusik har oerhört mycket att vinna på det här, säger Michael. Min uppfattning är att det riktiga engagemanget saknas hos de som jobbar i svenska studios.
— Det måste kännas väldigt konstigt för ett band som kanske satsar allt på sin debutplatta att bli behandlade som mindre vetande och som helt får rätta sig efter teknikern eller producenten. Ibland händer det ju att teknikern måste gå hem och äta middag mitt i en tagning…

Öppen för allt

Michael Dee är — trots att han tillhör post-punk-generationen — inte den som låser producentpoolen vid en speciell musikstil.
Alla sorters rockmusik ska kunna produceras hos Jazz Robot Productions. Nu senast knöt man en tekniker som jobbat med Whitsnake till poolen.
— Även om jag själv inte gillar hårdrock så förstår jag att det saknas bra svenska hårdrockproducenter. Och jag har redan fått kontakt med ett svenskt hårdrockband som är intresserade av att komma över.
“Kärnan” i poolen är Michael Dee, John McGeoch (tidigare gitarrist i Magazine och Siouxsie & The Banshees) och förre Skids-basisten Russel Webb.
Michael Dees hela vardag är rockmusik: han är mannen bakom Jazz Robot Productions och han jobbar med en solokarriär vilket bland annat lett fram till “Snälltåg till himlen”.
— För ungefär ett år sedan bad jag en kompis här i Sverige att spela in en kassett med gamla svenska låtar. Där fanns oerhört mycket dravel men också en hel del pärlor. Dem valde jag ut till den här plattan.
Michael (som egentligen har ett svenskt efternamn) är född i Malmö, han har bott i Köpenhamn i tio år och flyttat runt i Sverige.
— Det gör väl att jag inte har någon riktig dialekt, säger han och skrattar till och menar att några tycker att han talar Göteborgs-dialekt.

Music For Boys

För fem år sedan flyttade han till London. I början njöt han bara över att var där men satte snart igång med att skriva låtar. Gruppen Music For Boys bildades och för två och ett halvt år sedan fick de skivkontrakt med WEA i London. Debutsingeln, gavs ut men eftersom skivbolaget drabbades av en mutskandal droppade de kontraktet.
Nu är Michael tillbaka i London för att spela in en platta med nya gruppen The Second Guard som John McGeoch producerar.
Och för att öppna dörren för svenska band.