Kan ett pop-band bli för bra? För musikaliskt avancerat? För “svårt”?
Ja, säger man i Göteborg, Strangers är för bra! På annat sätt är det svårt att förklara, varför ett så duktigt och ambitiöst band inte kommit längre än det gjort ännu. Trots flera skivor, TV-framträdande i “Drop In”, spelningar riket runt och turné i Tyskland.
Strangers är förresten inte bara ett band som går hem till tusen. bland Göteborgs verkligt genuina popälskare. Strangers är dessutom bandet som Göteborgskollegerna i popbranschen, nämner med aktning och respekt i rösten.
Spotnicks, Streaplers, Tages, Beachers m. fl. håller styvt på att Strangers är toppen.
Är dom helt enkelt för bra?

Strangers är för “svåra”, anser dock en del av spisarna i bandets hemstad. Med “svåra” i det här fallet, menar man då, att Strangers, i motsats till så många andra kolleger i branschen, inte kör en repertoar som till 99 % består av noggrant avplankade hit-låtar. Strangers gör egna arrangemang på sina låtar och sjunger i stämmor. Detta förvillar publiken. — Det låter ju inte som på skivan. Dom gör ju om bitarna, suckar en viss kategori. Lyckligtvis finns det många andra som tycker tvärtom, nämligen, att Strangers är festliga och djärva som vågar satsa på en personlig stil.
Skulle man dra någon parallell mellan Strangers och ett utländskt band, så kommer osökt Englands Hollies i tankarna. Precis som dom, har Strangers haft svårt att komma på riktigt god fot med skivköparna. Bandet är tydligen helt enkelt för bra, precis som Strangers.
Strangers repertoar är omväxlande och väl varierad. Där får man t. ex. återknyta bekantskapen med Everly Brothers gamla “Cathy’s Clown”, i ny dräkt. Och Ray Charles-låtar som “Mary Ann” låter mustigt “beatiga” i Strangers tappning, Men största succén gör nog ändå Strangers synnerligen finurliga Beatles-potpurri. Det går utanpå det mesta som hörts i den vägen. En utsökt raffinerad Lennon-McCartney-mosaik med blixtsnabba tempoväxlingar och häftiga tonbyten. T. o. m. Beatles själva, skulle säkert nicka uppskattande om de finge höra Strangers bollande med harmonierna!
För några månader sedan var Strangers på turné nere i Tyskland och spelade bl. a. på Star Palats i Kiel. Där var det hårdkörning! Bandet fick spela 5–8 timmar per kväll. Det var jobbigt värre! Men så gav det också en oerhörd rutin. Strangers hade fått en ny säkerhet i spelet och sången när de återvände hem. (Det var mera “stake” för att citera vad pop-vänner säger, om de är riktigt “inne”.)
Denna rutin hoppas nu Strangers skall vara till nytta vid nästa skivinspelning, som sker i dagarna. Tidigare har bandet gjort flera plattor, men ingen har ännu lyckats placera sig i någon lista. Skivdebuten kom redan 1961!! Senaste plattan var “Who wouldn’t love a girl like that”.
På tal om skivor. Strangers har agerat “spökmusikanter” också. Dvs., dom har spelat med på en skiva där deras namn inte återfinnes. Det är på Moragossen Leif Matts senaste single “Breathless” och “Catch me”. “Breathless” sjöng, som bekant, Leif Matts i “Drop In” för någon tid sedan.
The Strangers heter “i det civila” Bengt Karlsson ( sologitarr), Göran “Sam” Samuelsson (el-piano). Magnus Hellberg (el-bas) och Key Romell (trummor).
Bandet bildades 1958 på Borås Ungdomsgård i Göteborg — men det är bara Bengt och Magnus som finns kvar av den ursprungliga besättningen. Och som framgår av bilderna, har håret vuxit en bra bit på Strangers sedan vi senast hade dom avporträtterade i Idolnytt (februarinumret).
Under flera år, hade Strangers med sig söta sångerskan Doris. Nu har man skilt sig från varandra och Strangers kör som strikt manlig kvartett. Men i sommar spelar Strangers ändå i fagert kvinnligt sällskap. Bandet har nämligen fått förtroendet att ackompanjera Anita Lindblom under en Folkparksturné. Där kommer förmodligen Strangers att skaffa sig ytterligare rutin. Och — hoppas vi — ytterligare fans! Fans som även bör lyssna till Strangers nästa skiva — och gärna till gruppens fina “Trust me”, förresten.
Strangers själva hoppas mycket på sin nästa platta. Bandet har kämpat så hårt och så länge nu, att dom tycker, att åtminstone borde det där snacket om, att “trägen vinner”, slå In någon gång. Säga vad man vill. Strangers har faktiskt varit rätt trägna —sedan 1958!!
Vi håller väl tummarna för Strangers! Dom är faktiskt inte alls särskilt “svåra” —dom är helt enkelt, bara personliga.