Namnet EnCounter har under några veckor i november gjort syntharna upprörda. Inte p g a musiken utan för att ingen vet vilka de är. Bandet släppte nyligen sitt debutalbum Kontakt och står som ett av dragplåstren till den kända festivalen Virtual X-mas. När Zynthec hörde talas om förutsättningarna och vilken musik de spelade fick vi Petter Jahnstedt att lyfta luren och slå 090…

Mitt i det ruskiga november lyfter jag telefonluren för att få kontakt med Energy Rekords senaste debutanter. EnCounter som vi tidigare under 90-talet kände som Consequence levererade i våras singeln Mastermind. Singeln har nu följts upp av albumet Kontakt. På min fråga om och när vi kunde träffa bandet för en intervju fick jag svaret — De kommer ifrån Luleå. Därför valde jag att kontakta dem via en telefonledning. Efter några sekunders tutande svarar en vacker röst som tillhör sångerskan Hanna Jonsson.

Klockan är 20:40 så jag frågar om jag stör, den väldigt etablerade TV-serien Arkiv X börjar om 20 minuter. Hanna verkar dock inte vara stressad så jag ber henne berätta lite kort om bandets historia.
— Jag kom med i bandet hösten 1992, Patrik Eriksson och Leif Genberg träffades ett år tidigare när de gjorde lumpen på F21 i Luleå. De hade spelat ihop ett år innan de upptäckte att ingen av dem kunde sjunga. Genom bekanta kom de i kontakt med mig och jag provsjöng. Vi spelade in några låtar utan något gruppnamn och det var först när folk frågade vi tog namnet Consequence. Vi bytte sedan namn i våras när vi skrev på för Energy. Det fanns redan ett band i USA som hette Consequence så det fick bli EnCounter.

Hanna är väldigt sympatisk och trevlig, kanske lite för snäll för att kunna tro att hon nu ska bli popstjärna.

Vem skriver text och musik och varför fanns en svensk låt med på singeln Mastermind?
— Det gör hela EnCounter, alla är inblandade i låtskrivandet och produktionen. Någon av oss kommer med en idé eller en färdigskriven låt som vi sedan bygger vidare på tillsammans. Det är oftast bara texterna vi skriver på olika håll och de blir på engelska i fortsättningen, låten Tjäle var ett undantag.

Hur är det att vara tjej i det mansdominerade släktet synthare, tror du att det kommer att bli jobbigt eller ser du det bara som en fördel?
— Vi har inte kommit så långt än och jag har inte tänkt i de banorna. Det är klart att vi skiljer oss lite från övriga band eftersom jag är tjej och dessutom sjunger. Att det skulle påverka vår marknadsföring tror jag dock inte, jag kommer inte att stå och visa brösten direkt. Framtiden får utvisa hur det kan påverka bandet.

Vad har ni för bakgrund när det gäller musik och vad inspirerar er?
— Ahh, det där är lite kul, för jag har aldrig lyssnat på synthmusik innan jag började spela med Patrik och Leif. Jag blev introducerad med Kraftwerk. Jag har en bred musiksmak och de skivor jag köper kontinuerligt är klassisk musik. Patrik och Leif är väl mer inne på synth men Patrik lyssnar gärna på lite jazz också.

Vad gör man uppe i Norrland då, är det positivt eller negativt att bo där när man ska slå igenom?
— Vi märker att det är en del nackdelar, speciellt när vi ska ut och spela. Annars trivs vi bra här uppe och musiken är bara en hobby än så länge.

Hur kom ni i kontakt med Energy Rekords?
— Vi skickade en demo, men de har aldrig träffat oss. Det är ett tecken på att det är musiken som talar och inte vi som personer.

Vad gör ni i Umeå och Luleå när ni har långt till innekrogar att synas på?
— Jag/vi sitter helst inne och skriver låtar, varken jag eller Patrik gillar kylan, men med Leif är det tvärtom.

Åker ni snöskoter eller blir det bil?
— Jag är student så för mig blir det cykel. Det blir det nog för Patrik också, hans Saab har precis rasat sönder så nu får vi dessutom åka tåg på turnén.