Efter oroliga tider är nu The April Tears åter på banan. Förra året tog de emot pris för årets bästa singel på SAMA. ZEROs Jon Josefsson tog en pratstund med Andreas Jismark i bandet för att prata om den nya plattan och om SAMA:s betydelse.

Det har gått exakt ett år sedan Andreas och resten av The April Tears stod på podiet på Kåren i Göteborg. De hade precis tagit emot priset för 2000 års bästa singel, “Model Actress Whatever”, på Swedish Alternative Music Awards. Hur kändes det att knipa priset framför bland annat artister som Kent och Håkan Hellström?
— Fruktansvärt kul! Att stå där och veta att publiken röstat på oss som vinnare var helt underbart. Jag kommer såväl ihåg förra året. Vi hade precis gått av scenen efter vår spelning. Vi satt i vår loge och pustade ut då det kom en kille och hämtade oss. Vi skulle upp till området bakom den stora scenen. När vi kom fram stod S.P.O.C.Ks sångare där och vi trodde att de också var nominerade. Vi blev rätt så besvikna för vi trodde ju att vi hade vunnit när de hämtade oss i logen. Men sen hörde vi i högtalarna att S.P.O.C.K kom först på tredje plats. Då fattade vi att vi skulle vinna!
— SAMA-priset är det bästa som hänt oss som band. Hela den kvällen var kanon. Det enda som gick lite snett var väl att Animals In Jungles sångare Charles Storm försökte våldföra sig på mig. Jag avstyrde dock detta med några välriktade karateslag, säger Andreas och skrattar.

Jag frågar Andreas om han tycker att priset betytt något under året som gått.
— Det har det absolut. Det har använts en del i media och framförallt utomlands blir folk riktigt imponerade av att vi vunnit pris på “Swedish Alternative Music Awards”. Det kändes också som en bekräftelse för oss som band, det behövdes förra året då vi hade det kämpigt med albumreleasestrul.

Albumstrulet och spekulationerna fick dock ett slut tidigare i år. Den 21e januari hade plattan Consume Desire äntligen lämnat skivpressen och tagit sig ut genom dörrarna på skivbolaget och in till skivdiskarna.