För två år sedan spåddes Backlash en lysande framtid. Första skivan ”EP1” spreds runt världen och lovorden haglade över gruppen. Men lika snabbt som de dök upp försvann de. Nu är de redo igen med ny sångerska, nytt skivbolag och ett av årets starkaste album.

Backlash lämnade tidigt i år sitt gamla bolag Warner/Telegram för att skriva på för det mindre independentbolaget Memento Materia. Ett ovanligt val, men gruppen har sina skäl.
— Avhoppet hade mest att göra med att vår A&R slutade på Telegram, vilket medförde mindre stöd från skivbolagets sida, berättar bandets låtskrivare Niklas Lundqvist. Det fanns väl också delade meningar om musikens inriktning; de ville göra en hype kring det hela, medan vi ville att musiken skulle vara mer beständig och emotionell. Tiden efter ep-släppet kändes som ett stort vakuum. Skivbolaget visade inte mycket engagemang och mycket av tiden gick åt till sökandet efter en sångerska. Planerandet kring EP2 rann helt enkelt ut i sanden. Under ett år gjorde vi nog inte mer än en eller två låtar. Sedan hittade vi Malin och det kändes som om vi var på rätt spår igen.
Backlash växte fram ur spillrorna från bandmedlemmarnas tidigare projekt, Figurhead. Efter en kort tid nappade förlaget Lido Music och snart därefter skrevs skivkontrakt, EP1 släpptes. Låtarna på denna har blivit populära hos fansen, men de skiljer sig en del från nya albumet ”Impetus”. Den största skillnaden ligger i att gruppen förutom Niklas och Oskar nu också består av sångerskan Malin Andersson.
— Låtarna på EP1 var egentligen avsedda för sång, men eftersom allt gick så fort i början och skivbolaget insisterade på att ge ut skivan, hann vi inte hitta en sångerska. Några sångslingor fick vi dock med, men då med hjälp av vocoder. På Impetus känns det som att grundidén med Backlash har införlivats. Det var egentligen en slump att vi sprang på Malin. Vi kände varandra lite sedan tidigare och på en gemensam fest frågade min flickvän om hon kunde tänka sig att provsjunga. Det var den sista pusselbiten som vi tidigare saknat. Malins mörka röst smälter bra in i vårt sound; det viktiga är att sången inte får ta över musiken eller tvärtom. Det som gör att vi har hittat vår egen stil beror på att vi inte låter oss bli influerade. Vi försöker skapa något personligt; det ska höras att Oskar programmerat, det ska höras att jag skrivit melodier och det ska höras att det är Malin som sjunger.

Fokus på musiken

Lovord och höga betyg från alla håll för EPn har ställt höga förväntningar hos såväl kritiker som publik. De har ibland blivit sedda som nästa stora electro/synth akt från Sverige. Själva är de mer blygsamma. De lutar sig tillbaka på det de gör och fokuserar på det.
— Som det ser ut i dagens synthklimat, så kommer det inte mycket nyskapande musik. Publiken har ett ortodoxt tänkande och nöjer sig oftast med det traditionella; inget fel med det, men vi som grupp känner det som en utmaning att komma med nya idéer. Det återstår att se hur det kommer att tas emot. Vi hoppas verkligen att folk öppnar sina sinnen och ger ny musik en chans. Då är det inte helt otänkbart att Backlash kommer nå långt. Det är naturligtvis också upp till oss om vi ska lyckas nå dit.
Musiken har beskrivits som en korsning mellan Kraftwerk och Cardigans melodier, men om det råder det delade meningar.
— Visst finns det delar av Kraftwerks rytmer i några av låtarna, men vi har inte växt upp med deras musik som många tror. Vad gäller Cardigans, så har vi aldrig lyssnat på dem. Musiken tolkas nog olika från person till person. Det är alltid svårt att beskriva sin egen musik, så vi låter oftast andra göra det. Om vi nu skulle vara tvungna att översätta vårt sound till ord, så kan man beskriva det som elektronisk innovativ pop.

Inga nonsens texter

Gruppen har lekt friskt med vocoders och framförallt på första Epn. Ibland så intensivt att man kan tro att de vill dölja något i sina texter, men på Impetus är det ingen hemlighet längre. Niklas skrattar lite men svarar på mitt påstående.
— Visst, spelar du EP1 baklänges dyker det upp både ett och annat budskap, skrattar han men blir snart allvarsam och fortsätter:
— Anledningen till de ibland otydbara texterna beror på att de sjöngs genom vocoder. De förvrängda rösterna såg vi mer som ett instrument än ren sång. Texterna på EP1 är få, men innehållet är inte nonsens. Vi skulle aldrig ge ifrån oss någonting som inte håller kvalitet rakt igenom. På nya skivan handlar många texter om begär och längtan; att inte känna sig tillfredsställd med vad omgivningen erbjuder. Ett bra exempel är låten ”Fix”. Ibland kan ens habegär bli så starkt att det kan jämföras med en drog. Man är alltid på jakt efter en ny sil, vilket kan ses som en metafor för materiella ting men även känslomässiga relationer. Att påstå att lyssnaren får skapa sig en egen tolkning av texterna utifrån hans/hennes erfarenheter är givetvis en klyscha, men det ligger lite sanning i det påståendet. Det är naturligtvis svårt för mig som textförfattare att få lyssnaren att identifiera sig med mina tankar.
Enligt Niklas jobbar de redan på nästa skiva som är planerad till hösten 2002. Innan dess kan det också bli aktuellt med några singlar och jag påpekar att de också varit flitiga remixare. Bl a har Di Levas ”Miraklet” och Lambrettas ”Absolutely Nothing” fått genomgå en rejäl centrifugering frågan är vilka som står näst i kön.
— Det som är aktuellt i dagsläget är några av grupperna på Memento och Tin Pan Alley, men det är inget som har fastställts ännu. Det som vi tycker är viktigt vad gäller remixer är att behålla låtens stämning, samtidigt som vi gör låten ur Backlash perspektiv, vilket betyder att vi endast använder egna ljud.