Efter en misslyckad konsert med sitt forna band kröp Oskar Lygner och Niklas Lundqvist ner i en källare. Med sig upp igen hade de skisserna till ett par instrumentala alster och därmed också sitt nytt band. Nu ligger Backlash första ep på skivdiskarna.

— Vi har haft tur och hittat rätt personer hela tiden. Efter katastrofspelningen med vårt gamla band Figurehead, satte vi oss ner och skrev några nya låtar. När vi spelade upp dem för min gamla trumlärare, Michael Ellgren, erbjöd han oss ett förlagskontrakt. Han arbetar nämligen på Lido Music Publishing och förra sommaren presenterade han materialet för några skivbolag i Stockholm. De visade genast intresse och ville höra mer. Vi valde att skriva på för Telegram, det kändes rätt för oss.

”EP1”, som förstlingsverket heter, har varit klart sedan februari i år, men skivbolaget har väntat med att ge ut det. Trots detta har gruppens musik hunnit spridas, både fort och brett. Bland annat till radio och tv och till andra, betydligt större artister.

— Det är vår kontakt på skivbolaget, Magnus Högmyrs förtjänst. Han är vår störste beundrare. Magnus har nog redan gett bort halva upplagan av ep:n, säger Oskar och skrattar. Vi har fått bra respons från videoregissören Jonas Åkerlund, vi har gjort en remix på Thomas Di Leva senaste singel och nu väntar vi på att Björk ska höra av sig. Hon fick en platta av Anders Eliasson från Lambretta (även känd som en av originalmedlemmarna i Page, reds anm.) som för övrigt ligger på samma förlag som vi.

I väntans tider

Intresset för Backlash är uppenbarligen stort, men det måste kännas tråkigt att ha behövt vänta med lanseringen, nästan som om skivbolaget övergivit Backlash.
— Vi är inte sura på bolaget även om det kändes lite frustrerade i våras när skivan aldrig kom ut. Vi hade ju den i handen redan i februari. Fast nu spelar det inte så stor roll. Vi vet att den kommer och dessutom har vi producerat en video till låten ”T-junction”. Sedan har vi kontrakt på en ep till, säger Niklas.

— Vi kommer även att släppas utomlands, men då under namnet Backlash 2000, eftersom namnet Backlash redan är taget. Först blir det England och Tyskland…
— …Och Kanada, fyller Oskar i.
— Ja, där har vi legat på någon spellista redan, så det är väl troligt.

Niklas och Oskar är 23 respektive 21 år gamla. De är öppna och pratar om allt. När Zero besöker duon diskuterar de bland annat inspirationskällor och låtval inför den nästkommande ep:n. Något som förvånar är varför de inte medverkar med sina namn och bilder på skivomslaget.

— Det är faktiskt inte vi själva som vill ha det så, det är bolagets grej. De vill att musiken ska tala för sig själv, lite mer som det är inom technogenren. Vi syns inte i videon heller. Live är vi däremot med, säger Oskar skämtsamt. Vi kommer nog att medverka mer när vi släpper ”EP2” senare i höst.

Unik hybrid

Backlash musik är speciell. Den kan varken klassas som techno eller synth, snarare en unik hybrid där emellan. Bortsett från de vocoderförvrängda rösterna i två av de totalt fyra spåren, är ”EP1” instrumental. Det är Oskar som designar ljuden, programmerar och arrangerar låtarna medan Niklas skriver texterna och sångarrangemangen. På senare tid har duon låtit Maria Skoog sjunga på några låtar. Då påminner Backlash om en elektronisk variant av The Cardigans och Garbage.

— Jag gör inte musik som redan finns, det är det värsta jag vet. Jag inspireras gärna av Covenant, Front Line Assembly och Haujobb, men om Backlash låtit likadant skulle jag spytt. Jag försöker snarare överraska lyssnaren hela tiden. Ingen ska kunna känna igen sig från någon annanstans när de lyssnar på Backlash, säger Niklas.
— Det främsta syftet med vår musik är inte att vi ska tjäna pengar, utan vi gör musik vi tycker är bra och som vi själva saknar. Blir det sedan så att Backlash skulle sälja, blir vi givetvis glada.