Sive
Sive Ep
(Jimmy Fun Music/EMI)
39°C
Det bästa med Sives musik är att den är så oförutsägbar och överraskande. När man minst anar det kan den plötsligt spricka ut i ett våldsamt utbrott för att sedan lugnt fortsätta i en lugn, söt vers som om ingenting hänt. Ingen låt är heller den andra lik. Åtminstone inte bland de fyra låtarna på Ep:n. Alla låtar förmedlar så olika känslor att de omöjligtvis skulle kunna vara lika.
Något som jag också funderat mycket över är Jakobs sång. Det var något av det första som jag irriterade mig över. Men nu tycker jag att den är ganska charmig. Min bror menar att han låter som honom när han spelar in sig själv på band klinkandes på en gitarr. Och det stämmer nog. Men det är just det som är det charmiga tror jag, att han låter som en vanlig pojke med popstjärnedrömmar som sitter hemma på sin kammare och spelar in sig själv på bandspelare. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det skulle låta med en annan sångare…
Lämna ett svar