BLI INTE AVUNDSJUKA NU!
Men vi här på TIFFANY hade en ljuvlig stund häromdagen. Vi fick vara med då Clabbe af Geijerstam, Göran Fristorp och Monica Dominique tillsammans med Roger Palm och Kjell Mattisson spelade in sin nya LP – Sommaren som aldrig säger nej i EMI:s studio på Palandergatan i Stockholm.
Att göra en grammofonskiva är inte bara att säga Häpp och börja lira, berättade Clabbe för oss och det fick vi minsann klart för oss under vårt besök i studion.
Den musik som spelades in var komponerad av Karl-Axel och Monica Dominique och slår inte denna LP i Monicas arrangemang så lovar Tiffanys red. att på stående fot äta upp ett exemplar av tidningen.
Det var rak och skön musik rätt igenom. Vi tyckte det lät fantastiskt skönt.
— Men ni skulle bara veta hur det lät när vi i Malta som den här kombinationen kallar sig började jobba med materialet. Ni kommer nu när vi jobbat och jobbat och nästan är klara, förklarade Göran Fristorp som tillsammans med Clabbe ska sjunga Lars Forsells texter.
Det var verkligen spännande att vara med på en grammofoninspelning. Vi hade ingen aning om att det var så komplicerat att göra en grammofonskiva. Inspelningsledaren Björn Norén hade fler knappar och rattar att hantera än jag tror en astronaut har att handskas med och flera ljudband snurrade på sin tallrikar.
Vid hans sida satt skivproducenten Björn Palmér och avbröt musikerna ideligen med påpekanden av missar fast vi tyckte det lät så skönt. Så småningom stannade man upp och artisterna kom in i teknikerrummet från studion där de jobbat för att lyssna.
Så småningom förklarade man sig nöjda med ljudet på just den låt i LP:n som de jobbade med — Love Song. Vi trodde att det skulle bli paus och vila då — men ack nej.
De energiska medlemmarna i Malta började om igen på samma låt. Vi frågade varför?
— Självklart, svarade Clabbe. Nu är vi helt nöjda men vi tar den några gånger till när det känns avspänt. Kanske vi då kan fånga in några sköna grejor vi tidigare missat fast vi var nöjda med tejpen och kanske i vår avspändhet leka fram något som är ännu bättre. Vi chansar på det.
Det vilade något av overklighet över studion. Musikerna satt isolerade bakom glasfönster och hade stora hörlurar på sig. Teknikerna satt med alla sina knappar och rattar i ett annat rum. Musiker och tekniker umgicks med varandra genom mikrofoner och vad som verkade mest underligt och som säkert fordrade stor musikalitet och rytmsinne var att ingen av musikerna kunde se varandra. De satt alla isolerade i varsitt bås och kunde visserligen se teknikerna genom glasfönster men inte varandra. Vi alla trodde att Clabbe bara är en bra ledare av popprogram och sångare, vet minsann annat nu. Han är fullt accepterad som gitarrist av så fordrande musiker som Monica Dominique. Clabbe spelar stålsträngad gitarr och Göran Fristorp nylonsträngad dito. Basgitarrist i Malta är Roger Palmer och trummis eller kaggslagare som det också heter, Kjell Mattisson. Vid pianot naturligtvis Monica Dominique. Som sagt skönt lät det och jobbigt och komplicerat verkade det. Men ändå det här var bara början. Sen ska sången läggas på musikbandet och så småningom hamnar bandet hos inspelningsteknikern Gunnar Lööf som mixar ihop de två tejperna till en färdig tejp. Den i sin tur ska redigeras och klippas ren sedan sker graveringen av skivan och lackningen av den och sedan gör matrisfabriken s.k. fader- och modermatriser. De i sin tur bakas sedan ihop till en pressmatris först. Sedan pressas skivan. Men än är det långt till den färdiga grammofonplattan. Den ska etiketteras och skivan ska in i plastpåse och skivfodral och sen äntligen distribueras och säljs den — bra hoppas de som jobbat så hårt för den.
Sommaren som aldrig säger nej, som man jobbade med när Tiffany besökte EMI har ni säkert redan hört. Det tar lång tid att presslägga en tidning och det är nästan lika komplicerat som att göra skivor också. Så när ni läser vårt reportage så vet ni hur skivan låter färdig för den spelades första gången i TV:s Melodifestival den 10 februari.
Vi på TIFFANY kan skryta med att känna på oss saker och ting. När vi gjorde reportaget på Clabbe och dom andra i Malta så kände vi på oss att låten skulle slå.
Det gjorde den med besked. Dom gick och vann Melodifestivalen i TV och får representera. Sverige i Eurovisionsschlagertävlingen i Luxemburg i april.
Vi, som har Clabbes hemliga telefonnummer, ringde och grattade och pratade med en överlycklig Clabbe.
— Jag är så lycklig. Vi hade inte räknat med att vinna eftersom melodin var annorlunda. Vi hoppas det ska gå bra för oss i Luxemburg. Det vore på tiden att en svensk låt vann nu. Det var länge sedan det slog för oss i såna sammanhang.
Vi ska naturligtvis hålla tummarna för Malta. Hoppas det går bra för dom.
Säg den framsynthet som inte får sin belöning. På EMI, gruppens skivbolag, tycker dom att vi är framåt och gör rappa reportage. Att vi har näsa för det där med låtar, så dom hörde faktiskt av sig till oss. Ulla Jormin — deras reklamchef, ringde oss och utlovade på stubben inte mindre än 15 signerade skivor av »Sommaren som var». Som vi får göra vad vi vill med.
Ska vi behålla dem — eller ge dem till vänner och bekanta? Nej, vi är generösa. Vi lottar ut dem till våra läsare.
Så fyll i kupongen, så kanske du, om du har turen med dig får en skiva i brevlådan. Men skynda dig. Vi drar de femton lyckliga den 10 april.
Lämna ett svar