Inom en snar framtid kommer alla Stockholms hårdrockgrupper att få konkurrens från ännu ett gäng.
Det är gruppen WILDLIW som planerar att slå sig ner i huvudstaden för att snabbare göra sig ett namn, och för att, som de själva säger, komma ifrån alla björnarna uppe i Kalix. Även ett namnbyte är på gång och i framtiden kanske de kommer att heta Black Russian. Nåja, WILDLIW består av Tomas Jakobson på gitarr (ser ni någon rödklädd, svarthårig individ med Cozy Powells anletsdrag så vet ni att det är han), Kenneth Nilsson trummor och sång, Peter Karlsson gitarr, Lars Björnfot klaviatur samt Bernt Ek som sköter sången (det gör han f.ö. mycket bra för att vara en svensk sångare).
Gänget har hållit på i fem år och till skillnad från många andra band har de inte lagt av eller bytt musikstil när något gått snett, 14 (!) bandmedlemmar har passerat revy innan man nu funnit den slutgiltiga sammansättningen. Bandet har släppt tre singlar, en av dem, ”Damen i svart”, såldes i 2500 ex., och det är bra siffror för en singel. Gruppen tvingades dock ändra lite på sin musik för att få göra singlarna, bl a genom att sjunga på svenska. Förutom singlarna har WILDLIW framträtt i TV, samt gått till svensk final i Battle of the bands. Att gruppen fick skivkontrakt på SOS berodde på en demotape som spelades in och betalades av Polar. När tapen var klar ansåg dock Polar att texterna var för dåliga (inget onte om Tomas Ledin, men vad är det som är så bra med hans texter?). Tapen skickades då till SOS som alltså nappade.
Varför ger man sig då in på en musikstil, som man vet har svårt att få gehör hos skivbolag etc?
— Vi har våra rötter i hårdrocken och vill spela hårdrock, så enkelt är det. Förr eller senare kommer den musiken att gå hem även i Norden. Publiken finns där redan. I Norrland blev vi i början väldigt motarbetade av musikorganisationerna, där är det mest progg som gäller, men samarbetet har blivit bättre.
Finns det några bra svenska band?
— Europe är bra, de har en bra sångare, det är i regel på sångaren det brister i andra svenska band. Annars blir det mest utländsk rock man lyssnar på. Svenska band är tyvärr alldeles för ofta kopior av de ”stora grupperna”.
WILDLIWs förebilder är de gamla klassikerna typ Journey, Toto, Boston och Deep Purple. Inga nya band finns alltså med på deras lista, detta kan i sin tur bero på att de lämnat tonåren bakom sig för ganska länge sedan.
— Det finns inga bra musiker under 30, vet du väl, titta på Dio han har passerat 40, det är en riktig kille det (hm).
Oavsett hur gamla dessa bandmedlemmar är, sägs de ha ett j–la drag på scen.
— Vi kan få vilken publik som helst att ge järnet, men det kommer att gå trögare i Stockholm, uppåt landet är nog publiken bättre.
Men WILDLIW är allt annat än tröga och som de norrlänningar de är ger de aldrig upp. Det bevisas väl främst av att de hållit på i fem år, trots att det är först nu som resultatet av deras ansträngningar börjat visa sig. Deras råd till alla hårdrockband i källarlokaler över hela Sverige är:
— Ge järnet, tro på det ni gör, och framförallt; GE ALDRIG UPP!
Efter att ha hört deras demo kan jag bara konstatera att Stockholmsbanden har all anledning att frukta WILDLIW och de kommer definitivt inte att behöva många dagar på sig för att bli ett namn här.
Lycka till