En gång i världen, närmare bestämt for tre år sedan, fanns det några gossar i Eskilstuna som spelade hårdrock. Black Widow kallade de sig och de var Claus Wild(e) och Chris First på gitarr samt Steve Streaker på trummor, en okänd gosse spelade bas. Jag kan svära på att detta inte är deras riktiga namn, men deras egentliga namn ligger långt bak i det förgångna… Så långt bak att man omöjligt kan vara säker, men inget hindrar ju att vi gissar. Claus Wild skulle kunna vara Claus Wildt, Chris heter nog Christer, efternamn… tja, vad år det egentligen för fel på First? Steve Streaker… vad sägs om Håkan Hedlund? Ian Greg heter säkert Greger och heter man Greger i förnamn så heter man nog Jerlhagen i efternamn. Sångaren då slutligen, han ser ut som en Östen och det brukar ju sångare heta.
Black Widow var enligt dem själva Sveriges tyngsta band och hade termen “Black metal” funnits då hade de lätt placerat sig i det facket. Killarna var i det närmaste Eskilstunas skräck och levde ett jäkla liv. Efter ett halvår sparkads de ut från sin lokal med en elräkning på 15 000 bagis i häcken… Basisten hoppade av i samma veva och ersattes av Ian Greg. Samtidigt tillkom också en sångare; Stefan Wedlund. Lyckan för honom varade dock inte länge, efter två konserter var hans stämband förstörda, och idag, tre år senare, är han ännu inte återställd. Lyckan for Black Widow varade inte heller särskilt länge. Efter två spelningar stupade vi, det blev för mycket…
Efter denna tid av synd och förfall ryckte dock gossarna upp sig igen och när Black Widow gick i graven uppstod istället TORCH. Ny sångare var Dan “Östen” Dark som tidigare spelat ihop med trummisen i ett band som hette Rust. Torch i dagens sanning bildades 1981. Första spelningen ägde rum i Eskilstuna Folkets Hus, och vid 1981, nådens år för hårdrocken, drog de mest folk i hela stan.
— Det var karneval när vi spelade. De andra hårdrockbanden som fanns gick upp på scen och såg ut som de var på sin begravning, vi hade show när vi spelade…
Med hjälp av producenten och »stödet» Thomas Umo gjorde killarna en 5-track skiva. Året var -82 och plattan såldes i ungefär 5000 ex. Det räckte för att en LP skulle komma till stånd och året efter släpptes debutplattan.
Förutom Sverige säljs den i Beneluxländema, Italien och Japan, dessutom går den på import världen över. I den holländska HM-skriften ART-chock låg den under en period trea på försäljningslistan, och 2:a på redaktionens egen »favoritlista». Torch har också gjort en landsomfattande turné tillsammans med Axewitch och Silver Mountain.
— Ha, ha, ha, jag har inte hämtat mig än, sex kilo gick jag ner, flinar den vilde Dan Dark. Nåja, turnén som varade i tre veckor, gav inte de framgångar man hoppats på. I vanlig ordning uteblev storstadspubliken, medan grupperna mötte väldigt gensvar på landsbygden.
— Det var mestadels bokningsfirmans fel, ställena vi skulle spela på fick affischerna samma dag. De skötte allting uselt. Ska vi spela ute nu kan vi det själva. Vår bokningsfirma är de inkompetenta.

De människor som trots all dålig annonsering fick möjlighet att se Torch glömmer det nog inte i första taget. Det är svårt att glömma ett band vars sångare på scen kommer i extas och dunkar sitt huvud i saker, det ÄR show när Torch spelar. Trots det våldsamma intryck man får av bandet avskyr de Black Metal i ordets egentliga betydelse. Skivbolaget Music for Nations (från England) har visat stort intresse för Torch, enda kravet de ställde för att ge killarna kontrakt var att de skulle ha ett blodigare skivomslag…
Aldrig i livet, varför skall man hoppa på en vansinnig trend som ändå snart försvinner, nä Black Metat är bara skit, flinar killarna i Troch och gör sig redo att gå upp på scen. I höst kommer platta nummer två, om sångaren Dan Dark är med återstår att se, risken finns att han slagit ihjäl sig.