LAZY? Varför kallar man ett band, ett hårdrockband, för Lazy?
— Det lät slött och bra, förklarar sångaren Roger Johansen, med halvslutna ögon.
Men slö får man absolut inte vara om man ska lyckas i den svenska heavy-branschen, LAZY är inte heller speciellt slöa. Tvärtom, de är mycket hård-jobbande. Att Rogers ögonlock hänger på trekvart beror inte på någon inneboende lättja, utan tvärtom beror det på att han och de övriga killarna jobbat stenhårt de tidigare dygnen. Så är det om man inte har privat flyg och en stor uppsättning roddare.
Man kan nästan säga att LAZY är ännu ett Eskilstuna-band, men det finns Stockholmare i gänget också. Ursprungligen kommer i alla fall gruppen från Eskilstuna och den har funnits i två år. Leo Hed är från huvudstaden, hur kom du med i gruppen?
— Den ena av mina föräldrar flyttade till Malmköping.
Malmköping?
— Ja och där träffade han någons mormor…

Här bestämmer sig Hammer för att ge upp vidare försök att utröna hur killarna träffats. Istället frågar vi hur det kommer sig att denna kvartett består av fem pesoner. Förutom Roger Lang, Jari Forsman och Torbjörn Löfgren återfinns nämligen Jocke, känd profil från Fridhemsplan och bandet Shed, i den ruffiga soffa i Glädjehusets källarvåning där vi klämt ihop bandet för intervju.
— Jag har spelat med Leo i ett annat band för länge sedan, och nu är jag med dom live här för att fylla ut soundet.
LAZY spelar en mycket varierad hårdrock, deras debutplatta är i mångt och mycket upplagd som hårdrockplattoma under 70-talet, en snabb låt och ett par halvsnabba, ett par litet tyngre, nå’n lugn och ett rent bluesnummer. överhuvudtaget så skiner bluesinfluenserna igenom på ganska många ställen. Ett band i den gamla skolan således. De influenser gruppen nämner är också uteslutande tidiga hårdrockband. NWOBHM ger inte LAZY fem öre för.
Gruppens textbehandling är Inte politisk eller besudlad med en massa budskap. Jari Forsman säger att texterna används som ett instrument.
— Det gäller alltså att hitta ord och meningar som passar bra med musiken, utan att för den skull bli meningslösa.
Och förresten, vem har tid att hänga med och försöka höra en text live?
Live, ja. På Glädjehuset så var det Rogers scenframträdande som bar föreställningen, han har en viss utstrålning och sådant är ju viktigt för en frontman. Att låna in Jocke var nog ett bra drag för gruppen, det hade nog låtit lite tunt utan honom.
Bluesnumret hälsades med blandade känslor av publiken.
— Nu ska vi köra en blues, sa Roger.
— Heeeavyl skrek publiken.
— Bluuues! skrek Roger.
— Heeeavy! skrek publiken.
Men blues blev det, men det verkade trots allt inte vara någon som hade något emot det.
Efteråt flinade Roger och sa:
— Där fick ni! (spridda skrattsalvor)

Frånsett debutplattan så har gruppen inte åstadkommit speciellt mycket i vinylväg.
— Det var ju förstås två dåliga spår på någon samlingsplatta, men dom har vi glömt nu.
I likhet med alla andra band som söker skivkontrakt spred LAZY en massa demotaper runt sig. En av dem gavs till Heavy Loads Styrbjörn Wahlquist, och han vidarebefordrade den till Heavy Loads distributionsbolag, Mill Records. Mill fick även en tape direkt, och två blev tydligen för mycket att motstå. Kontrakt skrevs för två plattor. Uppföljaren ska spelas in under hösten.
Gruppens live-gig i övrigt inskränker sig till Mälardalsturnéer och ett par strögig runt om i landet. Faktum är att det går ganska bra att spela ungdomsgårdar idag. Publikan uppskattar det i alla fall, men ska man göra det bör man ha en rejäl anläggning med PA osv, för det som brukar finnas på platsen är inte mycket att hänga i julgranen. (PA i julgranen?)
En slutsats man åter kan få bekräftad av att grupper som LAZY lyckas på »gårdar» är att hårdrocken idag är starkare än den någonsin varit. Hårdrockarnas led djupnar fortfarande och tack gode (valfri potentat) för det.